Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 21 mars 2010

MÅNSKÄRAN OCH MARIA

Rosenkransaltaret i Heliga Birgittas Klosterkyrka

Det är nymåne ute. Vårdagjämningens kvällskyar lät mig ana den skarpa månskäran över Rödtornet i Vadstena.
Månen har inget eget ljus, den kan bara reflektera det ljus som solen ger.

Så är det med jungfru Maria också. Hon har inget eget ljus... men hon lyser av det ljus Gud ger henne!
Titta noga på bilden: Hon håller Krisus på armen. Maria, gudaföderskan, håller honom som Är Ljuset. Det är Kristus som lyser, han är morgonstjärnan.

Ser du vad hon står på? Titta igen - det är en månskära!
I den kristna konsthistorien avbildas Maria ofta på en månskära. Hon åker över natthimlen... och bär Kristus till alla folk.


När vi dansar "helig dans" så finns det en underbar cirkeldans där man gör just en halvmåne på golvet med enkla steg. Dansen tänker sig att vi tar oss upp på berget Montserrat där en Madonnabild finns.
Denna dans blir fötternas tro och tillbedjan - inte till henne utan till Kristus.
       Inte fullmåne

Muslimerna har månskäran som sin symbol. Deras tideräkning följer månkalendern och deras bönetider är inrättade efter dess ljus.
Jag har sett deras "bönetidtabell" och har stor respekt för deras discipin att följa dessa tider.
Det är inte som Taizébönerna med fasta tider: morgonbön 8.20, middagsbön 12.20 och kvällsbön 20.30 utan det är olika tider varje dag.

Jag förstår att muslimerna har månskäran som symbol. De har nämligen inte heller ett "eget ljus". Deras profet Muhammed är precis som Maria, en vanlig människa...
Den stora skillnaden är att vi har Kristus, Guds son, som lyser själv. Guds hela fullhet bor i honom!

När kristendomen blev accepterad statsreligion var det därför naturligt att lägga hans födelsedag vid den hedniska stora ljusfesten - nu vänder mörkret till ljus, javisst!
Ljus till oss hedningar!

Hos ingen annan har jag funnit mer ljus än hos Jesus Kristus - han botar okunnighetens mörker, förtvivlans mörker och ensamhetens mörker, för mig.

"NI ÄR VÄRLDENS LJUS. EN STAD UPPE PÅ ETT BERG KAN INTE DÖLJAS, OCH NÄR MAN TÄNDER EN LAMPA SÄTTER MAN DEN INTE UNDER SKÄPPAN UTAN PÅ HÅLLAREN...
PÅ SAMMA SÄTT SKALL ERT LJUS LYSA FÖR MÄNNISKORNA, SÅ ATT DE SER ERA GODA GÄRNINGAR OCH PRISAR - inte er, utan - ER FADER I HIMMELEN.
       Jesus i Bergspredikan, Matteus kap 5:14-16

Käre himmelske Far, vänd mig till Dig så att jag kan bli Din reflex bland dem jag möter. Amen.

Detta är min reflexion..
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar