Lingon-film.
Det trodde jag inte, jag som utgår från Bechdel-testet (se gårdagens inlägg) vad gäller kvinnors plats på bioduken.
Så roligt att fira födelsdag med Glada Hudiksgänget.
Vi var i Kalmar igår på en av Sveriges äldsta biografer, Sagabiografen från 1906.
De fick riktigt ljud 1928...
En klok film.
Det var fullsatt i salongen och gott om lingon... gott om människor som ville se en mänsklighet skildras utifrån de svagas perspektiv.
En svaghet som blir till styrka.
Utan vapen eller biljakter.
Utan biffiga män, men med kvinnor i huvudrollen och med kvinnlig regissör och manusförfattare.
Det bästa är att filmen "Hur många lingon finns det i världen" är baserad på en verklig historia, där en dramapedagog (var han det?) tar sig an ett gäng utvecklingsstörda vuxna.
I filmen jobbar de med att klyva ved dagarna i ända.
Filmens strulige vårdare tycker att de ska få göra något roligare - som att spela fotboll och sjunga.
Ledningen är emot.
Föräldrarna är emot.
Men han ser deras kapacitet och det går så långt att de får chans att åka till en talangtävling i Stockholm.
En sann saga!
Stämningen i biosalongen i Kalmar var varm. Det var tyst när härskarteknikerna gick i dagen och man blev jublande glad när dessa samhällets utstötta fick revansch.
Eller som vårdaren sa på mötet med kommunen och föräldrarna:
- Det är ni som är utvecklingsstörda!
Störda av att de vill utvecklas.
Sen gick han.
Är det så?
Vi är störda på att andra vill utvecklas, gå utanför schemat?
De fyra tydliga härskarteknikerna har ställt många handikappade åt sidan:
1. Uteslutning
2. Förminskning
3. Dubbelbestraffning
4. Osynliggörande.
Filmens Kristina hade övat att knyta skosnören i åtta år på en stor plastsko.
Chefen tycker det är bra, tills den nye vårdaren ger dem skor med kardborrband...
- Nu kan jag ju knyta skor! utropar Kristina...
Härskartekniken bröts.
Rätt person på rätt plats.
Rätt målsättning till rätt grupp. Annars: byt grupp. Byt ledare.
Skål för svagheten.
- det är våra svagheter som ger plats för kärleken.
Däri ligger styrkan.
Röda lingonhälsningar
Helene Sturefelt
Hej igen!
SvaraRaderaMåste kommentera detta också!
Jag arbetar varje dag med dessa fantastiska människor, (har förresten vuxit upp med en också - läkarna rådde mamma och pappa att lämna bort honom och glömma honom och snabbt skaffa en ny, dom lämna inte bort honom dom hade väntat i sex år och fick vänta ytterligare fem-och-ett-halvtår på mig.) Var i fredags i kyrkan och tog farväl tillsammans med flera som hade bott och arbetat tillsammans med den döde vännen och det är fantastiska förklaringar man hör om döden.