BÖN I GÖTEBORGS DOMKYRKA

På spåret

Med 36 mil i ryggen är jag lite mör just nu.
Hemkommen från min barndomsstad Göteborg sitter jag och samlar mina tankar.
Tack gode Gud att vi klarade oss undan halka och vilt på vägen!

Har du försökt parkera i Göteborg?
Ta tåget istället...
Jag menar spårvagnen.

Så många det är som kör bil av bara farten, fast de inte behöver. Typ såna som flyttat in från landet och fortfarande har kvar bilen.
Typ såna som jag.
Vi är livsfarliga. Inför trängselskatt, nu!
Det kostade mig 190 kr att parkera åtta timmar. Det kunde jag ha!

Trångt. Och kallt.

Jag gick över frostnupna höstlöv och fotograferade tills handen började förlora känseln...
Vad gör man inte för konsten?
Morgonsolen gick upp över stan och färgade husen i guld.
Styrde mina steg mot Vasakyrkan, men den var stängd... Ogillas.

Vasakyrkan vaknar i sol.

Behövde vara ensam med mina tankar och be.
Domkyrkan var både öppen, varm och upplyst.

Satte mig i bönehörnan och började bläddra i böneboken.
Utan att man vet hur det går till, blir läsningen en bön...

Jag vill gärna dela med mig...

Gud hör bön.

"Käre Gud, jag ber för alla bortkommna.
Och hela min familj. Amen"

Så här i allhelgonatid går mångas tankar till de döda, de som har "gått bort", ja de som helt enkelt är lite bortkomna...
Kunde inte låta bli att le snett och tårka en tår.

"Nu sitter jag här igen, Gud. Jag vet inte hur jag ska göra, ska jag stanna eller gå?
Tack för våra underbara tonåringar, men vart har kärleken tagit vägen?
Visa mig herre hur jag ska göra!"

Jag la handen på textsidan och bad...

Tidningen Metro meddelade idag att av alla tusentals ansökningar om skilsmässa så återkallas 3000!
Så glad jag blev!
När man ställs inför faktum, kan man inse att man håller på att äventyra allt det man satsat på, bara för att slentrianen tog över.
Eller slarvet att inte prioritera varandra.

Göteborgs Domkyrka, ljus.

"Gud, jag vet inte om jag tror på dig, men min kompis drog in mig här... och vi sitter och ber så tydligen tror jag lite på dig ialla fall...
Tack för min kompis som alltid finns där när jag behöver.
Du också. Amen."

Moderns Bön:

"Käre Jesus, jag ber för min pojk som har hela framtiden för sig.
Ge honom kraft att orka gå igenom sina motgångar. Ge honom hälsa!
Du vet att han har talanger som Du kan använda!
Stärk hans ande i det som nu är svårt..."

Gud ser.

Den som älskar lider.
Den som är helgad lider mer.
Den som både älskar och är helgad genom tron lider ännu mer.

Hur skall det då inte vara för Kristus, som älskade världen ända in i döden...
som var helt genomlyst av Guds nåd.... hur ont har inte vår bortvändhet smärtat honom...

Förlåt.
Vi behöver inte mer kunskap. Det var inte därför Jesus Kristus kom.
Vi behöver inte fler lagar, inte fler läror.
Vi behöver inte fler krav, inte fler tempel, mer rökelse...

Nej, vi behöver förlåtelse för vår synd...

Vi som är skapade till Guds avbild lyssnar hellre på "ormen"... som lurar oss att bli det vi inte är.
Och så förlorar vi vår identitet som Guds älskade barn.
Vi irrar runt i vår värld med förlorade själar... men i djupet ropar vi efter Gud.

Kan vår tid tillåta oss att få bejaka vår Gudstillhörighet?

Bara i Kristus blir Gud tydlig. Där är kärleken total.
Försoningen är ren. Och väntar på oss var och en.
Stort.
Övermäktigt underbart!

Öppen domkyrka, som en himlaport.

Hörde berättas om en mamma som alltid bad för sin son.
Han ville ut och festa en kväll, men kunde inte.
Varför?
Jo, han visste att hans mamma bad om Guds beskydd över honom...
Han visste att hon led av hans synd.

Bön lättar på spänningen. Vi får lämna över.
Gud väntar hela tiden, men vi fattar ju inte alltid det.
Vi behöver hörslingor för att höra!
Men det gör inte Gud...

Vem hör vem?

Till sist:
Så var det Kal o Ossborn som var på kalas.
Han hörde en fin militär bjudas på efterrätt, eller desert, som det heter.
Men översten sa:
- Nej, jag är militär och deserterar inte...

Kal o Ossborn skulle göra sig till och säga lika fina ord. När de kom till laxpuddingen sa Kal:
- Nej tack, vi laxerar inte.

Heja Göteborg!
Helene Sturefelt