Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 11 november 2010

UNG OCH BORTSKÄMD

Bortskämd frukost

Olga Isabell får frukost på sängen varje dag.
Daniel ägnar flera timmar om dagen att spegla sig.
Jerry bor i egen lägenhet som hans mamma städar.
Dezirée vill bli skådespelerska.
Ellinor skulle gärna ägna sig åt fitness och träning - om hon bara orkade...
Jean-Pierre använder dagarna till att hänga med vänner.
Tim-Joel fick en motorcykel av sina föräldrar, som tvingades ta ett stort lån. Själv tänker han inte jobba.
Karolina fick en lägenhet av sina föräldrar, där städning ska ingå. Tycker hon.

Vad är detta?!

Städa!

Paulina kliver ur sängen vid ett-snåret och bloggar sen lite och "tar det lugnt".
Hennes pappa Thomas passar gärna upp sin dotter och säger:
- Vi kräver inte att hon ska hjälpa till hemma. Livet är så hårt ändå...

Jaha. För vem?

I relation till kampen för de kristna i Irak och demokratin i Burma så är detta ett slag rakt i magen.

SVT sponsrar dessa bortskämda ungar med licenspengar... ?
För att de ska bli ännu mer bortskämda... För att vi ska sitta i vår soffa och vaddå?
Skratta? Gråta? Bli avundsjuka?

Eller bara förfasa oss över hur långt välfärdens CURLING-FÖRÄLDRAR kan driva sina ungdomar?

Någon gång på 60-talet slutade en hel generation att vilja bli vuxna..
De eviga tonåringarnas ideal började där.
Inte alla, jag vet. Men nu kör vi en schablon för att se var vi hamnar.

Vill inte.

Vad händer när unga inte längre har vuxna att likna.... eftersom de vuxna inte vill vara vuxna?
Vi skapar ett infantilt samhälle där ordet Ansvar inte har någon täckning.

Det stora problemet handlar ju om förmågan att sätta gränser.
Att våga säja NEJ.
Alla som är föräldrar vet att gränsdragning (mot det destruktiva) alltid innebär en konflikt.
Och vem vill ha skrikande barn i affären, i simhallen eller i kyrkan?

Mamma A:
- Nej jag kan inte säja till lille Olle, han kan bli kränkt...

Mamma B:
- Nu har du tjatat ända sen vi kom in i affären, därför blir det inget godis alls!

De fega, översnälla curlingföräldrarna utbildar sina barn till egoister.
Deras avkomma säger:
- Jag är spontan och gillar att göra nya grejer. Rutiner är inte min grej.
- Det är inte ett mål i livet att städa.

Nej, kära egoist, det är inget mål att städa, det är ett medel för att livet över huvudtaget ska fungera!

När jag cyklade in till stan i morse lyssnade jag på Ring P1.
Där var det många som ringde in och var upprörda över dessa bortskämda unga.
En ekonom sa:
- Jag möter ofta ungdomar som inte förstår processen. De ser inte sambandet mellan sina skolresultat och möjlighet till vidareutbildning. De ser inte utbildningen som ett led i att få ett arbete. De ser inte att det är arbetet som ger inkomst...

Vad ska man ha studenten till?

Pengar? Det är något man trycker ut ur väggen... Väl?

Är det BidragsSverige i samarbete med CurlingCooperativet som samverkat till unga människors blindhet?

Det Riktiga Livet handlar inte om att "bli skådespelare" eller "artist".
Det riktiga livet handlar om att vara huvudperson i sitt eget liv där ansvar för hus och hem, kropp och själ vilar på var och en.
Stackars er alla som inte har fått lära er att kärlek är både att ge och få.
Ni bär inte skulden för att era föräldrar har daltat med er.
Men ni är så pass gamla att det är dags att genomskåda egoismens tunna hinna, ty där bakom lurar den stora meningslösheten.

Gud hjälpe er alla!

Tips till SVT:
- Ta med dessa realism-handikappade unga och åk ned till barnhemmet Rut i Benin, där utsatta flickor får ett värdigt liv att leva.
Eller följ med Flygmissionen MAF´s läkare som opererar starr och ger synen tillbaka till sjuka i Pakistan.

Mina licenspengar har sedan länge hamnat i kollektbössan istället.

Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar