Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 1 april 2012

LOVE HURTS

Nazareth i Karlskrona.

Nazareth, mina första tonårsidoler, besökte Karlskrona i helgen. Otroligt, dessa stora hårdrockare stod plötsligt på en scen i Östersjöhallen, tio minuter hemifrån mig!

Hur skulle de bli mottagna?
På restauranten, där vi firade med fin middag, satt några tillresta hårdrockare från Arboga och citerade Fredrik Lindström. Han hade visst sagt - i SVT1 "Sveriges dialekter" - att alla artister fruktar Karlskrona, som har en svårflirtad storstadsmentalitet och inte imponeras av särskilt mycket...

Naturens egna spotlights över Borgmästarfjärden.

Det är sant.
Man kunde jublat och skrikit mer, men för mig är det inte det bästa sättet att visa uppskattning.
Med öronproppar och svarta solglasögon stod jag i det 500-hövdade publikhavet och njöt...
Jo, jag kan busvissla.. men jag tog till mig texterna, på nytt - det måste väl vara värt mer för en artist?

Allt medan kolsyran i min Loka bubblade bort för varje taktslag, lät jag decibelen gå genom skinnjackan och fylla mig med LOVE HURTS.
Här är en ung upplaga av Nazareth:

http://www.youtube.com/watch?v=IJ7Myy7Hpxw&feature=related

Ljushuvuden. Mobilkamera 2 Mpx.

Denna ångestladdade tonårsballad skulle också kunna vara ett rop från Gud själv:
- Kärleken är skadad...

Man kan förstå texten på flera sätt. Hårdrock möter teologi:

LOVE HURTS, LOVE SCARS, LOVE WOUNDS, LOVE MARS...

Kärleken skadar, kärleken ger ärr, kärleken sårar, kärleken krigar...

Men kan kärleken verkligen skada?
Egoistiska relationer drivna av kontrollbehov skadar. Men inte riktig kärlek.
Nazareths 70-talsballad låter som en motsats till 1 Korinterbrevet 13:

"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte uppblåst, inte utmanande och inte självisk..."

I publiken i Östersjöhallen fanns det gott om femtioåringar som skulle kunna berätta om alla sina tonårsärr i sökandet efter att bli älskad...
Längtan förblindar ofta omdömet.

ANY HEART NOT TOUGH OR STRONG ENOUGH, TO TAKE A LOT OF PAIN...

Blir ett hjärta någonsin så tufft och starkt att det klarar ta emot "en massa smärta"?
Risken är att man förhärdar sig, och då kommer ingen kärlek alls in, inte ens den pålitliga och goda...

Framför mig ser jag den gamla söndagsskolebilden när Jesus står framför hjärtats dörr och knackar.
Jo, för honom vill jag öppna. Den ende som gett helt av sig själv, utan baktankar.

Eller, om jag vänder på det igen:
Jesus är "tuff nog" att ta emot så djävulskt mycket smärta att han går korsets väg, för vår skull...

Wounded Love.

I´M YOUNG, I KNOW, I LEARNED FROM YOU,
IT BURNS WHEN IT´S HOT.
LOVE IS LIKE A FLAME BURNING.

Den omogna kärleken flammar upp, bränner och slocknar.
Den mogna kärleken ger sig tid att få upp glöden och ser till att det finns bränsle som räcker länge.
Och detta har inte med ålder att göra, utan fokus.

Hårdrockarna i Nazareth hade "en dag på jobbet" - hur orkar dessa skottar fortfarande vara ute på turné? Basisten och sångaren måste ha varit pensionärer, 60+ - imponerande.
Men han såg trött ut. Rösten var så rispig att det var en lättnad när han tog fram säckpipan och blåste i den!

Lättnad för honom, men inte för mina öron...

Ser du säckpipan?

De hade också en annan låt som jag inte hört: "When Jesus comes to save the world again".
Mellansnacket är ju inte så smart på sådana här konserter, men sångaren försökte ialla fall fråga:
- Do you believe? In Buddha or some shit or... I don´t... ha ha.

Texten börjar bra:
- Du har sökt och funnit din kallelse, säger nu adjö till en värld, fallen i synd...
Men det är ännu en uppgörelse med en kontrollernade form av religion:

I don´t want your time, your faith or life, I don´t want your God, your fear or...

Det luktar Jehovas vittne...

And you can watch from the tower
You´ll be laughing with your friends
when Jesus comes to save the world again.

Vem spanar på oss från Vakttornet - vittnenas tidning?
Och jag tänker på en väninna som levt med en mamma, helt fångad i rädslan för Harmageddon och Jehovas alla straff. Den galenskapen fick henne att bli "funktionellt förlamad", tills befrielsen kom. Men det kan Lotta själv få berätta mer om, en annan gång.

Scandic Hotel, Karlskrona.

Lokan var för länge sedan uppdrucken och jag hade blivit igenkänd av många församlingsbor där i Östersjöhallen. En av dem som också var med i "Halv åtta" kramade om mig och undrade:
- Får ni religiösa verkligen vara ute så här? - - -
Jag blir så trött, så trött...

Religion med fel syfte skadar lika mycket som kärlek med fel syfte.
Love hurts. Religion hurts.

Då har jag två val:
1. att undvika både kärlek, tro och hårdrock. Eller:
2. att klarsynt välja den kärlek, tro och musik som stärker och respekterar.

Jag väljer den kristendom där jag lever i frihet och glädje. Som denna kväll till exempel!


Och jag höjde armen upp i luften och gjorde tecknet... the One Way sign, med pekfingret som ett ljus - min hårdrocksbekännelse att Jesus är och förblir det ljus som ger både relationer och konserter glädje!

Helene Sturefelt
P.S. Varför heter de Nazareth, där Jesus växte upp, om de inte bekänner sig till honom?

1 kommentar:

  1. Gick in på youtube-länken och lyssnade på några stycken inspelningar med Nazareth, till min stora förvåning tyckte jag deras musik var riktigt behaglig att lyssna på.
    Jag var ju tonåring före hårdrockens tid, då var det Elvis P eller Tommy S som gällde. Har aldrig tidigare klarat lyssna på hårdrock så tack Helene för en ny musikupplevelse.
    Eva

    SvaraRadera