Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 5 februari 2011

GREPPET - EGYPTEN

Håll greppet. Med vad?

Svetten i handflatan ökade.
Överlevnadsvätska.
Pudra och tvätta bort, och du tappar greppet.

Det lilla nyfödda barnet har en fruktansvärd kraft i sina händer.
Greppet är hårdrockshårt.
Får det tag i ditt hår, släpper det inte. Du får offra några strån.

Mamman flyr, barnet håller fast ändå.

Jesus säger:
- Ni måste bli som barn...
Inte barnsliga utan: ni måste hålla greppet!

Håller du måttet?
Håller du greppet?

- Mamma, vart tog du vägen?
- Gud, var är du?

Varför släppte du?
För att jag ville växa...
Bra. Släpp greppet om mamma och väx upp. Lämna barndomen och behovet av upp-passning och omedelbar behovstillfredsställelse.
Bli vuxen, kom ut ur bubblan. Se din mamma.
På nytt, med nya ögon.

"HAR DU GLÖMT DIN BARNATRO..."

Ja, jag har glömt min barnatro och det enda greppet jag har, är greppet om min egen krage...
- Ta dig i kragen, säger de när jag misslyckas.
Andlig nackspärr.

Så mycket prestation. Så mycket ångest över allt vi måste och skall göra.
Du kan egentligen inte göra någonting.
Bara ta emot.
Och hålla fast.
I nåden.

Gud skakar på huvudet... Änglarna drar sig samman att förbereda räddningsaktionen.
Sonen gör sig redo. Helig Ande är redan på plats och har förberett allt.
- När kommer han? Hur kommer han?
På en åsna eller med limousin och bomber?

Hon håller i dig.

Handsvetten ökar.
Gud, hjälp mig hålla fast vid dig...
Tonårsångesten ligger bakom, vuxenblivandet fick sina törnar, men jag har aldrig släppt dig Gud.

Gud, Du kom som ett barn, Jesus, som Josef och Maria bar till templet.
Ett värnlöst barn med mjuka, starka händer.
Ett skyddslöst barn i sträva händer.

Jesus, du säger "ni måste bli som ett barn".
Du vet vad du talar om, som vanligt. Dina handlingar kommer alltid före dina ord.
Du blev själv ett barn... i Marias armar.
Men aldrig barnslig, bara trofast.
Fast i tron.

Ni fick fly - till... Egypten...
Då kunde landet ge skydd.
I Egypten ropar folket nu på demokrati och stenarna talar.
Herre, de ropar, vi ropar...
Vem ska fly nu? Folket eller presidenten? Mubarak - är du ännu en ond farao?

Krucifix i brödrakoret, Vadstena

Jesus, på korset spikades dina välsignande händer upp - djävlar!
Svett och blod, blod och svett...

Håll fast, Gud, hjälp oss hålla fast vid Dig!
Ondskan är dödad, men vi fortsätter... Kan vi inget annat språk?
Demokrati! Bön! Omsorg!
Skydda flyktingen som flyr för sitt liv.

Greppet.
Martin Lönnebo sa:
- nyckel 1 - leendet, som skapar tillit
- nyckel 2 - tårarna, som är medlidande
- nyckel 3 - handen, som hjälper

Jag håller grepp om Gudspärlan i min bedjande hand.
Den ger mig mod att le mot det okända.
Den påminner mig om att vi hör ihop i tårarna också.
Den säger att handen vill visa solidaritet.

Lämna barndomen - för att åter bli som barn.
Ett barn som i hjärtat håller fast vid Gud, trots krigslarm och gråa hår.

Tvätta inte bort svetten.
Gud har givit den.
Skyll inte på Honom om Du halkar av...

Och längst ned i dödens tortyrkammare väntar Jesus och lägger sina blodiga händer på offret först, och sedan på förövarna...
- Enough!

Hertig Magnus, Klosterkyrkan.

Den gamle Symeon i templet sa:

- "HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HÄDAN I FRID,
SOM DU HAR LOVAT,
TY MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN.

.. RÄDDNINGEN, SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGARNA,
OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK, ISRAEL".
                  Lukas 2:29

Frälsning åt hedningarna - ja, rädda oss från oss själva!
Ljus? Ja, mer ljus! I tårade ögon, i leende hjärta och tillitsfulla händer.

Svettiga, trofasta händer.

Helene Sturefelt
Kyndelsmässoafton.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar