Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 29 december 2011

ABRAHAMS BARN VID KRUBBAN

Krubban hemma hos mig.

Hur ska man berätta om julens budskap bland barn med olika religiös tillhörighet?

Några av er känner kanske till denna modell, men den är värt att lyfta fram igen.
I Rinkeby arbetar man sedan 1990-talet på ett intressant sätt, där pedagogiken utgår från ABRAHAMS BARN, alltså med judisk, kristen och muslimsk infallsvinkel. 

Eldsjälen och läraren Dorothea Rosenblad sökte efter sammanbindande faktorer i olika kulturer, som alla barn kunde känna igen sig i.

Biblioteket fick bli den neutrala platsen där krubban byggdes upp.
Ängeln Gabriel är en central gestalt som alla känner igen.

Är alla på plats?

Elisabet Mattizon Armgaard är pedagog i Sigtunastifelsen och programsekreterare.
- Det är först när vi ser att vi är mera lika, än olika, som man kan tala respektfullt om de olikheter som finns, säger hon, och fortsätter:
- Vårt mål är inte synkretsim. Vi är tydliga med var vi själva står.

I Koranen berättas det i Sura 3:40 på följande sätt:

"Än när änglarna sade: Maria, Gud bebådar dig förvisso ett ord från sig. Hans namn skall vara Jesus Kristus, Marias son, ärad både i detta och i det tillkommande livet, en av dem som få komma Gud nära."

Här finns likheter med Bibeln.
Dock står det ingenting om Josef, ingenting om Helig Ande, men Gud skapar:

"Gud skapar vad han vill, när han beslutar en sak säger han blott: Varde! till den, och så varder det."
Sura 3:42, som fortsätter:
" Och han skall lära honom skriften, visheten, tora och evangelium..."

Jag känner igen Skaparguden.
Det står ingenting om någon tidsangiven skattskrivning, inte heller om Betlehem eller stallet.
Så här berättar Koranen:

"Så vart hon havande och drog sig undan till ett avsides ställe.
Och födslovåndan tvang henne att taga sin tillflykt till palmens stam...
.. och Herren lät en bäck rinna nedanför henne.
Skaka på palmens stam, så faller det mogna, färska dadlar ned över dig".
SURA 19:22-25

En oas.

När detta berättas i Rinkeby, kan barnen se likheterna Och olikheterna. Samtalet kan börja.
Sedan får de arbeta med att skriva och berätta, både om sin egen tradition och den andres.
Just därför sitter jag med Koranen uppslagen ikväll...

Vid stallet i Rinkeby har man placerat en palm och en källa... och Maria tar av sig skorna innan hon går in i stallet...

Och jag ser nu kopplingen till varför vi har dadlar i fruktfatet under julen!

Från religionsdialogen här i stan känner jag nu igen det märkliga att Koranen låter Jesus kunna tala redan i vaggan!
Fler citat ur Sura 19:30-34: Jesusbarnet säger:

"Jag är förvisso Guds tjänare, han har givit mig skriften och gjort mig till profet.
Han har ock givit mig sin välsignelse, var jag än månde vara, och ålagt mig bönen och allmosan, så länge jag lever...
Frid över den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag varder uppväckt till liv!"

Den sista versen är mycket fin!
Tänk om vi kunde fokusera på detta!
Och det tror jag de muslimer gör som hos oss har deltagit med skolan i våra kyrkor.

Det "enda" som skiljer är att Bibeln säger att Jesus är Sann Gud och Sann Människa - - -
Och då kommer vi in på de stora frågorna som Försoning med mera, men det tar vi inte nu.

Vidgade perspektiv.

Så här långt känns det bra.
Men.
Det svåra är när det kulturella vuxenperspektivet kommer in... när demokrati och yttrandefrihet möter en så stor respekt kring religionen att muslimen inte ens får diskutera och ifrågasätta sina grundtexter.

Just nu pågår en debatt där konstnärer känner sig bakbundna i sitt konstnärliga utövande, p g a rädsla för extrema islamistiska grupper.

Hur möter vi detta?
Rädsla är aldrig en framkomlig väg. Inte heller aningslös provokation.
Radion sänder en debatt där två motiv ställs mot varandra:
- Fotograf Elisabet Olssons utställning "Ecce Homo" contra Lars Wilks Muhammed- rondellhundar.
Jag hade helst sluppit se båda...

Är detta demokratins nödvändighet: att man ska kunna visa "allt"?

Ibland missar man respekten - både från kristet håll och muslimskt.
Jag önskar att alla politiska partier vågade diskutera detta - lämna inte frågan bara till ett visst en-frågeparti!!
Det är inte islamofobi att vara kritisk.
Men många välmenande svenskar är livrädda att yttra sig om religion över huvud taget! Det är fobi, menar jag.

Gör som barnen. De har ingen religionsfobi! Det pratar enkelt med varann utan baktankar.
Låt Rinkeby-modellen komma in i det politiska religionssamtalet också.

Våga närma dig. Utan fobi.

Ta en söt dadel och ät. Men ta vara på kärnan...
... och drick ur Livets källa...

Helene Sturefelt
- pedagog, som gärna lär mer om Abrahams-modellen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar