Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 2 juni 2011

KRISTI HIMMELSFÄRD

Var är Jesus?

Så stod de där och tittade upp mot himlen...
Borta.
Vart tog han vägen?

Orden ringde fortfarande i deras öron:

- Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er,
och ni skall vittna om mig ända till jordens yttersta gräns".
Apostlagärningarna kap 1:8.

Lärjungarna såg Jesus lämna jorden och fara upp till himlen.
Ett moln tog honom ur deras åsyn, står det.
De kände sig allt annat än kraftfulla. Bara bortkomna.

Är vi övergivna nu?
Har Jesus lämnat oss för alltid?
Är detta slutet på en dröm som var alltför underbar?

Nej, nej, nej.

Jesu Ande är verksam än idag.
Jesus skall komma tillbaka - "på samma sätt som ni har sett honom fara upp" sa männen i vita kläder till dem.
Kristi Himmelsfärd var den logiska fortsättningen på Guds plan.

Guds plan (!).

Jag vill dela mina tankar med dig, denna ljuvliga junidag, då gökottor firas och flygklubbar flyger över nejden.

Ibland hör jag frågan:
- Vem kommer till himlen?
Som vanligt tycker jag frågan är felställd...
Istället frågar jag:
- Vem kommer himlen till?

Det blir något helt annat!
Himmelen är där Jesus är.
Där Jesus är, bor tacksamhet, försoning och upprättelse!
Och det är sannerligen en smak av himmelen!

Himlen kommer till dig, genom Jesus.

Helvetet känner vi redan. Så fort vi läser och hör nyheterna så är det ofta "rapport från helvetet på jorden".
Himmelen är motsatsen; det tillstånd där ondska, synd och död inte längre finns.

Kära nån, då kan ju vi människor inte få plats där... så vidhäftade vi är av hämndbegär och hat och...

Men det som sker när Jesus blir levande i hjärtat är att just detta försvinner.
Jesu död på korset och hans uppståndelse visar en kärlek som är så total, att mörkrets makter måste fly.
Även smådjävlarna i vardagen måste fly.
Jesus är övermäktig.

Osalighet byts mot salighet. Frid med dig!

Himlen är där Jesus är.
Strimmor av guldkantat ljus bryter in i vårt eget lilla liv.
Himlen kommer till oss när vi i vår mun säger hans namn:
- Jesus.
Och i vårt hjärta vågar säga:
- Jesus, du är min Herre.

Han kommer.

När vi ändå är på hög nivå, ska vi syna en knepig fråga som Eva ställde i en kommentar till inlägget om Reinkarnation.
Hennes frågor är även mina frågor.

Det vore sensationellt om jag kunde reda ut det som människan brottats med i tusentals år!
Men, kunde Heliga Birigtta tillrättavisa påven, kan väl jag lösa ett litet teologiskt probelm!
Högfärden är det inget fel på...

Eva frågade:
- När vår fysiska kropp har förmultnat, vad ska vi ha den till vid uppståndelsen?
- Ska själar från en fysisk kropp komma tillbaka till jorden?

Jag tänker så här:
När Jesus samlade lärjungarna på berget i Galiléen, så var det efter uppståndelsen.
Jesus hade alltså en kropp, men den var inte fysisk på samma sätt som vår (han kunde t ex gå genom stängda dörrar, sägs det).
Men han var inte heller ett dimmigt spöke. Jesus var verklig, men med andra egenskaper.

Paulus kallar detta för att vi har en "himmelsk kropp" eller en "härlighetskropp".
1 Korinterbrevet 15.

Vid tidens slut, vid den stora Uppståndelsedagen, skall alla döda få en "härlighetskropp" där själen åter skall få bo.
Att vara människa är att vara förenad med kropp och själ.

Men den kroppen är av icke-jordisk art, den har en annan kvalitet.
Och det är bortom tider av krig och konflikter, det är bortom sjukdom och död.
Det är då "Gud skall bli allt i alla".

Olika liv, fast samma.

Åter igen tänker jag på min "tulpan-teolgi", där löken inte liknar själva blomman, men där tulpanen är inneboende i löken, tills det är dags att bryta igenom och blomma, såsom Gud har tänkt, i fullkomlighet.

Det är väl märkligt att vi kan ställa så fantastiskt stora frågor, men inte kan omfatta svaret?
Vi vet ju inte svaret, och det är inte heller det som avgör vår Gudsrelation.

Ändå är det, ialla fall för mig, viktigt att ha ett intellektuellt resonemang kring de stora frågorna.
Inte ett dugg heltäckande, inte ett dugg fullkomligt.
Men detta var några molntussar av tankar ur nya Testamentet och ur min egen erfarenhet.
Det räcker för idag.

Oj vad det blåser ute!
Parasollet är visst på väg!
- Vänta på mig - jag vill också flyga med!

I Jesu Kristi namn,
Helene Sturefelt, flygardotter.

Flygplats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar