UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 25 april 2018

KRISTEN IDENTITET och FALSK FROMHET

Du är en vacker svan.


Hur ser den kristna identiteten ut? Skiljer den sig från andra "identiteter"?

Hur påverkar den kristna tron min mänskosyn? Och mitt sätt att se på prestation?

Jag vill komma bortom den ytliga beskrivningen av en människa som tränger in oss i fack:

- Vad jobbar du med då? Eller:
- Hur många barn har du?

Förr var detta typiskt manliga och kvinnliga frågor... (retade jag någon nu?) men det sa fortfarande ingenting om personens identitet.

Och vad gör den som varken har arbete eller barn? Den som är sjuk, utslagen och utan familj? När bara skulder, hemlöshet och brustna relationer återstår?
Hur definierar man sig då?

Var finns Gud i allt detta?

Jag ska gärna berätta utifrån mig själv som kristen, med hjälp av några goda ord ur boken "Gud talar - kan du höra honom?" av Joel Jarbo.

Och du skall få möta en svan...

Stadsparken i Lund.


Den unge prästmannen Joel beskriver en situation där han som skolpräst i Klippan dagligen mötte på motstånd, på grund av sin kristna tro - trots att tjänsten var ett samarbete mellan skola och kyrka.
En lärare anmälde hans tjänst till skolverket och flera tidningar skrev om händelsen.

- När omgivningen började ifrågasätta min tjänst, började jag ifrågasätta mig själv, skriver Joel Jarbo (sid 88). Och han bad till Gud:

- Herre, jag mår så dåligt... visa hur jag ser på mig själv...

Liggandes på soffan såg han framför sig den komiske figuren "Mr Bean"... den som alla skrattar åt.
Det var därför han mådde så dåligt - han identifierade sig med sitt jobb, som många hånade och ifrågasatte.

Joel lät detta faktum sjunka in, och tog mod till sig och frågade Gud igen:

- Herre, låt mig nu få se på mig själv genom Dina ögon.

Då kom en helt annan bild fram.

- För mitt inre lyste det upp en bild av en blå sjö, på den kom en stor, vit svan glidande. Och jag förstod vad Herren ville säga mig:

DU ÄR REN, DU ÄR VACKER OCH DU ÄR PRAKTFULL.

Ren, vacker och praktfull.


Hur går det till?

Vi vet ju att en människa är lika full av ondska som av godhet. Inom oss strider girighet mot generositet och hämnd mot förlåtelse.

Jag är inte en "svan" så där utan vidare. Mörkret måste avslöjas och synden rensas ut.

Om inte jag hade mött Jesus så hade hans ljus inte lyst in i mig och visat detta.
Då hade jag fortsatt harva på i den "fula ankungens värld", utlämnad till mina prestationer och definitioner av mig själv, utifrån yttre sammanhang.

Min trosbekännelse hade varit detta som de flesta svenskar bekänner sig till:

- Jag gör så gott jag kan.

Det är klart att vi gör! Eller, nej förresten, många beslut fattas utifrån egna fördelar och bekvämligheter...

"Varför skall jag tänka på andra när det bara är jag som tänker på mig?"

Jag ska ha först!
 

När jag sedan lyfter blicken mot vår personlige Gud - inte mot "en högre makt" i allmänhet - då kommer jag själv till korta, totalt.
Inför Guds helighet kan jag inte annat än kapitulera.

Joel Jarbo skriver:

"Sanningen är att i dig själv kommer du aldrig att duga inför Gud. Men det gör inget, för det kristna livet handlar inte om dig eller vad du kan göra för Gud.

Utan livet med Gud handlar om vem Jesus är och vad HAN har gjort för dig och mig!

Jesus är vår rättfärdighet och i honom har vi vår sanna identitet: barnaskap hos Gud.

MEN ÅT DEM SOM TOG EMOT HONOM GAV HAN RÄTTEN ATT BLI GUDS BARN, ÅT ALLA SOM TROR PÅ HANS NAMN. Johannes 1:12

Det här är mycket intressant! Kan mitt lilla kämpande vardagsliv lyftas upp till den storheten att jag får vara Guds barn?!
Det är oändligt mycket mer än släktband och familjenamn!

I Guds närhet djupnar varje människas identitet.

Barnaskap.


Och jag känner att jag kan slappna av när jag inser att jag ingenting kan prestera inför den levande Guden som skulle kunna köpa mig detta barnaskap.

Jag kapitulerar. Ger upp. I det perspektivet kommer jag aldrig "att duga inför Gud" som Jarbo skriver.

Men hur länge ska jag hålla fast vid den synen på mig själv?
Att jag inte duger inför Gud?

Här blir en krock med världens sätt att se på människan. Många lider av prestationsångest och dålig självkänsla. Här kan detta "kyrk-ord" bli riktigt skadligt!

Och vi blandar ihop mänskovärde med duglighet. Det krånglar till det ännu mer.

Oavsett om vi ligger orörliga i en sjukbädd eller står på barrikaderna och håller brinnande tal, så har vi var och en SAMMA mänskovärde.

Detta faktum att "du finns" ger dig ditt unika människovärde!

Värdet har ingenting med prestation och utfört arbete att göra, eller alla rätt på tentan.

Blanda inte ihop.


Vi vänder på begreppet en gång till.

Men. Men, men... att bara tänka "att jag duger" - utan att reflektera hur jag bär mig åt, vad jag säger, om jag sårar någon och stövla på i värsta ego-stilen - det är att lura sig själv. Det är den curlades inställning som andas lathet.

De första som ska spegla oss är ju våra föräldrar, med fasta gränser och varm kärlek. Där börjar identiteten formas.

Vi vänder på det hela ännu en gång:

När man i kristna församlingar håller fast vid "jag duger inte" i någon slags förvänd fromhet, då lurar man också sig själv!

Den dagen då vi tar emot barnaskapet hos Gud och låter oss översköljas av Guds nåd och förlåtelse, då har vi ju kommit i ett annat läge.

Jesus har vänt oss om. Omvänt oss. Omvändelse.

Först står vi med ansiktet mot korset i förtvivlad bön om att bli befriad från allt som binder. Sedan står vi förlösta och omvända, ut mot världen, med korset i ryggen!

Gå ut!

Därför att Jesus har all makt.

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR... OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR... Matteus 28:18

Duger.


Jag har mött många fina kristna som är fast i detta bakvända tänkande att "jag duger inte".
Men det är falsk fromhet.

Vi läser ju 1 Mosebok att det som Gud skapar är mycket gott. Livet är alltigenom GOTT. Även människan.
Vi får inte glömma att det är godheten som är utgångspunkten och att Gud är vår himmelske Far, som vi lever med i fullt förtroende.

Sedan hände något. Ondskans orm tog sig in i människans sätt att tänka och känna. Egoismen tar sig in och vi orsakar varandra skuld med negativa handlingar.

Exempel:
När kung David inser vad han gjort i otrohetsaffären med Bat-Seba, blir han helt förkrossad. Han har tagit en gift mans hustru och sänt hennes man - hettiten Uria - ut i kriget där han blev dödad... Den romansen slutade med katastrof.

Ta inte mig.


Davids syndakännedom får honom att utbrista de bevingade orden i Psaltaren 51: vers 3 och 7.

GUD, VAR MIG NÅDIG EFTER DIN GODHET.
UTPLÅNA MINA ÖVERTRÄDELSER EFTER DIN STORA BARMHÄRTIGHET.

... SE, I SYND ÄR JAG FÖDD, OCH I SYND HAR MIN MODER AVLAT MIG...

Jag menar att denna mans personliga syndabekännelse har orsakat stor skada, då den lagts på hela mänskosläktet, inklusive kvinnan.
Glöm inte att Gud skapat oss med godhet och till godhet! Detta är utgångspunkten. Vi är djupt dugliga och värdefulla i Guds ögon.

Jag menar att kyrkan missbrukat kung Davids personliga bön, för att kontrollera församlingen.

Jesus återställde förhållandet till Gud genom sin försoningsdöd på korset!
Jesus har återfört relationen till Gud från bortvändhet till frälsning, genom sin uppståndelse!

Och Gud har sänt sin helige Ande över oss - FRIMODIGHETENS ANDE -  till att vara... vad då?

Fortsatt kuvade? Försagda och tysta? Fortsatt nedtryckta med böjd nacke? Nej!

Vad sa Jesus?

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER
OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG. Joh 15:11.

Och.

NI SKALL LÄRA KÄNNA SANNNINGEN OCH SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA. Joh 8:32.

Glädje och sanning. Inte bedrövelse och falsk fromhet.

Glädje och sanning.


En sak till.
Gud har skapat oss med förnuft, känsla och instinkter. Vi har fått ett huvud, ett hjärta och en mage som ska driva livet framåt.

Dessa tre enheter kan tjäna Gud, medmänniskan och oss själva på ett underbart sätt.

- Intellektet och tankarna, känslor och relationer samt magens begär med hunger, sexualitet och aggressivitet (som skyddar mot faror) får ställas i det godas tjänst.

Det är inget som skall förnekas. Men det tar vi mer om en annan gång. Och då ska jag gå igenom detta utifrån Enneagrammet.


Joel Jarbo får fortsätta (sid 89):

"Om du ser ner på dig själv, sluta upp med det. Fäst istället din blick på Jesus och vila i hans sanning.

* I Guds ögon är du REN, för Jesus har dött för dina synder.

* Du är VACKER, för Gud gör inga misstag.

* Du är PRAKTFULL, så sträck på dig, du tillhör ju Herren!"

Vår kristna identitet.


När jag blev kristen som 19 åring i Helsingborg, då sjöng jag i Gospelkören "Kärnan".
Alla sångare sprudlade av glädje och jag förstod att de hade något som jag saknade - en levande relation med Jesus och frimodighetens Ande.

Där formades min kristna identitet.

Tack vare relationen med levande Gud, fina bibelstudier och innerlig bön, kunde jag lämna den identitet som världen ville definiera mig med:

- vilken skola jag gick på, vilken linje/ program jag läste och vilken familj jag kom ifrån.

Inget av detta sa något om vem jag var. Jo, på ytan, men inte mer. Min själ och mitt hjärta hade hittat hem, och denna grundglädje har följt mig sedan dess, även när livet varit djupt nere i Dödsskuggans dal.

Så, jag önskar se denna frimodighetens Ande blomma i våra församlingar!
Jag vill inte möta någon falsk fromhet där man håller tillbaka sig själv - "det duger inte jag till" - när vi tillhör en Herre som sprängt dödens band!

Jag vill se församlingar där man står upp med rak rygg och lovprisar Herren med gott självförtroende, i den kraft som Jesus ger!

Ska karparna ta över?


Det är fienden som får oss att böja på nacken och förminska oss själva.
När jag är frälst är det inte mina brister jag ska fokusera på - vi lever ju i daglig förlåtelse - utan styrkan.

Jag tror att problemet sitter just här:

- Vi är hemligt rädda för styrkan och Guds ljus...

För vad skulle hända om vi tog Guds vilja och synsätt på allvar? Då kan vi ju inte sitta här och vänta... Gå ut!
Med glädje och sanning. Detta är vår kristna identitet.

Eller som Luther formulerade det:
- Simul justus et peccator. Samtidigt rättfärdiggjorda och syndare. Förlåtna syndare!

Du är ren, du är vacker och du är praktfull!

Som sagt, blanda inte ihop mänskovärde med duglighet.
Låt Gud vara Gud, så får du vara människa.


Fromma hälsningar från Helene Sture Svanfelt,

- en ful ankunge som förvandlades genom barnaskapet hos Gud!

Detta inlägg är en återgivning av bibelstudiet i måndags i Listerkyrkan i Hällevik, bildsatt med några gamla suddiga bilder från Lunds stadspark.

- Tack Joel Jarbo för din fina bok! Den går att beställa på Bornelings Förlag, www.bornelings.se
- Illustrationerna är gjorda av Henrik Hägglund.

Dug. Baklänges blir det  - Gud...

måndag 23 april 2018

PILGRIMSVANDRING vid VATTENSPEGEL

Pilgrimsvandring i Karlskrona.


Vägen till livet går längs med en vattenspegel.

Följ med på en pilgrimsvandring i Karlskrona som är omgiven himmel och hav.

Vi går med glädje och vi går med allvar, med det lilla personliga perspektivet och det världsstora - FN's högsta delegater har träffats på Dag Hammarskjölds gård i Skåne, och en älskad svensk världsstjärna har slocknat; Avicci, Tim Bergling.

Varje fotsteg blev ett steg för FRED och FRID, fred och frid, fred och frid...

Vi börjar inne i den nyrenoverade Fredrikskyrkan.

Vid den nyskapade dopfunten mitt i kyrkorummet fångades vi av den första vattenspegeln. Eller är det en glas-skiva?

Många församlingsbor, inklusive prästerna, har av misstag lagt ifrån sig sina papper där, och sett dem sjunka ned i dopvattnet...

Fredrikskyrkans nya dopfunt.


Det är 4:e söndagen i Påsktiden och vi slog upp Psaltarpsalmen för denna veckan:

HALLELUJA! DET ÄR GOTT ATT SJUNGA VÅR GUDS LOV,
LOVSÅNG ÄR SKÖN OCH LJUVLIG.

HERREN BYGGER UPP JERUSALEM OCH SAMLAR DET SKINGRADE ISRAEL.

HAN GER LÄKEDOM ÅT FÖRTVIVLADE, HAN HELAR DERAS SÅR.

HAN BESTÄMMER STJÄRNORNA DERAS ANTAL OCH GER DEM DERAS NAMN.

VÅR HERRE ÄR STOR, HANS KRAFT ÄR VÄLDIG, HANS VISHET UTAN GRÄNS. Psaltaren 147:1-6.

Kyrkan speglas i Vårdcentralen...
 

Vi gick ut ur Fredrikskyrkan i det soliga aprilvädret, bara några steg tvärs över gatan. Där var vårt första stopp.

Vi stod framför det gamla posthuset, numera vårdcentral, men snart en rivningskåk då tomten ska bebyggas med ett nytt kulturhus, förhoppningsvis.

Men vad är det för en märklig vinjett ovanför porten?

Det ser ut som Noaks ark...

... med duvan som har en olivkvist i sin näbb, och på andra sidan - vem? En budbärare ur den grekiska gudasagan?

Och titta där! En som blåser i posthornet! Och en ståtlig kvinna i mitten! Vem kommer sedan? Gubben Noa och hans fru? Hm... märkligt det här.

Noaks post-ark!
 

För att inte tala om djuren!

Ett vildsvin, en bagge, ett lejon, en oxe, en kamel, en häst och en... älg!!

Vad har Stig Blomberg tänkt här?!

Fulla i skratt samlade vi ihop oss och lyssnade vi till nästa text.

Den var oväntat passande, både temat "vattenspeglar" men framför allt allvaret i att hålla sitt förbund - med fredsmötet på Hammarskjölds gård Backåkra.

Vildsvin och älg.


Det är den älskade Guden som uttrycker sin kärlek, förmedlad av profeten Jesaja:

ETT KORT ÖGONBLICK ÖVERGAV JAG DIG, MEN I STOR KÄRLEK TAR JAG DIG ÅTER.

JAG DOLDE MITT ANSIKTE FÖR DIG I HÄFTIG VREDE ETT ÖGONBLICK,
MEN EVIGT TROFAST VISAR JAG DIG NU MIN KÄRLEK,
SÄGER DIN BEFRIARE, HERREN.

DET ÄR SOM PÅ NOAS TID, DÅ JAG SVOR ATT NOAS FLOD ALDRIG MER SKULLE DRÄNKA JORDEN.

SÅ SVÄR JAG NU ATT INTE MER VREDGAS OCH INTE MER RASA EMOT DIG.

OM ÄN BERGEN RUBBAS OCH HÖJDERNA VACKLAR, SKALL MIN TROHET MOT DIG INTE RUBBAS, OCH MITT FREDSFÖRBUND INTE VACKLA,
SÄGER HAN SOM ÄLSKAR DIG - HERREN. Jesaja 54:7-10.

Budskapet trumpetas i posthornet!


Orden riktas mot oss människor. Hur många syndafloder har vi inte orsakat med vårt sätt att bete oss?
Plötsligt skakade mitt inre till, av både de fysiska och de mentala flodvågor vi satt igång, med klimatkrisen och hot mot världsfreden.

Gud, vår Skapare, står fast vid sitt förbund, och upprätthåller livet på jorden.
Men vad gör vi?

Käre, gode Gud förlåt oss... nedsmutsning och nedskräpning. Och låt nya vägar öppna sig för dem som har makten att påverka stabiliteten i Mellanöstern!

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.


Alamedan. Pumphuset.


Vatten ger liv. Vatten tar liv. För mycket vatten dränker, för lite vatten får oss att bli sjuka och törsta.

Vi gick S Smedjegatan ned och stod nu framför pumphuset på Alamedan.

När Karlskrona anlades fanns det inget färskvatten till befolkningen. Detta pumphus samlade upp regnvattnets dyrbara droppar.

Men kungen tyckte det låg i vägen för hans marscherande soldater, så det revs... men byggdes upp igen på 1950-talet.

Andligt sett, ur vilka källor öser vi? Jesus sa: "Kom till mig och drick!"
Vi är vilsna idag och har svårt att hitta rätt. Hur ska själen få sin törst släckt om vi söker bland grumliga källor?



När jag fann den kristna tron och blev funnen av Kristus själv, då har i mitt inre ett källflöde sprungit fram som är så viktigt för mig.
Jag kan inte beskriva det bättre än så här:

HÄR EN KÄLLA RINNER, SÄLL DEN HENNE FINNER
HON ÄR DJUP OCH KLAR, GÖMD MED UPPENBAR.

ANDENS TÖRST HON SLÄCKER OCH I HJÄRTAT VÄCKER
FRID OCH STILLA RO, KÄRLEK, HOPP OCH TRO.

JA, UTI DESS FLÖDEN, GIVES BOT MOT DÖDEN
I DESS FRISKA FLOD, BLIR MIN VILJA GOD.

DU, GUDS KÄRLEKS KÄLLA, DU SKALL EVIGT VÄLLA
EVIG HÄLSOSAM, SKALL DIN FLOD GÅ FRAM. Sv Ps 246.

Påskliljorna i kanten bekräftade budskapet.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Gömt vatten.


Vi vandrade vidare i tystnad, ned till Kungsbron där residenset är beläget.

Detta är Karlskronas framsida. Man angjorde staden från sjösidan. Våra dagars bilburna infartsled gör att vi kommer in i "staun" på baksidan. Kan nybyggnationer göra att välkomnandet blir allt vackrare?

Men som pilgrim går vi inte för att det är naturskönt, nej vi går för att be för staden och människorna. Oavsett framsida och baksida.

Vildtulpaner vid Pottholmen.


I en trädgård låg ett av många ankare placerat. Lite längre bort såg vi "Tårarnas Park" där mammor, fästmör, hustrur och familjer tagit avsked av sina unga pojkar, fästmän och äkta hälfter, och sett dem fara ut på havet.

Skulle de någonsin ses mer?

Jodå. Men inte alla.
Livet på sjön var mycket hårt och sjukdomar tog fler liv än havet själv.

Vi fick begrunda en stund detta med ankarets betydelse. Hur är jag själv förankrad i livet? Var har min tro sitt fäste?

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Tyst vandring på Stumholmen.


Vi gick över bron till Stumholmen. Det kan tyckas som en ordvits att gå i tyst bön just på Stumholmen... men här talade naturen till oss på många sätt!

Det tillhör ovanligheterna att det inte blåser i Karlskrona. Nu fick vi uppleva en dag då vinden nästan hade gömt sig, i alla fall var det inte "östan"!

Tacksamma satte vi oss på några bänkar och lät det yttre landskapet tala till vårt inre. Vilodagens frid kom till oss.

Strax intill stod den "Nedre fyren". Den övre finns vid Wämö där dessa båda bildar en enslinje för båtarnas infart.

Nedre fyren.
 

Vi tittade över vattenspegeln. Där borta var Tårarnas Park. Hur många tårar har vi själva inte gråtit?

När sorgen har fått ha sin gång, och vi fått lägga dessa erfarenheter i Guds välsignande händer, då kan tårarnas dyrköpta erfarenheter förvandlas till pärlor... och Herren Gud fångar upp dem i sin lägel, till vår tröst.

Samtidigt glittrade det så lockande i vattnet! Solen speglade sig i havet med en obändig livsenergi.

Reflexerna kittlade i ögonen.

Vi kan inte lysa av oss själva, det kan inte vattnet heller. Och inte fyren.
Någon måste tända ljuset inuti - Guds kärlek, min lysande källa!

Jesus, mitt ljus.

Karlskronas framsida.
 

Mina tankar gick till Karlskronas förrförra landshövding, Gunvor Engström. Hon hann uträtta mycket gott under sina tre korta år. Goda kontakter knöts och människor lärde känna varandra.

Hennes farfar hette Per Juliusson och har skrivit/ översatt en psalm i vår psalmbok. Det är det inte många som vet.
Musiken är en glad zulu-melodi.

Allting sammanföll precis i denna stund, där den sköna poesin med teologiskt djup fick tolka stundens närvaro:

NAMNET JESUS ALDRIG MISTER GENOM TIDERNA SIN GLANS.
DET OM EVIG KÄRLEK VITTNAR, SOM HOS INGEN ANNAN FANNS.

DET TILL UPPGIFT HAR ATT SAMLA TILL GUDS STÄNDIGT ÖPPNA FAMN
ALLA MÄNSKOR, UNGA, GAMLA, DETTA UNDERBARA NAMN!

Refräng:
NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING, DET MITT HJÄRTAS KÄRLEK VANN.
VID DET NAMNET FANN JAG FRÄLSNING, INGET ANNAT FRÄLSA KAN.

Residenset.


Sedan kommer vers 3, om fyren:

KLART DET STRÅLAR MITT I NATTEN, SOM EN FYRBÅK, JESU NAMN.
SEGLAREN PÅ FARLIGT VATTEN LEDS TILL NÅDENS TRYGGA HAMN.

OCH NÄR SOL OCH STJÄRNOR SLOCKNAR, JESUSNAMNET ÄR DET LJUS
SOM GUDS FOLK I ALLA TIDER PRISAR HÖGT I HERRENS HUS.

NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING...

Vi ville inte resa oss. Bänkarna var så solvarma och sköna.
Men framför allt var det stillheten inom oss som fyllde oss med Guds frid, den som övergår allt förstånd.

Fyren, 24 meter hög, visade vägen vidare runt på Stumholmen.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Vilodag.


De gamla kasernerna är omgjorda till bostadsrätter. Det är ganska fint att bo här, om man tar i i underkant...!
Jag bad en stilla bön om Guds frid in till de boenden och till dem som låg på gräsmattorna och fikade.

Borta på udden stannade vi till inför ett Coldino-kors, med formen av ett "Andreas-kors".
Det är en ordern som sätter upp och underhåller dessa kors runt om i skärgården.

Jag lät våra tankar gå till Jesu kors och det som han gjort för oss på Golgata.
Dagens episteltext berättar om det. Även en svan vid strandkanten lyssnade nu:

Coldino-kors.


JESUS LED UTANFÖR STADSPORTEN FÖR ATT MED SITT BLOD RENA FOLKET.

LÅT OSS DÅ GÅ UT TILL HONOM UTANFÖR LÄGRET OCH DELA HANS SMÄLEK.

TY HÄR PÅ JORDEN HAR VI INGEN STAD SOM BESTÅR, MEN VI SÖKER DEN STAD SOM SKALL KOMMA.

SÅ VILL VI GENOM HONOM STÄNDIGT FRAMBÄRA LOVSÅNG SOM ETT OFFER TILL GUD, EN FRUKT FRÅN LÄPPAR SOM PRISAR HANS NAMN.

MEN GLÖM INTE ATT GÖRA GOTT OCH DELA MED ER, SÅDANA OFFER BEHAGAR GUD.
Hebréerbrevet 13:12-16.

Försvarsmur som skyddar.


När jag vände mig om såg jag att muren där liknar döskalleplatsen Golgata i Jerusalem... Jesus och de två rövarna blev korsfästa av romarna nedanför kullen, intill vägen, så att alla som passerade dem skulle bli varnade att inte göra uppror.

Men Jesus har inte kommit för att göra uppror. Tvärtom. Jesus har kommit för att försona vårt uppror mot Gud, och det uppror som vi sedan sprider till varandra, över gränser och nationer.

Det är detta som är att vara kristen - att låta hans försoningsoffer göra oss rena från denna totala skuld.
Det offer som vi sedan får göra, av tacksamhet och uppfyllda av Guds kärlek, det är att göra gott och dela med oss.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Golgata kulle, Jerusalem 2018.


Inom mig kände jag en tacksamhetens tanke till alla de murar som är byggda till skydd, mot ondska och inkräktare.
Runt hörnet väntade nästa meditationsplats.

Kontrasterna är stora. Doften av solvarma luktvioler fick mina sinnen att hoppa till av glädje.
Näsan fick sin stimulans, men ögonen en annan.

Det är som sagt mycket speciellt att pilgrimsvandra i en militärstad. Som naiv svensk utan erfarenhet av krig och blodiga konflikter är detta provocerande. Men med andra erfarenheter kan även en flyghangar inge trygghet.

Dessa vi nu såg tillhör Världsarvet i Karlskrona och är inte längre i funktion.

Flyghangarerna på Stumholmen.


Jag berättade om MAF - Mission Aviation Fellowship - där kristna piloter efter Andra världskriget frågade sig:
- Varför skall djävulen ha patent på all teknologi?

Och så formades denna missionsrörelse där de flög hjälpsändningar till otillgängliga platser.
Så görs än idag. MAF flyger in mediciner, läkare, lärare och evangelister för att nå onådda folk med både kroppslig och andlig hälsa.

Vattenspegeln vid badviken på Stumholmen krusades då jag i min fantasi tyckte mig se dessa amfibieplan ta sats... och lyfta...

... men det var bara Aspöfärjan som passerade ute på fjärden.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Aspöfärjan på väg.
 

Vi gick inte långt, men länge. Vi lät tiden ta hand om oss, så att tankar och känslor hann reflektera över det vi hörde och såg.

Den inre bönen fick plats. Hjärtats samtal sker ohörbart, i det tysta.

Psaltarpsalmens ord trängde sig på. Nästan varje söndag läser vi om Israel i våra kyrkor. Utan att blir politisk är det en viktig uppgift för oss alla att bedja för Guds egendomsfolk.

Och det är mycket olyckligt om vi går emot Guds eget ord:

HERREN BYGGER UPP SITT JERUSALEM OCH SAMLAR DET SKINGRADE ISRAEL.

Detta blir särskilt kraftfullt med tanke på att Israel dessa dagar firar 70 som självständig nation!

Böner, böner... om fred och frid. Fred i Mellanöstern! Dessa ord följde min andning.

Fredsbevarande.


Marinmuseet i Karlskrona är en mäktig byggnad, med ännu mäktigare föremål att uppvisa.

1700-tals ingenjören Törnström lät snida många av de galjonsfigurer som finns samlade inne i galjonssalen.
De har suttit på stora krigsfartyg när Sverige utkämpade ett antal sjöslag mot Ryssland 1788-1790.

Vattenspegeln bakom oss skummade under ytan, av militärt raseri. Men på ytan var allt stilla.
Och tankarna väcks på hur nödvändigt det är att var och en får försvara sina gränser...

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Pilgrimsfigur.


Modevisningar, konserter och vigslar har ägt rum i galjonshallen. Jag minns en vigsel där jag lät alla dessa skräckinjagande figurer få tala... men viktigast av allt var det enkla träkorset på det tillfälliga altaret.
Brudparet fick höra att "Störst av allt är kärleken" och omslöts av böner att "respektera varandras egenart".

Frälsarkransens böner följde oss också längs vandringen.

- Vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan...

... och tackar Dig för att Du i dopets vatten gjorde oss till dina barn, renade och välsignade i Jesu namn.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Jarramas.


Jarramas låg stolt vid bryggan och ingav respekt över gammaldags konstruktionskunskap.
Vi vandrar i levande historia, omedvetna om att våra egna dagar redan imorgon fogas in till gårdagens erfarenheter.

Vår lilla pilgrimsskara lämnade nu tystnaden på Stumholmen och gick uppför den långsamma backen som heter Kyrkogatan. Där uppe tornar Fredrikskyrkan - starten och målet för vår vandring.

Med de skränande måsarna och "glasstrutarna" till sällskap stämde vi upp i psalmsång framför den gröna kyrkporten:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSGÅNG... Sv Ps 297.


Uppförsbacke till kyrkan.


Ett enkelt delande av dagens upplevelser avslutade vår eftermiddag.

Och som sagt, i Karlskrona är det lätt hänt att man bara pratar "väder och vind" eftersom det präglar människornas utsatta läge så starkt, men viktigare är ändå det som händer på insidan.

Min bön är att det inom oss skall få vara lika varmt och vindstilla som denna söndag var.
Med Guds närvaro. Med Jesu Kristi korsmärkta kärlek. Och med den Helige Andes delaktighet, till FRID och FRED.

Och att vi alla ska få nåden att återspegla Guds glädje i våra liv.


Talande hälsningar i tystnaden,

- med ett särskilt tack till min kunniga medvandrare Ulla Hällsén!

Helene Sture Stumfelt, pilgrimsledare och vattenkantsvandrare.

Pilgrim i staden.


P.S. På tal om posthuset och gamla postverket - här är en gammal bild från Poståkeriet i Karlskrona, intill tågstationen, där vildtulpanerna växer hej vilt...

... med de vackert gula postbilarna, som kunde leverera post i tid, helt och hållet... D-S.

Svunnen tid.

tisdag 17 april 2018

SALIGPRISNINGAR OCH BLOCKFLÖJT

Saligprisningarnas sluttning.


Temperaturen var över 25 grader denna förmiddag då vi vandrade över de mjuka kullarna.
Under stora inklädda ytor odlades bananer, det var verkligen exotiskt!

Vi befinner oss i Tiberias, i norra Israel, och vandrade på nygamla upptrampade stigar till Saligprisningarnas berg.
Regnperioden var över och blommorna blommade, som på en söndagsskoleplansch.

40 personer hade solkepsarna på och var redo att möta dagen, i Jesu fotspår.

Om du också vill vara lite extra redo för detta inlägg kan du slå upp din Bibel på Matteus kapitel 5, och för jämförelsens skull Lukas 6:17.
Det handlar om Bergspredikan, eller som Lukas kallar den; Slättpredikan.

Senapen blommar.


Jag drog mig lite efter de andra för att få tid att verkligen uppleva platsen där vi var.
Saligprisningarnas berg...

Fåglarna sjöng högt där uppe och jag tog fram min blockflöjt, min trogna följeslagare på resan.

- Alla fåglar kommit re'n, vårens glada gäster. Vilken fröjd i solens sken, vilka sångarfester!

Fingrarna hittade lätt barndomens vackraste vårmelodi.

Sluttningen gav en naturlig akustik till tonerna, som rullade nedför backen till mina vänner.

Bananplantager.



NÄR HAN SÅG FOLKSKARORNA GICK HAN UPP PÅ BERGET. HAN SATTE SIG NED OCH HANS LÄRJUNGAR KOM FRAM TILL HONOM.

JESUS BÖRJADE UNDERVISA. Matt 5:1

Detta var vad han brukade göra. Hans undervisning var klar och tydlig, med god pedagogik, lätt att komma ihåg.

Vår reseledare och bibellärare Anders Sjöberg gav oss först en språklig infallsvinkel:

- Det var ingen engångsföreläsning - "nu har han undervisat" - utan detta upprepades många gånger, det kan man förstå av det tempus Matteus använder när han skriver - "brukade undervisa".

Därför kan det skilja sig lite i framställningen mellan Matteus och Lukas, precis som när en lärare undervisar i skolan - man betonar lite olika beroende på tillfället.

Anders egen lärare, Ivan Hellström, sa en gång:
- Är en predikan så dålig att den bara kan hållas en enda gång, ska den inte hållas alls!

Tack för gott råd!

Det är därför jag upprepar vissa ämnen här på bloggen... för att de är viktiga!

Mycket folk.


Vi hittade det enda trädet i närheten... och kröp in i skuggan, så många som fick plats.
Gula senapsblommor och gröna sädesax böljade för vinden.
Långt där nere blänkte Genesarets sjö ljusblå.

För att förstå sättet Jesus undervisade visade Anders hur innehållet stegras i Bergspredikan:

- Hjärtat först: vår inre inställning
- Ögonen sedan: vår attityd
- Handen: vår handlingsmönster.

Alltså, det är den inställning vi har till livet som styr vår attityd till det vi möter, och som i sin tur styr vårt sätt att handla och agera.

Vår västerländska teologi och livsuppfattning börjar ofta tvärtom: i handlingen och beteendet, utifrån istället för inifrån.

Det är stor skillnad!

Tänk på alla hopplösa nyårslöften som bleknat bort i slutet av januari... eftersom vi inte tar tag i vår inställning och attityd till problemet, utan tror att vi bara kan ända beteende utan att ha gått till orsaken med det...

Nu vill Jesus hjälpa även oss att navigera rätt i livet.

Anders Sjöberg undervisar på Saligprisningarns berg.


1. SALIGA DE SOM ÄR FATTIGA I ANDEN, DEM TILLHÖR HIMMELRIKET.

Vad betyder det?

- Lycklig är en känsla.
- Salig är en relation till Gud, en status-uppdatering.

- Himmelriket är en gemenskap med G-D (Matteus återger Gudsnamnet indirekt).

- Fattig betyder att lida brist, att vara totalt utarmad.

Alltså; saliga är ni i er Gudsrelation när ni är totalt utarmade, er tillhör Gud.

Det är verkligen starka ord!

Anders jämförde med ve-ropen i Matteus 23:

VE ER, SKRIFTLÄRDA OCH FARISÉER, NI HYCKLARE SOM STÄNGER TILL HIMMELRIKET FÖR MÄNNISKORNA. NI GÅR INTE SJÄLVA IN, OCH DEM SOM VILL KOMMA DIT IN, SLÄPPER NI INTE IN. 23:13

... NI ÄR SOM VITKALKADE GRAVAR. UTANPÅ SER DE PRYDLIGA UT, MEN INUTI ÄR DE FULLA AV DE DÖDAS BEN OCH ANNAT ORENT. 23:27.

Det Jesus menar med denna andliga fattigdom är att det faktiskt är bra att vara så ända in i botten tom. Det är saligt att vara så fattig ända in i grunden, för då finns där inga ruttna ben som luktar...

Totalt tömd.



2. SALIGA DE SOM SÖRJER, DE SKALL BLI TRÖSTADE.

Sorgen handlar inte bara om att man är ledsen över en älskad livskamrat som är död - eller har "fått komma hem".

Nej, Bergpredikans sorg handlar om själens tomhet.

I Gudsrelationen kommer en sorg över oss att det är så tomt i vårt inre.


Växer det något här?


3. SALIGA DE ÖDMJUKA, DE SKALL ÄRVA LANDET.

Ödmjuk heter på engelska "humility". Det har med åker och jord att göra. Marken behöver bearbetas för att bli redo att ta emot sådden.

Vi får låta tomheten finnas där. Det blir till en längtan att något skall läggas till.

Ett frö.

Och jag tänkte på min blockflöjt med alla dess tomma hål... vilka är förutsättningen för musiken!
Om det inte finns tomrum så kan inte luften som blåses in komma ut som olika toner!

Jag tyckte att fåglarna kvittrade lite extra för mig.

Det blir senapsfrön.



4. SALIGA DE SOM HUNGRAR OCH TÖRSTAR EFTER RÄTTFÄRDIGHETEN,  DE SKALL BLI MÄTTADE.

- Lägg märke till att det verbet står i passiv form, sa Anders. Vi kan inte mätta oss själva med rättfärdighet... Det kan bara Gud göra med oss.

Eftersom det är Gud själv som är rättfärdigheten.

Till dig som längtar på djupet efter Gud; här kommer löftet:
- Er hör Gudsgemenskapen till!

Herre, mätta mig!


5. SALIGA DE BARMHÄRTIGA, DE SKALL MÖTA BARMHÄRTIGHET.

Bergspredikan handlar om Nåd. Jesus börjar inte med gärningarna. Att "ge en skjorta till" kommer inte först. Handlingen får vänta.
Först måste vi bli klara med hjärtat och ögat - vår inre inställning och sedan yttre attityd innan vi kommer någon vart.

Barmhärtighet.

- När Gud mött mig, ändras min attityd och blick, och det leder till att jag själv blir barmhärtig!

Salig är du då!

Gud lyfter upp mig. Jag får lyfta upp andra.

Forma mitt inre först.


6. SALIGA DE RENHJÄRTADE, DE SKALL SE GUD.

Vad är det?

Renhjärtad betyder att vara transparent, att vara utan dolda motiv.

Att inte utnyttja, att vara rak så att förtroende kan byggas upp.

En renhjärtad människa bygger trygghet, och möter mig med rätt attityd så att jag vågar vara mig själv.

Anders Sjöberg gjorde en jämförelse med Galaterbrevet 6:2 om att bära varandras bördor:

BÄR VARANDRAS BÖRDOR SÅ UPPFYLLER NI KRISTI LAG.

DEN SOM MENAR SIG VARA NÅGOT, FAST HAN INGENTING ÄR, BEDRAR SIG SJÄLV.

VAR OCH EN SKALL PRÖVA SINA HANDLINGAR OCH SÖKA SKÄL TILL STOLTHET ENBART HOS SIG SJÄLV, OCH INTE HOS ANDRA.
VAR OCH EN MÅSTE BÄRA SIN EGEN BÖRDA... Gal 6:2-5.

Bär mina ax?


Men, det här verkar rörigt... Hur ska han ha det. Paulus? Ska vi bära eller ska vi inte bära?
 Vårt svenska språk kommer inte åt grundtexten här. Vi får gå till engelskan, som gör skillnad mellan "load" och "burden".

Jag citerar ur Living Bible:

Share each other's troubles and problems (load), and so obey our Lord's commendment.
If anyone thinks he is too great to stoop to this, he is fooling himself. He is really nobody.

Let everyone be sure that he is doing his very best, for then he will work well done and wont't need to compare himself with someone else.
Each of you must bear some faluts and burdens of his own. For none of us is prefect!


Detta är en renhjärtad inställning till sin medmänniska.

När vi hjälper varandra att bära de stora och tunga bekymren så blir det lättare att själv orka med sina fel och misstag.

Nu äntligen blev det klart!

Stöttar varandra.


7. SALIGA DE SOM HÅLLER FRED, DE SKALL KALLAS GUDS SÖNER.
Shalom - frid och fred, i total harmoni, både på insidan och utsidan.

Att leva i shalom är att leva i en samstämmighet där livet fungerar maximalt.

Jämför med en pianostämmare, sa Anders, där varje ton klingar unikt och rent. Gud stämmer upp oss till rena toner för att vi skall leva i Shalom.

Jag satt där under trädets skugga och tänkte på några fina psalmer i psalmboken.
Nr 752, 753 och 754 har fångat denna undervisning precis!

NÄR DAGEN FYLLS AV FÅGELSÅNG, NÄR ÄNG OCH HAGAR BLOMMAR,
NÄR MARKENS HELA RIKEDOM FÖRKUNNAR NORDENS SOMMAR,

DÅ SPELAR SKAPAREN OCH VI ÄR TONER I HANS SYMFONI
AV LJUD OCH LJUS OCH TONER. Sv Ps 754:1


Välsignat ihålig.


Nu började vår undervisning där på Saligprisningarnas berg lida mot sitt slut.

8. SALIGA DE SOM FÖRFÖLJS FÖR RÄTTFÄRDIGHETENS SKULL, DEM TILLHÖR HIMMELRIKET.

Detta är det svåraste ordet. Förföljas...

- med fara för det egna livet, som t ex Lars Adaktusson när han var i Syrien.
- med fara på det lokala planet, som t ex uppropet #mittkors, då tre präster sade upp sig/ lämnade Svenska kyrkan.
- med fara på personlig nivå, då man förföljer sig själv och argumenterar för den lögn man lever i...

Saligprisningarnas kors.


När Jesus har gått igenom alla dessa inställningar och attityder så kommer exempel på en rad handlingar i vardagslivet.

- att ge bort en skjorta till, att gå en mil extra, att älska sina fiender...

... vilket vi inte alltid klarar!

Så, dömer oss Bibelordet som usla kristna då? Nej och åter nej. Jesus vill hela tiden visa att livet levs med och av NÅD.
Börja om. Förlåt. Res dig upp. Igen och igen.

Och låt dig fyllas av Guds gemenskap ännu mer in i din tomhet.

Gå! Stenar från romartiden.


Nu behövde vi svenska turistpilgrimer sträcka på benen och dricka en liter vatten.

Vi såg de smarta bevattningsanordningarna till bananplantagerna, mangolunderna och avokadoträden.

Den israeliska ingenjörskonsten kommer alla till del.

Väl i bussen igen tillbaka till hotellet fick vi en kuggfråga:

- Vad är det för likhet mellan en avokado och en man?
Alla tänkte, uppfyllda av snälla tankar.

Men svaret kom med bitsk kärlek:
- Omogen, omogen, omogen, övermogen....

Min underbara man.


Fast jag tänkte på den stora kärnan i mitten som Gud skapade för att göra ett fint tomrum till oss - där räksalladen skall få plats!

Det måste väl vara en smak av himmelriket!


Saliga blockflöjtshälsningar från Helene F Sturefelt,

- som kan predika både EFS-ledigt och högkyrkligt, ibland samma sak om och om igen...
- och skriva både reseberättelser, poesi och kritiska inlägg,
- på slättland och i bergsbygd.

Shalom, alla vänner!

Sekreterare och skribent.