UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 20 juli 2017

SEMESTER

Till alla mina bloggläsare!
Nu får vi allt hålla semester och inte sitta här och hänga digitalt i livet!

Jag loggar ut.

Gör det du också.

Fast med Gud är vi alltid uppkopplade, eller hur!
In Real Life.


Du får inte ens en bild - jo, på Instagram finns den - bara en dikt:

EVIGHETSSLIPADE STENAR PÅ HANÖ
   RULLAR RASSLANDE UNDER YTAN.

HAVSVÅGOR FRÅN TVÅ HÅLL MÖTS
    OCH KYSSER VARANN MED SALTA STÄNK.

BÖNSÄCKEN ÄR BÅDE SJÄLENS BÖNER
    TILL LEVANDE GUD,

OCH KROPPENS LÄNGTAN EFTER ATT BLI MÄTTAD
    MED MAT, VATTEN OCH KÄRLEK.


Pax et Bonum. Frid och allt gott. Tills vi hörs igen.

STURELLA,

- alias Helene F Semesterfelt.

fredag 7 juli 2017

VÄLSIGNELSER, SKÖNHET Negativ religionsfrihet

Blommande skönhet. 


Nu spänner jag upp varpen hårt.
Trådarna i detta inlägg består består av så skilda färger som starka kommentarer från Almedalen, en profetröst om tröst från Jerusalem samt en uppmaning till förortskriminella.

Hanif Bali och Sebastian Stakset. Jesaja och Jesus.

Den kritiske sekulariserade muslimen har mer gemensamt med den frälste rapparen än vad man kan tro.

Jag låter de undersköna blommorna farmors Clivia, en daglilja och Kejsarkronan bli en orange tråd genom mina tankar. Trots allt är det skönheten och välsignelsen som skall dominera.

Vild kejsarkrona i Karlshamn.


Allt medan karusellerna snurrar på Sölvesborgs stadsfestival Killebom sitter jag här och fördjupar mig i bibeltexterna på 3:e söndagen efter Trefaldighet.

FÖR ER ALLA GÄLLER:
- KLÄD ER I ÖDMJUKHET MOT VARANDRA, TY GUD STÅR EMOT DE HÖGMODIGA, MEN DE ÖDMJUKA VISAR HAN NÅD.

BÖJ ER ALLTSÅ ÖDMJUKT UNDER GUDS STARKA HAND, SÅ ATT HAN UPPHÖJER ER NÄR TIDEN ÄR INNE.
KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM, TY HAN SÖRJER FÖR ER.
1 Petrusbrevet kap 5:5


Se på liljorna på marken.


Rapparen Sebastian Stakset har gjort denna dyrköpta erfarenhet.
Inget av samhällets insatser förändrade hans beteende som förortskriminell.
Det var först när han mötte Jesus som den stora omvändelsen och motivationen kom. Med smärta erkände han sina brott och fick sedan upplevda Guds kärlek, som renar och förnyar en människa - inifrån.

Jag läser i dagens nummer tidningen Dagen, 7 juli 2017, hur han frimodigt på politikerveckan i Almedalen uppmuntrar alla politiker att förstå vilken förändringskraft det finns i Jesus:

- Staten behöver Jesus!

Nja... nu är det ju inte så enkelt, menar Elin Morén från Ung Vänster:

- Jag tror inte att alla kan frälsas på samma sätt. Vi löser inte problemen i förorten med att alla ska tro på Jesus. Vi måste vara med och skapa goda förutsättningar.

Stakset talar om Jesu kärlek. 


Det här är ett typexempel på att inte förstå vad "tro på Jesus" innebär. Det är en åsikt bland alla andra, liksom... Ett så ytligt förhållningssätt viftar bort den möjlighet som Sebastian Stakset talar om:

- Jag vet hur det känns att leva ett kriminellt liv, säger han. När ni läser om dem som slår ner folk och rånar dem, så läser ni om mina vänner. Att diskutera deras problem här i Almedalen hjälper inte.

Hur ska man gå från hat till kärlek? Det är omöjligt!

- Men Jesus lyckades på en månad göra vad samhället aldrig lyckats göra med mig.

Det är denna oerhörda kraft vi talar om!
Att böja sig ödmjukt under Guds starka hand, så att han kan upphöja dig och mig när rätta tiden är inne.

Hjälp mig...


Aposteln Petrus fortsätter sin brevtext, nu med en varning:

VAR NYKTRA OCH VAKSAMMA.

ER FIENDE DJÄVULEN GÅR OMKRING SOM ETT RYTANDE LEJON OCH SÖKER EFTER NÅGON ATT SLUKA.

HÅLL STÅND MOT HONOM, ORUBBLIGA I TRON.
KOM IHÅG ATT NI FÅR UTSTÅ DETSAMMA SOM ALLA ERA BRÖDER HÄR I VÄRLDEN. 1 Petr 5:10

Det är detta som rapparen Stakset har upplevt, att vara uppslukad av det djävulska hatet.

Låt dig inte slukas!


Alla system, politiska som religiösa, som har HAT som en ingrediens, är fel ute, hur mycket man än säger "Gud".

Sann Gud är Ande och till sitt väsen Kärlek. Inte hat.

Detta vet också den före detta muslimen Hanif Bali, som lämnat sina rötter i Iran.

Också han finns på plats i Almedalen och har pratat religion med olika kyrkoledare.
Hanif Bali är en av Moderaternas mest kända profiler, älskad och hatad som kontroversiell twittrare. Han menar:

- Avskaffa lagen om religionsfrihet!

Oväntat goda tankar.

Jag satte kaffet i halsen. Nä nu...!
Men så läste jag artikeln noga, och hörde samma tankar som många av mina syriska vänner brukar framföra.
De har flytt från islams förtryck, och blev förtvivlade när de fick veta att vi så gärna tillåter moskébyggen i Sverige.

- Förstår ni inte vad som försiggår där? sa några upprört.
- Nej... De läser väl lite, och ber...
- Där hålls konflikten vid liv! förklarade några sekulariserade muslimer, där fortsätter hatet att gro. Varför tillåter ni det?
- Vi vet inget om detta...

Men det gör moderaternas Hanif Bali, som är ateist, och han menar att:

- Religion ska inte få en särbehandling jämfört med andra idéer. Om nazister vill driva en förskola, skulle ingen tycka att det var okej, men om salafister vill göra det, så ska de skyddas av religionsfriheten!

Vi vet ju inte vad salafisterna står för... så i den här debatten möttes det av ett tyst "jasså..." för ingen ville väl avslöja sin okunskap.

Vet inte vem du är.


Salafismen är en sunnitisk gren av islam, där man vill återgå till en bokstavlig tolkning av Koranen och haditherna.

Salafismen vill rensa ut från islam det man upplever är icke-islamskt.
Dock är man inte överens vem som är rättrogen... vilket ställer till nya problem.

Det sistnämnda är ett allmänmänskligt problem, i alla tider...

Vi svenskar vet inte så mycket om islam. Inte så mycket om vår egen gamla kristendom heller, för den delen.
Kunskapen behöver öka, liksom vänskapen, det har jag skrivit om så många gånger.
Men jag har också påpekat att vi behöver syna mänskosynen i alla de företeelser som kommer in i landet. Mänskliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet.

Lär känna varann.


Det är det Hanif Bali försöker förmedla. Han är trovärdig. Han blir inte kallad "rasist" och han tystas inte ned med det missbrukade uttrycket "allas lika värde" (se förra inlägget).

Ur djupet av sin erfarenhet säger han:

- Min stora stötesten är att om man ska behandla alla religioner och idéer lika, vad händer då när det kommer galna religioner?  
Alla religioner är inte lika och leder inte till samma sak. Men när man bygger upp så stora skydd för religionsfriheten kan det bli galet.

En del av oss är giftiga.


Hat mot Israel är en sådan dold uppfostran som många palestinier fått. Detta är min erfarenhet både från resan till Israel förra månaden och i de kontakter jag har här i Sverige.

Riktigt trofasta muslimer läser de senare Koranverserna där hatet riktat även mot kristna. Detta är en fruktansvärd sanning i bl a Iran och Afghanistan, men vi är så religionsblinda att vi åter igen reducerar "religion" till en åsikt, och inte ett liv med Jesus - från hat till kärlek.

Profeten Jesaja vill också vara med i debatten, och hans röst ekar från 2.300 år tillbaka i tiden:

SÅ SÄGER HERREN:

JAG LEDER LYCKA TILL JERUSALEM SOM EN FLOD,
FOLKENS SKATTER SOM EN FORSANDE STRÖM.

HENNES BARN SKALL BLI BURNA I FAMNEN OCH BLI GUNGADE PÅ KNÄET.

SOM EN MODER TRÖSTAR SITT BARN, SÅ SKALL JAG TRÖSTA ER.
I JERUSALEM SKALL NI FINNA TRÖST.
NÄR NI SER DET, SKALL ERA HJÄRTAN GLÄDJAS, ERA KROPPAR FÅ NYTT LIV SOM DET FRISKA GRÄSET.Jesaja kap 66:12-14.


I det friskaste gräset!


Alla som ansöker om Israeliskt medborgarskap idag, får det godkänt, oavsett vilken tillhörighet de har.
Min palestinske vän Issa sa:

- Det är bättre att vara medborgare i Israel för här finns struktur och välfärd. Och demokrati. Det finns inte i Jordanien. Det muslimska samhället är uppbyggt på makt och klanernas hierarki.

Från Jerusalem kommer välsignelser till alla folk... Gud ger genom detta lilla utsatta folk tekniskt kunnande och välfärd till alla.

Hur kommer det sig att ca 50% av alla Nobelpristagare kommer från Israel?
Hur kommer det sig att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern?
Hur kommer det sig att man lyckas hålla emot alla starka krigsherrars lust till förintelse, gång på gång?

Jo, för att Herren är med dem.

Det vilar ett alldeles speciellt beskydd över Israel som Guds egendomsfolk - som inte finns till för sin egen skull, utan för hela världens!

Teknik att rena avloppsvatten och saltvatten är det senaste av "folkens skatter som kommer som en forsande ström", även till oss.

Kärlek. Inte hat.

Kronan på verket.


Och som kronan på verket läser jag i tidningen Dagen en annons om:

BLI FÖLJESLAGARE I PALESTINA OCH ISRAEL:
- Vill du sprida medmänsklighet under konflikt och ockupation? Är du skicklig på att informera och inspirera, och vill verka för rättvisa och fred?

Ja! Det vill jag! Mitt hjärta ropar JA.

Nej men det går ju inte... Nu tänkte jag mig inte för... Hur ska det gå med.. och vad ska de säga... och vad och hur och när och och...

Kasta alla era bekymmer på Herren. Han sörjer för er. Bra. Gud har sin plan klar. Jag lyssnar och väntar.

Granatäppel på gång i Israel.


Så, vad skulle hända i Sverige om vi avskaffade den "negativa religionsfriheten"?

Jo, då skulle ändå våra kyrkor skyddas av lagen om åsikts- och yttrandefrihet, menar Hanif Bali.

- Jag tror faktiskt att de religiösa institutionerna skulle gynnas av att den togs bort, säger denne moderatiske politiker.

Jag läser "de kristna kyrkorna", men det kan han inte säga. Han fortsätter:

- Då skulle de behandlas likadant som hockeyklubben. Rimliga religiösa människor skulle gynnas, men det skulle inte gynna salafisterna.

Han menar att vår religionslagstiftning skyddar alla religiösa uttryck så till den milda grad att det ibland kommer i konflikt med mänskosynen och öppenheten. Och det är det han vill komma bort ifrån.

Ateismens oväntade stöd till kristendomen, som jag ser det.

Stöttar varann.


Mänsklig samvaro är beroende av att vi välsignar varandra. Vi kan inte leva under förbannelse och hat. Då går vi under!

Vi kan kalla oss vad vi vill, och sätta etiketter på oss själva, men så länge resultatet av våra handlingar är KÄRLEK, då är vi på rätt väg.

Nu avslutar jag med att citera några underbara rader ur en okänd bok, om välsignelse:

    HERREN, DEN MÄKTIGE,
        ALLTINGS URSPRUNG OCH FULLBORDAN
          VÄLSIGNE DIG

    HAN LÅTE DIG FRODAS OCH VÄXA,
        LYCKAS I DINA FÖRHOPPNINGAR
           OCH VINNA FRUKT AV DIN MÖDA.

     HAN BEVARE DIG FRÅN ALLT ONT.
         HAN VARE DITT SKYDD I FARAN,
             DIN TILLFLYKT I ORON.

     HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
        SOM SOLEN ÖVER JORDEN GER VÄRME ÅT DET FRUSNA
           OCH GLÄDJE ÅT DET LEVANDE.

Gud välsignar, inte förbannar!


     HERREN VARE DIG NÅDIG
         NÄR SKULDEN TYNGER.
            HAN LÖSE DIG FRÅN SYNDEN OCH GÖRE DIG FRI.

     HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
         MÅ HAN  SE DIN PLÅGA
            OCH HÖRA DITT ROP, HELA OCH TRÖSTA DIG.

     HERREN GIV DIG SIN FRID,
        KROPPENS OCH SJÄLENS VÄLFÄRD,
            KÄRLEK OCH LYCKA. AMEN.

     DETTA VILL HERREN
        SOM ÄR FRÅN EVIGHET TILL EVIGHET.

     DETTA STÅR FAST EFTER HANS VILJA.
        OCH DET GÄLLER DIG.

Tack du okända.


Nu är väven vävd.
Trådarna är sammanflätade med sina olika inslag, med ett och samma syfte; att skapa förståelse, mod och klarhet.
Kanske har jag missat något. Kanske hänger någon tråd löst. I så fall får du höra av dig.

Men ingen av oss ska förbanna den andre. Välsigna!

Välsign, välsign!

De skönaste hälsningar från

Helene Sture Orangefelt,

- blomsterälskare och religionsdialogör...

Ståndaktiga!

onsdag 5 juli 2017

INTE ALLS LIKA VÄRDA... De förlorade sönerna


Olika värde. Olika väder.


Det är en stor framgång att uttrycket "Allas lika värde" har trängt ned i svenska folkets medvetande.
Det är en kompass och ett riktmärke för att genomskåda orättvisor och felaktigt bemötande.

Vi har en enastående förmåga att tillämpa detta på alla, som söker skydd hos oss.

Men det finns ett par rejäla glapp, som blir särskilt tydligt så här i sommartid.

Och det är alla våra gästarbetare - de polska, de thailändska och de från de baltiska länderna - de är inte alls lika mycket värda!

De arbetar för usla löner, under usla förhållanden. Vi borde skämmas.

Gästarbetarnas baracker från filmen, på riktigt i Mjällby.


I förra inlägget recenserade jag den fantastiska filmen Jordgubbslandet - som nu kommer att gå upp på SF's biografer, tack! - där det blev pinsamt tydligt hur vi svenskar leker översittare och feodalherrar över dessa moderna slavarbetare.

Det är pinsamt.

I jakten på effektiv profit går de fina värderingarna ut.
Girighetens snålvatten har runnit i allas munnar, även i min.

En krigsflykting från Syrien eller Afghanistan är mer värd än dessa gästarbetare.
De får bättre villkor på många sätt.

Och med denna inledning vill jag tala om De Förlorade Sönerna.I plural.

Giftiga bröder. Björnloka.


Denna vecka, i kyrkoåret, lever vi med berättelsen från Lukas evangelium, om den förlorade sonen, i singularis.
Du minns säkert hur den yngste sonen bad sin pappa om att få ut arvet i förtid.

Det är en oerhörd begäran! Att sälja hus och hem, djur och ägodelar, för att få ut värdet och så ge det till den unge mannen...

... som slösar bort förmögenheten i sus och dus och sexuella utsvävningar.
Han gick säkert på festivaler och åt och drack. Säkert åkte han karuseller och rökte och festade.

Den förlorade sonen tillhör i alla tider dem som lättar på trycket och släpper på spärrarna. De som antastar tjejerna och våldtar kvinnorna.

Förlorad respekt, förlorat för-stånd, förlorad mänskosyn.

Jag är mer värd än du.

Mina behov är viktigare än dina. Du får finna dig i att jag tar vad jag vill ha.
Du är till för att utnyttjas. Jag är rikare än du, då vinner jag, och du förlorar.

Vinnare. Förlorare.


Så håller det på.

Ända tills det inte går längre. När pengarna är slut. När magen hungrar.
Och ensamheten är det enda som återstår.

DÅ KOM HAN TILL BESINNING... Lukas kap 15:11-32.

När Lukas återger denna liknelse som Jesus berättade, då står det i grundtexten att den yngste sonen "kom till sig själv".

Han insåg äntligen vad han höll på med. Hur han hade förnedrat och nu var på väg att förnedra sig själv.
Vilken tur att han nyktrade till.

Ja, han var till och med beredd att börja jobba... som en gästarbetare, och vakta grisar...

HAN TOG TJÄNST HOS EN VÄLBÄRGAD MAN I DET LANDET, OCH DENNE SKICKADE UT HONOM PÅ SINA ÄGOR FÖR ATT VAKTA SVIN.

HAN HADE GÄRNA VELAT ÄTA ÄTA SIG MÄTT PÅ FRÖSKIDORNA SOM SVINEN ÅT, MEN INGEN LÄT HONOM FÅ NÅGOT.

Kan jag få äta lite?


Det här är annan mat än kebab, langos och festival-wok med stark sås.

Förstår du hur oerhört det är att falla så lågt att han var beredd att äta av de orena grisarnas mat...
Hur förlorad kan man bli?


Under tiden är hans äldre broder kvar hemma på gården. Han har det bra, åtminstone materiellt sett, men inom honom rasar ett krig.

Vi ser sällan själens kamp, vi tiger och lider. Förbittringen går då allt djupare, tills den börjar etablera sig som värk och sjukdom.

Hemma-stannaren. Kvar-sittaren. Fegisen? Eller den trofaste? Pappas pålitlige pojke. Den oerfarne...

Vilken känsla var hans?

Ja, inte var det då att han var en vinnare! Han var också förlorad.
Fast på ett annat sätt.

Jobbar hemma.


När Jesus målar upp den här liknelsen beskriver han skickligt två ytterligheter.
Lusten contra plikten. Begäret mot allvaret.
Nyfikenheten contra rädslan.

Och att man kan gå förlorad på två sätt. Minst.

Om plikten och lagrättfärdigheten orsakar så mycket vrede och avund, då är det inget vunnet. Då är den ordentlige lika förlorad som den andre.

Enda skillnaden är att han är mätt... Men själen är lika svart, om inte svartare.

Svart svärta tornar upp.


När den yngre sonen kommer till insikt så handlar det om en smärtsam medvetenhet om hur mycket ont han har gjort. Han ser sitt utnyttjande och sin otacksamhet. Bristerna blir tydliga för honom.

Det är detta som är en av kristendomens grundbultar:

Syndakännedom. Förkrosselse. Insikten att "det är slut".

Men, men!

Kristendomens nästa grundbult är att man vänder sig till Gud och ber om förlåtelse.

JAG GER MIG AV HEM TILL MIN FAR OCH SÄGER TILL HONOM:

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG. JAG ÄR INTE LÄNGRE VÄRD ATT KALLAS DIN SON... 

Krockad. Övergiven.


Något liknade sker inte med den äldre sonen. Han är kvar i sin förbittring. Ingen insikt här.


Som den goda pedagog Jesus är, låter han oss ana att Fadern är Gud.

REDAN PÅ LÅNGT HÅLL FICK FADERN SYN PÅ HONOM.
HAN FYLLDES AV MEDLIDANDE OCH SPRANG EMOT HONOM... 

Nu kommer nästa oerhörda situation.
En vuxen man i Mellanöstern springer inte... och absolut inte i förhållande till ett barn. Man håller på sin värdighet.

Men i kärlek försvinner alla konventioner.

Vi kan ana hur hans förtvivlan över sin slarver till son orsakat honom stor sorg och smärta. Nu när pojken är på väg hem igen, kan pappan inte hålla tillbaka sin längtan.

Svenska föräldrar hade dock låtit på ett annat sätt. Med arg röst hade vi klagat och brustit ut i arga anklagelser.

- Var har du varit?? Varför har du inte hört av dig?? Du kunde väl åtminstone ha sms'at!!

Var har du varit?? I Mjällby.


Den bibliska fadern gör inte så.

HAN SPRANG EMOT HONOM OCH OMFAMNADE HONOM OCH KYSSTE HONOM.

Inte ett hårt ord. Inga förebråelser. Ingen fördömelse. Bara kärlek.

Så sliskigt... curlande...

Nej, inte alls. Den förlorade sonen förstår nu på detta bemötande att han vågar ge sin bekännelse, det hade han inte gjort annars.

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG...

Pappan gav honom tid att förklara sig. Han slätade inte över, han lyssnade.
Och han hade sin plan klar. Han sa till sin tjänare:

- SKYNDA ER ATT TA FRAM MIN FINASTE DRÄKT, SÄTT EN RING PÅ HANS FINGER... OCH HÄMTA GÖDKALVEN...

Vilken kalv ska jag ta?


Jesus låter oss förstå att detta är den bibliska Guds-bilden:

En far som går sina barn tillmötes... även om det kostar honom allt!
Gud är som en far som låter sina barn vara ansvariga för vad de gör... och låter dem ta konsekvensen av sina handlingar.

Han straffar inte, dömer inte, anklagar inte.

Gud väntar.
På dig och på mig.
Låter livet ha sin gång. För att vi ska lära oss av våra misstag, vilket den äldre hemmavarande sonen inte fick.

Gud väntar.
Tills vi kommer till insikt.
Och när den dagen kommer, håller vi nästan på att dö av vad vår egen vilja har dragit oss iväg på!

Många gör misstaget att anklaga Gud i ett sådant läge. Som om Gud skulle ta ansvar för vad vi gör?!
Nej, fri vilja hör ihop med ansvar även för konsekvenserna.

Vill vi ha det ena, får vi ta det andra också.

Förlåt mig Gud... Förlåt mig, mig själv... Förlåt mig alla ni andra som jag sårat...

Förlåt.


Jesus låter oss också ana att vår himmelske Far inte har vänt ryggen mot oss, upptagen med annat.
Nej, han står vänd mot oss, mot det hållet vi försvann... och spanar och spejar, längtar och räknar dagar. Och år.

Innan vi är tillbaka.

Förlorade söner och döttrar.

Det är vi som har vänt oss bort. Inte Gud!
När vi upptäcker det, brister nästan hjärtat... att Gud har så stor kärlek!

Gud gör ingen skillnad. Alla är lika välkomna tillbaka.
Här gäller sannerligen Allas lika värde!!

Välkommen hem!


Men den äldre brodern, som sagt, surade och kände sig inte alls lika värd.

HÄR HAR JAG TJÄNAT DIG I ALLA DESSA ÅR OCH ALDRIG ÖVERTRÄTT NÅGOT AV DINA BUD, OCH DU HAR ALDRIG GETT MIG ENS EN KILLING ATT FESTA PÅ MED MINA VÄNNER.

MEN SÅ KOMMER HAN HEM, DIN SON SOM HAR LEVT UPP DIN EGENDOM TILLSAMMANS MED HOROR, DÅ SLAKTAR DU GÖDKALVEN!! 

Han spottar ut orden med sådan sarkasm att det stänker om munnen och ögonen är svarta av vrede.

Så kommer han hem... din son... Han talar inte om sin "bror", han håller kylig distans och talar om pappans son, som om det vore en främling.

Han känner sig fullständigt värdelös. Djupt orättvist behandlad. Kränkt.

Vad tjänar det då till att vara ordentlig och sköta sig, när man inte ens får några köttbullar att mumsa på? Va'??

Ingenting har jag fått.


Här skulle man ju frestas till att tänka:
- Strunta i buden. Skit i lagar och förordningar! Festa loss!

Men det är inte det som Jesus är ute efter i liknelsen.
Inte heller motsatsen:
- Stanna hemma och sköt dig så vinner du pappas gillande.

Alltså inte; skärp dig och uppfyll alla tio Guds bud så kommer du till himlen!
Suck. Det är inte kristen tro. Det är moralism. Och det leder bara till bitterhet.
Ett eget skapat vardagshelvete.


Stanna hemma och jobba.


Jesus låter pappan i liknelsen säga:

- MITT BARN, DU ÄR ALLTID HOS MIG, OCH ALLT MITT ÄR DITT.

Poängen är relationen.

Och där brast den äldre sonen. Han ville inte ha med familjen att göra.
Så sårad.
Om han kunnat skulle han säkert bytt efternamn.

Men pappans kärlek gäller även honom. Precis lika mycket!
Pojkarna är lika mycket värda, oavsett vad de gjort.

Ingen orättvisa. Inget fjäsk. Ingen klass-skillnad, inga gästarbetarlöner eller en snålbondes utlänningsfasoner.

MEN NU MÅSTE VI VARA GLADA, FÖR DIN BROR VAR DÖD OCH LEVER IGEN, HAN VAR  FÖRLORAD OCH ÄR ÅTERFUNNEN. 

Vi är glada!


Pappan, vår himmelske Far, återför oss in i relationen igen.
Familjen har kvar sina band, din bror, säger han.

Relation. Inte religion.

Jesus visar vilken oerhörd skatt vi har i försoningen!
Och det är Gud som tar initiativet. Och väntar. Tills vi är redo att ta emot.

Då blir det fest!

Med pizza, langos och älg-kebab! Och gärna en vildsvinsstek också! Med mycket stark sås!! Och en jordgubbe till efterrätt...

Polskplockade svenskbär.


De båda förlorade sönerna räddades tillbaka.
Prisa Gud!
Och de riktiga änglarna i himmelen jublar och dansar.


Mycket glada och återfunna hälsningar från

Helene Sture Lukasfelt,

- som älskar alla dessa liknelser, och som fotograferade i Mjällby på en cykeltur genom Listerlandet.




fredag 30 juni 2017

JORDGUBBSLANDET

Verklig fiktion.


Jag har inte ätit så många jordgubbar i sommar. Inte heller har jag sett så många filmer, ingen alls faktiskt.

Förrän ikväll.

Scala biograf i Sölvesborg var fullspäckad av statister och alla platser var fullbokade.

Där stod jag med min fådda gratisbiljett, och insåg inte att Jordgubbslandet ligger på Listerlandet. Självklart är alla sölvesborgare på Scala!

Politik och romantik.
Kulturkrockar och förtryck. Händer såriga av bärplockning och händer som smeker av kärlek.

Jag skäms över att vara svensk just nu, och det är pinsamt att vara sölvesborgare.

Gå och se filmen!

Ridå för för dolda arbetsvillkor.


Eller fortsätt läs...

Filmen Jordgubbslandet spelades in förra sommaren här på Listerlandet runt Mjällby. Den tar upp ett mycket viktigt perspektiv, som vi döljer.

Vi är så stolta över vår humana inställning till krigsflyende människor. Men vårt eget förtryck av arbetskraftsmigranter känner vi inte till lika väl.

Varje gång jag cyklar till Hällevik, passerar jag bondens baracker där dessa gästarbetare bor.

Jag är förvånad - och imponerad - över att de fick filma så mycket i autentiska miljöer.

Kameran sveper både över undersköna, dimhöljda åkrar med tysta vindmöllor och skrotupplag med sönderrostade gamla jordbruksmaskiner.

Skönhet och fulhet. Stolhet och skämsighet. Precis så är det...

Soldis över Listerlandet.


Det är en fin skildring av de polska gästarbetarna. Manuset är på deras sida.
De är riktiga människor med drömmar om ett bättre liv, och inte bara ett hopgyttrat kollektiv. Det är vi som är fienden...

Min sympati gick genast till mamman och pappan, som dessutom tagit med sig sin tonårsson.

18-årige Wojtek är blyg och oerfaren, både av hårt arbete och kärlek.

De plockar jordgubbar och plockar och plockar och böjer rygg och plockar bär och sliter sig krokiga - för en skitlön.

Inga svenska ungdomar skulle göra detsamma!

- De tror väl att maten kommer flygande in i mun på dem, säger en sarkastiskt.

Flyger ni?


Mjällby-ungdomarna kör epa-traktor och super. Jag ryser. Har träffat flera av dem. Har en av dem i min närhet. Landsbygdens hopplösa förtryck.

Ingen får avvika. Ingen får resa sig ur den rådande kulturen - att döva sitt liv och flabba - men där varje klunk ur flaskan är ett existentiellt vrål på att bli sedd.

Och älskad.

Tonårsförtrycket är kompakt. Jag blev nästan illamående på nytt...

Kommer ingen vart.


Bondens dotter Annelie står inte ut. Hon vill inte vara med.
Hennes sommarjobb består i att kontrollera kartongerna med jordgubbar och ger ett kvitto för varje fylld låda.

Sur och tvär och kollar Facebook hela tiden. Men hon är boss...

Tills Wojtek kommer och säger:

- Hej.

En riktig människa. Som ser en annan riktig människa, innanför butterheten.

Men hon har bara lärt sig förakt, och svarar:

- Ville du nåt, eller?

Bränt hopp.


Sen går hon hem och klipper av sig en hårtuss, som hon eldar upp i sitt flickrum. Jag kände lukten...

I nästa scen promenerar Wojtek på Sölvesborgsbron, som var upplyst i sitt vackraste blåa sken.
Plötsligt passerar han någon som sitter på broräcket.
Och hör ett plask.

Han förstår att det är Annelie som försöker dränka sig. Han springer fram, vad ska han göra?
Och hoppar i han också, och drar upp henne, mot hennes protester.

Där börjar deras vänskap.

Två udda personer som finner varandra. Eller, två sanna människor som bryter mot normerna och låter äkta känslor komma fram.

Som en bro över mörka vatten.


De hittar en hemlig mötesplats i ett gammalt övergivet hus, där hennes mormor en gång bodde.
Den första kyssen inne i det fallfärdiga rucklet är oändligt vacker.

De sämsta förutsättningar, men den mest ömsinta beröringen.

Under tiden smider de äldre grabbarna planer hur de ska kunna tjäna mer pengar.

De är inne i stan och går på krogen - vår kvarterskrog Altona, som tyvärr fått sina "rättigheter" indragna p g a obetalda skatter - och leker tuffa och raggar svenska tjejer.


Husvagnarna de bor i är eländiga och arbetsförhållandena usla.
Kanske kan de stjäla lite skrot?

Jag var helt inne i handlingen. Jag förstod precis hur de tänkte och var nästan med när gängledaren tog fram kofoten...

Vänta... Sitter jag på bio? Är det fiktion eller verklighet?

För ett ögonblick visste jag inte var jag var. Den sköna biofåtöljen skavde på nåt sätt. Allt var på riktigt. Alldeles för mycket på riktigt.

Sommarens bästa film.


Upptrappningen kommer när storbonden ska ha kräftskiva och ber den polske förmannen ordna så att det är "lugnt på gården".

Nu har gästarbetarna flyttat från de undermåliga husvagnarna och bor i en något bättre barack.
Wojtek hör hur någon låser ytterdörren, på utsidan.

Instängda, som minkar i en jättebur.

- Heeelan går sjung hoppfadderullan...

Finfolket sitter med fåniga partajhattar på huvudet medan slavarbetarna är inlåsta för att inte störa den goda stämningen.

Det blir upplopp i baracken och de slår ut dörren, springer mot huvudbyggnaden och...

Resten får du se själv.

Jag har inte tid att berätta mer.

Jag ska koka jordgubbssylt...

Något är fel.


Den här filmen är ett mycket viktigt inslag i vår egen debatt hur vi bemöter gästarbetare från fattigare länder.

Mycket av de offentliga samtalen är nedtystade. Vi är kvävda i rädsla för att bli kallade rasister.
Det vi ser kan vi inte berätta om.

Den tystnaden är livsfarlig för en demokrati!

Men filmen Jordgubbslandet berättar.

Tack.


Men en film blir inte intressant om den inte vågar beröra de stora livsfrågorna. Själen vill också bli mättad.

En av de vackraste scenerna är när Annelie och Wojtek ligger på stranden och talar om existentiella ting, om Gud.

Tron finns där, blygt och trevande. Hon berättar det hon tagit fasta på från sin konfirmation.

- Någon som finns där, som ser mig och bryr sig om... är nära.

Och Wojtek fyller i orden, om hur Gud till slut är den ende som är kvar när alla andra har gått, och är närvarande när mörkret är det som återstår.

Var välsignade!


I morgon konfirmeras sommarkonfirmanderna här i St Nicolai kyrka. Det är en stor grupp, över 60 ungdomar.

Det är min bön att ni ska få med er denna erfarenhet att Gud är mer er, och styrker er till sanning och kärlek, i livets alla situationer.

Hoppas att ni sedan blir ordentligt firade - med jordgubbstårta, plockad av våra polska gästarbetare.

- Tack gode Gud för maten. Amen.

Gå sen på bio. I Jesu namn!

Endast Sverige polska bär har...



Bärkraftiga hälsningar från eder politiska romantiker,

Helene Sture Filmfelt,

- som konstaterar att sölvesborgarna inte skrattade så högt som de skulle kunnat över de fyndiga replikerna. Man skämdes.

onsdag 28 juni 2017

FRÄLSNINGENS HORN och SLAGET VID POLTAVA


Tystnad.


Det var alldeles tyst. Det hade varit tyst länge, ja, i flera hundra år.
Ingen profetröst hade hörts, och Gud var ohörbar.

Han som nu hade blivit pappa hade också varit tyst. Han drabbades av stumhet då det visade sig att hans hustru Elisabet var gravid, för han trodde inte på det. Han hette Sakarias.

Den tredje tystnaden vilar över slagfältet i Poltava. Den skadade kung Karl XII kunde inte leda sina trupper som han skulle.

"Då natt och dag skildes åt marscherade de blågula trupperna mot ett massivt ryskt artilleri, vilket öppnade eld med påföljd att 'de våra likt gräset för en lie blev nedlagt i det feta junigräset'..."

Citatet är hämtat från vår kommuns kulturpristagare, som har goda historiska kunskaper i detta ämne.

Under blågul stelnad fana.


I söndags lästes denna text i våra kyrkor:

JOHANNES FAR SAKARIAS FYLLDES AV HELIG ANDE OCH TALADE PROFETISKA ORD:

- VÄLSIGNAD ÄR HERREN, ISRAELS GUD, SOM BESÖKER SITT FOLK OCH GER DET FRIHET.

HAN RESER FÖR OSS FRÄLSNINGENS HORN, I SIN TJÄNARE DAVIDS SLÄKT, SÅ SOM HAN FÖR LÄNGE SEDAN LOVAT.
Lukas 1:67.

Frälsningens horn.


Den första tystnaden skapade ett stort tomrum mellan Gamla och Nya Testamentet.

Den andra tystnaden var en konsekvens av otro, att inte lita på det löfte som var givet.

Den tredje tystnaden är den där marken tvingas svälja blod... av maktgalna mäns krig, där äkta män, pappor och söner tvingades gå längst fram i ledet och bli kanonmat.
Till vilken nytta?

Vapenvila. Marinmuseet, Karlskrona.


Det här inlägget handlar om hur Gud griper in i vår historia, gång på gång, trots vår motsträvighet och dumdristighet. Men Herren låter oss ta konsekvenserna. Gud har gjort oss ansvariga, med möjlighet att välja mellan gott och ont.

Vi kommer inte ifrån det. Det är skönt att vara förtroende värd. Men käre Gud (!) så svårt det är!

Det jag nu ska skriva hoppas jag också kan hjälpa dig i ditt liv, att förstå den tystnad och ovisshet du tvingats leva i då och då. Det har vi alla...

Tystnad. I väntan på...


Det är 308 år sedan idag slaget vid Poltava härjade i Ukraina. Det var den 28 juni 1709.
Kommer du ihåg att vi svenskar har varit där och bråkat långt innan Putin?

Sverige - du tronar på minnen från fornstora da'r... Visst, men minnet från skolans historielektioner är lika långt bort som antalet år sedan det hände.

Det är ingen nådig krigshistoria Sverige bidrar med.

Bara antalet krig med Polen är gräsligt!

- 1599 - 1629: Sigismunds avsättning från Sveriges tron förvandlade det tidigare inbördeskriget till ett öppet krig mellan Sverige och Polen. Blodet flöt i trettio år.

- 1563 - 1568: Erik XIV's polska krig då man var intresserad av  Estland och Livland. Det tog tre år.

- 1655 - 1660: Karl X Gustav ville inte att Ryssland skulle ha tillgång till de preussiska hamnarna. Detta krig tog fem år.

Krigets hjältar, som räddade liv, inte tog liv.


Mina hårdrockshjältar från Borlänge - Sabaton - besjunger krigets galenskap i en stark tonsättning just av slaget vid Poltava, med öronbedövande basgångar och krigshetsande trummor.

Med budskapet: Gör inte om det!

Fåfängt bad soldaterna sitt Fader Vår och marscherade på kungens order hungriga och frusna mot sitt slut, och den eviga tystnaden.

Det minsta jag kan göra är att skänka dessa anonyma förfäder en tanke.
Vad hade hänt om de istället varit hemma och brukat sin mark?
Och om kungarna bett sina böner om fred istället för utvidgat territorium?

Tänk om de hade gripit om "Frälsningens horn" istället för om svärdet?

Hornen är borta.


"Frälsningens horn" är ett typiskt uttryck i Bibeln. I bildlig betydelse handlar det om makt och ära.
Att "upphöja någons horn" betyder att "göra mäktig".

Men att själv upphöja sitt horn är besmittat med stort övermod!

Det är Gud som upphöjer den rättfärdiges horn, men avhugger de ogudaktigas.

Det är en teologisk hälsning till alla krigshetsare - just nu bakåt i tiden till våra svenska kungar - men framför allt i nutiden, till Mellanöstern, Nord-Korea, och övriga trumpna ledare.

JAG SÄGER TILL DE ÖVERMODIGA:
- VAR INTE ÖVERMODIGA!

OCH TILL DE OGUDAKTIGA:
- UPPHÖJ INTE HORNET!

JA, UPPHÖJ INTE SÅ HÖGT ERT HORN, TALA EJ SÅ HÅRDNACKAT VAD FRÄCKT ÄR.

TY INTE FRÅN ÖSTER ELLER VÄSTER, EJ HELLER FRÅN BERGSÖKNEN KOMMER HJÄLPEN.

NEJ, GUD ÄR DEN SOM DÖMER.
DEN ENE ÖDMJUKAR HAN, DEN ANDRE UPPHÖJER HAN.
Psaltaren 75. 

Offerplats i Dan, norra Israel.


Som du ser bildsätter jag med foton från Israelresan.
Äntligen fick jag se dessa "frälsningens horn"! Det var en stor upplevelse.

På plats i landet kunde jag ana hur det möjligen kunde ha känts då översteprästen Sakarias, efter lottdragning, fick gå in i Herrens tempel för att tända rökelsealtaret.

Lukas berättar hur allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. Men plötsligt, i det tysta, hände något.

DÅ VISADE SIG HERRENS ÄNGEL FÖR HONOM, TILL HÖGER OM RÖKELSEALTARET.

SAKARIAS BLEV FÖRSKRÄCKT VID DENNA SYN OCH FRUKTAN FÖLL ÖVER HONOM.

MEN ÄNGELN SADE TILL HONOM:

- VAR INTE RÄDD, SAKARIAS, DIN BÖN HAR BLIVIT HÖRD. DIN HUSTRU ELISABET SKALL FÖDA EN SON OCH DU SKALL GE HONOM NAMNET JOHANNES.. 
Lukas 1:8-17.

Fruktan.


Precis som Maria kom att argumentera sex månader senare med ängeln Gabriel, gör nu Sakarias detsamma. Han sa tvivlande:

- HUR SKALL JAG FÅ VISSHET OM DETTA?
JAG ÄR JU GAMMAL OCH MIN HUSTRU ÄR TILL ÅREN.

ÄNGELN SVARADE:

- JAG ÄR GABRIEL SOM STÅR VID GUDS SIDA, OCH JAG ÄR UTSÄND FÖR ATT TALA TILL DIG OCH GE DIG DETTA GLÄDJEBUD.

MEN DU SKALL BLI STUM OCH INTE KUNNA TALA FÖRRÄN DEN DAG DÅ DETTA SKER, EFTERSOM DU INTE TRODDE PÅ MINA ORD, SOM SKALL GÅ I UPPFYLLELSE NÄR TIDEN ÄR INNE.
Lukas 1:18-20.

När tiden är inne...


Det här handlar inte om bakterier eller förkylningsvirus i midsommartid som tystar stämbanden.
Nej, när Gud kommer med tystnad är det för att det måste till ett fokusbyte, som vi säger på vårt nutidsspråk.

Vänd blicken inåt. Lyssna efter Guds hjärta. Vad är det som har gått fel?
Rannsaka sinnet. Tänk om.

Och då måste det vara tyst. Tyst! Tigande tyst och stumt.

Det är en oerhörd prövning att drabbas av denna andliga tystnad.
Det går inte att kommunicera... Bara att be.

Om ens det...

... talar Gud.


Vad tänkte Sigismund innan han beordrade anfall? Vad tänkte Erik XIV och alla Karlarna?

Tog de saken i egna händer och upphöjde sitt eget horn? Hade de rådfrågat Herren i bön, eller sökte de bara sin egen ära? Eller ville de skydda sitt folk från större ont?
Frågorna är många.


I templet var altarets horn en absolut skyddad och fredad plats.
Om en människa oavsiktligt hade förbrutit sig och var jagad, kunde han skynda sig att gripa tag om Frälsningens Horn, då kunde hämnaren inte röra honom.

(Läs mer i 2 Mosebok  21:14 och 1 Konungaboken 1:50 ff).

Som barn minns jag våra lekar "jaga och tafatt" att man alltid bestämde vilken plats som skulle vara "paxad" - fredad - där den som jagade inte kunde ta en.

På barnavis var det ju ett frälsningens horn... Så vackert!

Pax!


Sakarias ifrågasättande ledde till att han fick bära folkets tystnad som en sinnebild av den profetiska tystnaden.
Men så snart Elisabet hade fött barnet och deklarerat pojkens namn - och Sakarias hade bekräftat det genom att skriva namnet på en tavla - då löstes hans tunga!

Hans individ blev en nyckel för hela kollektivet.

Nu hade Israel fått tillbaka Guds profetiska röst, genom Johannes Döparen.

Frågan är om de verkligen var så glada över att höra hans budskap 30 år senare...

- Omvänd er och gör bättring! Falska huggormsyngel...

Människorna behövde föras tillbaka till en sann lojalitet mot Gud.
Det behöver sannerligen vi också!

Så, det som började som en bestraffning och konsekvens för Sakarias brist på tro, förvandlas nu till ett nytt tecken - Gud leder sitt folk in i den nya tiden.

Det gamla förbundets alla löften skall snart gå i uppfyllelse.

Nytt tecken.


Och här stannar jag upp igen för att påminna mig själv, och dig, att vår tro inte bygger på åsikter eller tyckanden, utan på Guds löften.

Det är Gud som leder oss. Inte vi som leder Gud... och tjatar på att han skall välsigna våra företag...

Jag vet inte hur eller var Gud var någonstans vid slaget vid Poltava, för 308 år sedan. Säkert grät Gud himmelens tårar över mänsklig blodsspillan.
Säkert var Herren hos de mödrar och kvinnor som grät över sina förlorade män och söner, och gav dem ny styrka att ta sig igenom dagen.

Men Gud ryckte frälsningens horn ur kungarnas händer...

Upphöj inte dig själv. Låt andra göra det. Och ha din stolthet i Herren.


Och jag läser som kuriosa ur historieboken:

"Den svenske överbefälhavaren under hela kung Erik regeringstid, Henrik Klasson Horn, förde i övrigt kriget utan större förluster, tills polackerna i februari 1567 lyckades tillfoga honom ett mera betydande nederlag vid Runafer, som dock inte medförde några allvarligare konsekvenser."

Horn. Håll i hornen!

Och sträck dem inte upp i luften!



 
Gud leder oss lika mycket genom motgång och tystnad, som genom framgång och tydlighet.
Jesus säger ju:

JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR, INTILL TIDENS ÄNDE!

Jesus går tyst vid vår sida. Jesus går talande i vårt hjärta.

Jag avslutar med den psalm som vi sjöng vid morgonmässan i St Nic:

BLI STILLA, LÅT TYSTNADEN FÖRA DIG NÄRA.
NÄRVARON FINNS DÄR, EN KRAFT SOM VILL BÄRA.

JA, ÖPPNA DET RUM SOM STÅR LÅST DJUPT INOM DIG.
BARNET SOM STUMT SKRIKER: HÖR MIG!

DU ÄR EN BÖN. GUD ÄR DIN BÖN.

Sv Ps 762. Ingmar Johansson.



Käre himmelske Far,
Hjälp oss att gripa om Frälsningens horn när vi känner oss jagade.
Tack för att Du ger oss en fristad, där vi kan andas ut.

Förlåt oss för att vi är så bullerskadade att vi inte klarar frånvaron av ljud längre... Hjälp oss att välsigna den tystnad Du ger oss. 

Tala Herre, jag vill lyssna till Din röst. Amen.


Slagna hälsningar från en tuktad medvandrare,

Helene Sture Hornfelt,

- som undrar när det är dags att börja tala igen?
- och under tiden fortsätter jag sjunga Sakarias lovsång ur Tidegärden, med bön för Israel.


Fredsmusik!