Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 3 januari 2011

SOLFÖRMÖRKELSER

Mån-gata

Vem kan tyda tidens tecken?
Vem vågar tolka tecken på himlen?

I år ska det bli fyra partiella solförmörkelser.
Den första kommer imorgon den 4 januari 2011.
Då är månen mitt emellan jorden och solen och kommer att delvis skymma solen.
Om det är möjligt att se detta, så kommer solen att likna en månskära.

Förr sågs solförmörkelse som ett tecken på kommande katastrof.

När Jesus gav upp andan på korset och dog ".. blev det mörkt över hela jorden, ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades.".
Lukas kap 23:44.

Kors-skugga

Egyptiska, romerska och fornnordiska religioner har dyrkat solen som en Gud.
När Jesus Kristus kom, kallades han "morgonstjärna" och hans födelses fest förlades just vid solfesten.

I den niceanska trosbekännelsen läser vi om Kristus:
..."född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud..."

Fantastiska ord som får mitt hjärta att brinna och glöda!

Nu ska det stora ljuset förminskas... skymmas utav oss...
Månen ska kasta sin skugga och solen skall likna en månskära...

Månskäran är islams symbol. De räknar sina månader efter månens gång och sina bönetider efter månens ställning.

Även jungfru Maria har månskäran som sitt attribut.
I den kristna konsten betyder det att Maria är inte ljuset, hon bara återger det stora ljuset.
Maria reflekterar.

Maria står på en månskära, Rosenkransaltaret.

Följ nu med på mitt djärva teckentyderi!
Men jag stryker inte medhårs.

Detta år 2011 kommer att innebära katastrof.

Vi kommer att se mer av terrorr.
Fundamentalism kommer att stå mot reformerade uppfattningar.
Islam kommer att stå mot kristendomen.
Fyra gånger kommer vi att balansera på kanten...

Men jungfru Maria kan vara den som bygger broar mellan Koranen och Bibeln.

Jesu Moder Maria kan bli den som förenar reformvänliga muslimer och kristna, som då kommer att förstå och hjälpa varann.

Det som krävs är allvarliga och uppriktiga försök att våga gå in i religionsdialogen.

Jag vill föreslå följande:
- kristna: läs Koranen!
- muslimer: läs Bibeln!
- tillsammans: träffas, ställ frågor, förklara, samtala.

Ena gången läser ni muslimer ur er heliga Skrift högt för oss, och lyfter fram det bästa och det som gör er glada.
Nästa gång läser vi kristna ur Bibeln högt för er och lyfter fram det som gör oss glada.
Gud kommer att visa sig.

Den som är rädd för att läsa den andres Bok, har inte nått fram till Guds sanning och kärlek.

Öland: Algutsrums solur.

Det är rädsla från jorden som kommer att kasta sin skugga på solen, som får symbolisera Gud.
Men fyra gånger kommer solen att ta sig ur vårt mörker, för att åter lysa klart.

Vi kommer att få dessa fyra varningar för att på allvar söka Kunskap - dels om vår egen tro, dels om "den andre".

Likt drottningen av Saba får vi söka upp Salomos vishet.
Lukas berättar i kap 11 om hur det finns något som är ännu större än Salomo och det är ljuset från Kristus.

Ett vittnesbörd från en muslim som konverterade och blev kristen får avsluta detta inlägg.
Det är hämtat ur boken ISMAELS BARN på Corvita bokförlag.
Jag citerar Ibrahim, som är egyptier: "Omvändelse framför moskén", sid 45.

"Jag hade fått lära mig att islams regler gällde bokstavligt och var relevanta för varje tid och varje land.
Jag var med i det Muslimska Brödrasällskapet trots att min pappa skrek och hotade och sa att jag inte fick gå dit.

En djup längtan att jämföra islam och kristendom blev allt starkare.

Om Muhammed verkligen var profeternas insegel, varför var det inte han som skulle komma tillbaka i de sista dagarna och döma världen, utan Kristus?

Aldrig finner vi att Kristus måste be Gud om förlåtelse för en synd som de andra profeterna och apostlarna.
Jag upptäckte i Koranen att Muhammed bara var en vanlig människa, med sina synder, sin fientliga inställning mot de otrogna och sitt dödande.

Nya Testamentet säger att Kristus är Guds ord med betydelsen att han är Guds uttalade tanke, att Kristus är Guds sinne.

Gud och Guds sinne är samma verklighet och samma väsen, utan skillnad eller delning.
Kristus är Gud som kom i kroppen.
Hans gudomliga natur har aldrig skilts från hans mänskliga natur, inte ens för ett ögonblick."


Ibrahmin studerade Koranen och Bibeln i två år. Han var orolig, han fruktade Guds vrede som skulle drabba alla otrogna. Han böjde knä och bad:

-O Gud, visa mig sanningen!
Jag upprepade denna bön tills Kristus sökte upp mig i en vision, som i en dröm.

Han sa till mig med sin vänliga röst:
- Jag älskar dig.
Jag tänkte på då Kristi ändlösa kärlek och hans offerdöd på korset för att frälsa och befria oss.
Med tårar strömmande nedför ansiktet sade jag till Kristus:
- Jag älskar dig och jag känner dig. Jag vet att du är Alfa och Omega, du är evig, du är början och slutet."

Sedan gör den egyptiske mannen en rolig och teologiskt insiktsfull förklaring av begreppet Guds Son:

"Aldrig skulle vi påstå att Gud den allsmäktige, skulle ha en son med en hustru, Gud förbjude!
Gud har aldrig haft en hustru och en fysisk son.
Vi säger istället att Kristus är Guds son på samma sätt som ljus föds ur ljus.
Det handlar om att han är son på ett andligt sätt.
Vi egypter kallas ibland för Nilens söner, utan att för den skull påstå att Nilen har gift sig!"

Efter intellektuell klarhet och hjärtats möte med levande Kristus, var Ibrahim redo att låta döpa sig.

Resten av kapitlet handlar om förföljelser, hot om tortyr och utstötning, men lika mycket om en oerhörd frimodighet och kärlek, särskilt till sin muslimska mor.

Kvinnan, Modern och Kärleken kan rädda oss, men bara om de aggressiva männen sansar sig och går in i dialog.

Sverige och Europa vaknar ur sin aningslöshet.
Det är inte sista nedräkningen än, men det är en allvarlig varning.
Klockan tickar.


Pessimisten sa:
- Det kan inte bli värre.
Optimisten sa:
- Jodå.
- - -

http://www.youtube.com/watch?v=AyggY_R3jU8
Här kan du lyssna på Europes låt "The Final Countdown ".

Men vem är väl jag att tyda tidens tecken?
Vad vet jag om himlafenomen och Guds vilja?
Nåväl, jag kan läsa tidningen och jag kan be...
Det är tillräckligt stort och besvärligt.
Må Gud vara med oss alla Abrahams barn.

Helene Sturefelt,
- i det blå? Nej, pessismistisk optimist.

Ser du månen gå upp?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar