Katolska kyrkan, Jönköping.
Denna vår 4:e dag, kom vi vandrande fram på Franciskusleden till Jönköping.
Katolska kyrkan var det naturliga målet, eftersom de har Fraciskus som sitt skyddshelgon.
Det regnade. Vi hade ont i ben och fötter. Vem skulle köra följebilen?
- Det gör vi! svarade min man och jag snabbt.
Vi blev bilgrimer, inte pilgrimer. Varmt och skönt satt vi och inväntade de andra, lyssnades på Lunchekot på bilradion.
Torr väntan.
Detta sätt att fira mässa känns så ärligt och troget den första församlingen.
Inga krusiduller, inga skrudar... bara oblater och lite vin i enkla träkåsor, i full respekt och tacksamhet.
Cristina Virdung leder mässan.
Så spännande att få komma dit!
En doft av stearin och rökelse dröjde sig kvar i den röda tegelbyggnaden, en doft av bön och tillbedjan...
Huskvarna vid Vättern.
Här var den hög. Långt ifrån den sekularisering jag ofta finner i min egen kyrkotradition...
Jag kände mig plötsligt ledsen, sorgsen över hur Kristus inte alltid är kyrkans centralfigur.
Men här kunde jag läsa:
- Be för prästerna: en skrift om förbön för alla präster.
- Karmel, katolsk andlig tidskrift.
- Rosenkransen och flera skrifter om den helige Franciskus förstås.
Jag vill dela med mig av några goda ord från en 1800-talsteolog John Henry Newman, som är förvånansvärt aktuell. Newman konverterade till katolicismen, där många prövningar väntade, trots att han hittat hem till trons fullhet.
Han skrev:
- Som protestant tyckte jag att min religion var trist, men inte mitt liv. Medan jag som katolik tycker mitt liv är trist, men inte min religion.!"
Vet du hur trons livboj fungerar?
- Jag vill ha ett lekfolk som inte är arrogant, inte diskussionslystet utan består av sådana som känner till sin religion, som själva är en del av den, som vet precis var det står, som vet vad de tror och inte tror, som känner sin trosbekännelse så väl att de kan ge besked om den, som kan så mycket av sin historia att de kan försvara den."
Detta är ett mål även för Svenska kyrkan att sträva efter! Käre Gud, vad vi har mycket kvar att göra...
Denne Newman valdes till kardinal, men han var inte ultramontanist och han avrådde från den dogmatiska definitionen av påvens ofelbarhet....
Tack för det. Sådana överord kan vi inte lägga på någon! Även påven stämmer väl in i syndabekännelsen, eller?
God. Men inte felfri.
Liberalismen är oförenlig med den kristna tron, menar både Newman och undertecknad.
Liberalismen säger att allt måste tolereras eftersom religion är en fråga om tycke och smak.
Religion är inte ett objektivt faktum utan varje människas rättighet att få den att säja just det hon tilltalas av...
Kristendomen har inget med tycke och smak att göra. Det är en uppenbarad religion, ett objektivt faktum som ibland går mothårs.
Jesus på korset är långt ifrån dagens New Age änglar...
Newman och New Age - nej, de går inte ihop!
Seger genom lidande och uppståndelse.
Jag blev stående länge och läste. Några kvinnor kom och slog sig ned i kyrkan.
De bad rosenkransbönen. (Den ska jag återkomma till, för ty jag förstår mig inte på detta långa läsande...).
Jag smög in längst ned, för att vara med i tillbedjan. Vi kan ju aldrig falla på knä i vår kyrka... men det kan man här.
Det blir ett långt inlägg, men jag vill låta Newmans friska ord från 1800-talet, avsluta:
"Jag litar på Gud. Vad jag än är eller var jag än är, kan jag aldrig förkastas.
Om jag är sjuk, kan min sjukdom tjäna Gud.
Om jag är rådlös, kan min rådlöshet tjäna honom.
Om jag sörjer, kan min sorg tjäna Gud.
Min sjukdom, rådlöshet eller sorg kan utgöra nödvändiga orsaker till något stort slutmål som ligger helt bortom vår horistont.
Gud gör ingenting förgäves.
Gud kan förlänga mitt liv och förkorta det. Han vet vad han gör.
Han kan ta ifrån mig mina vänner, han kan kasta mig in bland främlingar, Han kan få mig att känna mig övergiven, tappa modet, han kan dölja framtiden för mig - ändå vet Han vad han gör....
Jag ber inte om att få se - jag ber inte om att få veta - jag ber bara om att få bli använd."
Brukad kyrkport.
Slut citat John Henry Newman, ett helgon för vår tid.
Gud välsigne katolska kyrkan i Jönköping.
Tack till alla medvandrare, som gjort vårt liv lite mer insiktsfullt.
Helene Sturefelt
- bilgrim.
- Visa oss, Herre, din väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar