HUNDAR I KYRKAN

Himla-port.

- Hej du speleman, kan du svara på min fråga... Får man ta hunden med sig in i himlen?

Begravningsgästerna i onsdags sjöng vid kaffet till gitarr, med tacksamhet över gammlamormors långa, härliga liv.
Tänk att det kan vara så god stämning vid ett tillfälle då man tar avsked. Skratt och tårar blandades i en uppriktig ärlighet.
Sången fortsatte:

- Han är snäll och han har va´t en riktig vän... Han är fin och go´ och skatten é betald, får man det du speleman så blir jag glad!

Riktig vänskap.

Samma dag hörde vi på nyheterna att en präst i Skåne inte tillåtit anhöriga att ta sin hund med sig in i kyrkan... Matte ville att hunden också skulle få ta avsked av husse, ja det var husses sista önskan...
Hunden hade varit som ett barn för dem.

Det är lätt att förstå deras känslor.
Men min vän och kollega Markus von Martens, själv hundägare, hade alltså sagt nej:
- ... i hänsyn till allgeriker och astmatiker. Så är det i alla offentliga rum. Dessa lagar gäller även kyrkan. Vi tar inte heller in blommor och björkar i kyrkan, av samma anledningar.

Och jag tänker på det brudpar som hade en önskan att deras hund skulle komma in på altargången, med ringen i ett paket runt halsen...
Vad svarade jag?
Detsamma som Markus. Nej. Av samma anledning: hänsyn till pälsdjursallergiker.

Atchoooo - o

Jag klingade i kaffekoppen och sa:
- Spelemannen kanske inte kunde svara på frågan.. men jag vill gärna ge en tanke kring detta.
Får man ta hunden med sig in i himlen?
Ja! I himmelen är hela skapelsen upprättad igen. Det står till och med att "lamm skall ligga brevid lejon."

Men frågar vi:
Får man ta hunden med sig in i kyrkan?.. så blir alltså svaret:
Nej.
Hm, kyrkan borde ju återspegla himmelen... Men här kämpar vi på med alla de problem vi själva skapar...

I himmelen finns inga allergier!

Friluftsgudstjänster ute i det fria är egentligen att föredra. Då är vi mitt i Guds skapelse - och där får alla plats, både tvåbenta och fyrbenta.

Här får man vara en-bent om man ska igenom...

En sak till.
Detta med en människas "sista önskan".

Alla vill ju försöka ta hänsyn till det, så långt det går. Men det är så att alla önskningar inte går att genomföra.
En "sista önskan" kan inte sätta lagar ur spel, eller ändra det som vi uppfattar som lämpligt eller olämpligt. Då måste den dödes vilja underordnas detta.

Markus von Martens erbjöd att hålla begravningsakten ute i minneslunden, så att Gun Therns boxer Milo skulle kunna ta avsked av husse där - ett utmärkt förslag! Eller inne i vapenhuset i kyrkan.
Men matte accepterade inte.
Då har vi i kyrkan gjort vad vi kan.

Många har åsikter om vad vi gör i kyrkan. Det är bra. Men vi ska inte vända kappan efter vinden.
Eller?
Och om vi gör det, så är vi populistiska och politiskt korrekta, och får kappan rakt över ansiktet.

Kappan efter vinden.

Tänk om jag vill ta hunden med mig in i affären, eller biblioteket, eller badhuset, för att den inte vill stå bunden där utanför... Det går inte.

Jordelivet är inte lätt.
Det blir bättre i himlen.
Till dess kan vi väl försöka förstå varandras perspektiv.

Med spelemannen stämmer jag upp i psalm 706:

HEJ BJÖRN OCH BÄVER - HEJ DROMEDAR,
HÖJ ERA RÖSTER, SJUNG HERRENS LOV!

HEJ FISK OCH SKALDJUR - KOM FALK OCH ÖRN,
HÖJ ERA RÖSTER OCH SJUNG HERRENS LOV!

Helene Sturefelt,
- som tror att Gud älskar hundar väldigt mycket, alla hundar! - polishundar, sällskapshundar, vakthundar, knähundar och byrackor... Eller?