Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 22 augusti 2010

MIN ÄLSKLING - POLYAMORÖS

Min älskling och jag

Min älskling du är som en ros!
Ja, eller en i mängden...
Du förstår, min kärlek är så stor att den räcker till många!
Jag älskar många!
POLY-AMORÖS.

I en debattartikel i Kyrkans Tidning skriver "Elin" att kyrkan ska utveckla sitt samtal om samlevnad. Prosten Åke Bonnier i Stockholm deltog intresserat i Pride-festivalen, och nu tycker Elin det är dags att upphäva monogamin som samlevnadsform.

För mig är detta ett tragiskt resultat av tidsandan. Allt är utbytbart. Vi håller inte fast vid någonting. Det går inte. Det finns för mycket att välja på.
Val-ångesten börjar vid tandkrämshyllan och mejeridisken och slutar i kollaps vid oförmågan att "välja livskamrat" - så jag väljer ingen alls!

Den mång-älskande säger:
- Jag har en man i sängen, en annan som är far till mitt barn, en som det är kul att segla med och en som...

Bara en i mängden...

Poly-amorös.
Ska vi ge efter för detta?

Nej! Vi är Guds avbilder och är skapade till trofasthet. Gud "nitälskar" nästan svartsjukt och längtar efter vår hängivenhet till Honom - "Du skall inga andra gudar hava jämte mig".
1 budet bor som en skugga i oss vad gäller kärleksrelationen.

Ju fler sex-partners du har, desto ensammare blir du.
Att leva trogen i sitt äktenskap ger motsvarande djup, samhörighet och innerlighet.

Den värsta dansbandslåten jag vet är Lasse Stefanz "Främling" - (inte Carolas främling!), där han sjunger om ett möte med en främling:
- ... "led mig nånstans där mörkret öppnar sig... och när vi älskar, utan nån tro på kärlek... främling, då kan jag tro på dig!"

Gode Gud så dåligt!
Det namnlösa ligget som är utan kärlek... Denna text trallas ofta på våra dansbanor...
Det äcklar mig varje gång jag är uppe och dansar och den låten spelas - då vill jag gå och bada istället!

Vår tid har inte tid med trohet. Elin vill att vi ska tala om detta. Det är bra. Men inte välsigna!

Min uppgift som kristen är att hjälpa dem jag möter till att hitta Lugnet där Troheten bor.
Så undervisar jag mina konfirmander - som gör stora ögon och tror att jag inte är riktigt klok - så säger jag till andra vuxna, som får något frågande i sin blick och reducerar mig till en moraltant...

Förklara för mig varför t o m en del präster lever som sambor - tror de inte på det äktenskap de är med att förvalta? Ytterst egendomligt.
Sekulariseringen griper om sig, både inom och utom kyrkan.

När min kull skulle prästvigas 1989 förväntade sig biskop Ahrén att vi var gifta med den vi bodde tillsammans med. Det blev 4 bröllop den våren.

Men jag struntar i "de andra"!

Nej, jag tror inte på poly-amorösiteten... det är ungdomlig lust att pröva allt och alla.
Problemet sitter i viljan, inte i hormonsystemet.
Konflikten ligger i samhällets tidsanda. "Gör allt du vill". Men det dränerar själen och sargar sinnet, ja den totala friheten tömmer oss på oss själva, så att vi inte kan knyta an till någon över huvud taget.

Till sist:
Den poly-amorösa människan, räknar du med att du själv kan bli reducerad till en i mängden? Hur gynnar det din förmåga att älska? Hur stärker det kärleken?

Stackars... stackars...

Tänker med glädje på de bröllop jag fick ledsaga igår. Det var fest!
Kärlekens fest.
Och Trohetens.

Helene Sturefelt
- Min älskling du är som en ros! Min enda!
Vi bär varandras ringar.

2 kommentarer:

  1. du är så oerhört RÄTT ute jag tycker du "rockar" så det lyser om det (kameramannen tycker detta)

    SvaraRadera
  2. Intressant... Hade ingen aning om att det fanns präster i Svenska Kyrkan som är sambo och inte gifta. Då är det svårt att vara en bra förebild för andra.

    SvaraRadera