STRINDBERG VÄNDE OM

Vem är du?

Han drog sig aldrig för att motsäga sig själv.
Strindberg levde i slutet av 1800-talet, mellan strömningarna av Romantiken och Naturalismen. Han lockades av ockultismen och har kallats Kvinnokarl.

Det är svårt att placera Strindberg i något fack, men han är väl som alla oss andra:
- vi har våra perioder av magi, revolt, ifrågasättande och accepterande, tvivel och tro.
Ingen trivs väl i ett "fack"? Varken du eller jag!
Eller Strindberg.
Eller Jesus, som en del vill vingklippa och göra ofarlig...

Reducera inte Jesus. Eller dig själv.

Så här sa Hjalmar Bergman om Strindbergs nyskapande språkbehandling:
- Hans språk är en underbart frisk och stark prosa, ja den styvaste kurs i modersmålet en svensk kan bestå sig.

Men att kalla Strindberg Kristen känns inte så tidsenligt...
Ändå är det till kristendomens försvar han många gånger skriver sina inlägg.

Och i Vadstena spelas hans pjäs Påsk med stor framgång!

Du skall få ett smakprov... jag har nämligen köpt mig ett eget exemplar av EN BLÅ BOK, så att biblioteket får ha sitt till utlåning nu.

Jag citerar KONSTEN ATT VÄNDA SIG, sid 109.

"Lärjungen fortfor: Plato skildrar jordelivet som så:
Mänskorna sitta i en håla med ryggarna mot ljuset; därför se de bara skuggorna eller skenbilderna av det utanför hålan;
Den som kommer på den luminösa idén att vända om, han får se urbilderna, det verkligt verkliga, och ljuset.

Så enkelt är det: bara vända sig om! Omvända sig, med andra ord.
Men därför behöver man icke bli munk, asket eller eremit.

Jag är nästan ense med Luther att tron är allt; gärningarne komma nog efter så sakta...
... men misslyckas man, skall man icke slunga hela systemet bort, utan oupphörligt börja om, aldrig förtvivla, söka le åt sin fåfänga strävan, överse med sig själv, och tro Gud om gott.

Om den gudfruktige faller, står han upp igen, borstar av sig och går vidare.
Men den gudlöse blir liggande i smörjan.
Alltså, hela konsten - att icke vända ryggen mot ljuset."

Väl skrivet av August Strindberg, för hundra år sedan.

Vänd dig mot ljuset. Så ja, bra.

Vi planerar nu vår tredje pilgrimsvandring i Strindbergs anda och det ska bli mycket roligt att få höra hans texter i skådespelaren Joachim Mostbergs gestalt!

Jag skrattar högt ibland när jag läser hur Strindberg gör upp med sin tids Svarta Upplysning - ateismen och darwinismen.
Han talar om äfflingarna - en satirisk beteckning på de anhängare till Darwins lära om att människorna härstammar från aporna och icke är en skapelse av Gud. Äffling = liten apa:

Zoologi, inte antropologi.

DE FÖRFÖRDE, sid 106

"Lärjungen fortfor: Varför jag och många haft så svårt att bli riktigt kristna, är väl därför att vi härstamma alltför direkt från hedningarna.

Vi uppfostrades i ap-teorin, där vi lärde oss att människan tillhörde zoologien och icke antropologien (= läran om människorna);
- att den psykiska process för själens re-generation - som kallas omvändelsen från det onda - var neurasteni och botades med varma bad...
- att religionen var en kvarleva från tertiärtiden,
- att djuren var mer religiösa än människan, och:
- att människan skapat Gud.

Det var en fasans tid... men den bebådade Kristendomens ankomst.
Vi, de förförde, blevo sedan själva förförare, men tackom Gud att ingen skada skett."

100 år senare tänker jag; jo, skada har visst skett med dessa uppfattningar!
Den "svarta upplysningen", som själv ville åtnjuta respekt för sin åsikt, visade inte samma respekt för den kristendom som byggt upp landet under tusen år.

Nä, vem vill vara släkt med aporna? Hellre med stjärnorna!

Eller med änglarna!

Nu när det är paus i TV 4´s Lets Dance vill jag avsluta med Strindbergs kommentar om ockultismen:

DEN SVARTA UPPLYSNINGEN, sid 115:

"Alla vägar synas bära till Kristus, och inga ha tjänat Kristendomen så som de materialistiska ockultisterna och de ateistiska teosoferna! Med tiden började de granska mysterierna igen, om Kristi mänskoblivande, hans försoningsdöd, sakramenten och underverken."

På vilket sätt?
Det tar vi en annan gång...

I skuggan, vänd mot ljuset,
Helene Sturefelt