PILGRIMSLED från HJORTAHAMMAR

Hjälp!

- Massören, var är du??
Aj, aj, oj oj vad ont jag har i alla muskler som sovit. Idag duger inte vandringsstaven, det får bli rullator...

Pilgrimsleden genom Blekinge går in på sin dag 2.
Det har uppmärksammats både i lokalradio och Riksradion - jodå, så märkvärdigt är det!
Men snälla ni, ta inte bort det andliga budskapet - då blir det bara en promenad... Är det den svenska religionsfobin som smyger sig in?

Ingen vanlig "promenad"!

Vi slapp rostskyddsmedel mot regn denna dag, solkräm passade bättre. Nej inte till frukost utan på kinden!

Från Grönadals missionshus startade sju personer med kära Ulla som vanligt i följebil.
Det är ingen idé att vara kaxig - börjar skoskav eller vader att värka är det lika bra att vila och åka istället.
Bilgrim.

Redan ont?

Oväsen - inte Tystnad

ORD, ORD, MASSOR AV ORD. INFORMATION OCH REKLAM.
VERBAL TRÖTTHET.
I DETTA  STÄNDIGA AKTIVITETSBRUS BYGGS MURARNA UPP MOT DE VERKLIGA KÄNSLORNA.

Pilgrimsorden tolkade till sin motsats fick bli dagens meditationsord. I tystnaden kan vi få fatt i oss själva. Och Gud i oss.

Från Ronneby församling anslöt ytterligare fyra personer, där diakon Kristina är en säker vandringsledare.

Jag säger inte vem som är diakonen...

- Följ mig!

Återigen en härlig blandning människor - några vana och särskilt välkomna till er nya och ovana!
Med en gång får ni ett pilgrimsmärke som visar den kristna mänskosynen:
- Helt utan prestation får du nu ta emot denna gåva, redan innan vi ens har startat!
Villkorslös kärlek.

Fåren i hagen bräkte. Hjortahammars gravfält är i allra högsta grad levande.

Fortbildning... i långsamhet...

Bråttom - inte Långsamhet

I BRÅTTOMLANDET GÄLLER DET ATT SKAFFA SIG ERFARENHETER SÅ FORT SOM MÖJLIGT. STACKARS STRESSADE TONÅRINGAR.
INGENTING ÄR HELIGT.

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ATT VÄNTA?
VÄNTA... ETT SÅNT VACKERT ORD! SOM EN VÄN, EN HJÄLPARE I LIVETS VÄGSKÄL.
VÄNTA - SOM DET GULA TRAFIKLJUSET SOM MANAR TILL BEREDSKAP ATT STANNA.

Highland cattle - kom inte emellan kalven och morsan!

Överdådigt - inte Enkelhet

BYT GARDEROB! VADDÅ ENKEL LIVSSTIL? DET SKA VARA MÄRKESKLÄDER OCH PRÅLIGHET!
HÖGKLACKAT TILL DET VITA VINET.
RELATIONEN HALTAR FRAM. OUTTALADE FÖRVÄNTNINGAR GÖR DET KOMPLICERAT ATT KOMMA NÄRA VARANN...

ROMANTIKEN ÄR DÖD. MEN HON TROR PÅ UPPSTÅNDELSEN!

VÅR TID TUGGAR RELATIONER TILLS DET SÖTA FÖRSVUNNIT.
JAGA OCH FÅNGA BYTET ÄR ROLIGARE ÄN ATT TA HAND OM OCH BEVARA.
SÅ GÖR BARA DÅLIGA JÄGARE.

Tack och lov är Guds kärlek helt annorlunda. Gud är som en älskare, som söker sin brud. Höga Visans ord är teologi-poesi:

Hör min vän knackar på.
Öppna för mig, min älskade!

Lugn, vi är inga jägare.

Ekdungar, rapsfält och skogsstigar ledde oss fram till Pilgrimsmässan. Men först välbehövlig lunchvila - Jesus predikade aldrig för hungriga magar!
Platsen gav mig känsla av Bergspredikan vid Gennesarets sjö -den gröna ängen sluttade ned mot vattnet.

Vi lade den vita duken på det mjuka höet - i sanning en krubba !!!

Nattvardsgåvorna dukades i enkla träkärl på en skifferplatta, som tjänat som takpanna på Heliga Birgittas Klosterkyrka... nu som pyttelitet bärbart altare!

I min Gud har jag funnit styrka!

Krubbans mysterium, gånger två...

- I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn...
Jag lyfte ansiktet mot himmelen i bön - och fick se en stor rovfågel sväva över oss... som om Gud ville sända Johannes tecken över oss! (örnen är den fjärde evangelistens symbol).
Hela den bibliska berättelsen var i högsta grad levande!

Hm, det var kanske en pilgrims-falk? föreslog Kurt...

Anar du Gennesarets sjö? ;)

Vi bar med oss heligheten i den tysta vandringen, uppfyllda, upprymda och glada.
Delandet av gudomlig närvaro.

Därför blir kontrasterna så stora till vår tids egoism:

Mitt! - inte Delande

DEN YTLIGA KÄRLEKEN KAN INTE KONSTEN ATT DELA.
EGOISTISKA INDIVIDUALISTER SOM BARA KOMMIT TILL FÖRSTA PERSON SINGULARIS I SIN GRAMMATISKA UTVECKLING: JAG OCH JAG OCH JAG...

Vi kom till en bro... vad ger det dig för tankar?

- Gå över bron, bygg inte ditt hus där...
- Vattnet förenar länder. Bron förenar världar, inre världar.
- De trasiga plankorna liknar barndomens änglatavla...

Ibland ser man himlen bara genom det trasiga....

Och jag tittade på det svartvita fotot i boken som illustrerar en lurad självbild:

Oduglig - inte Bekymmerslöshet

HON GÅR TILL TRÄNINGSLOKALEN. SER SIG SJÄLV I SPEGLARNA. JAG DUGER INTE SOM JAG ÄR...
- JAG HATAR DIG, SÄGER HON TILL SIN SPEGELBILD, MEN SER SKUGGAN AV SIN POJKVÄN.
LURAD. STULEN SJÄLVBILD. TILLIT SAKNAS.

Så nödvändig Bibelns Gudsbild är! Höga Visans ord är ljuvliga:

Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra arm omfamnar mig.

Ja Herre, jag lägger mitt huvud på din arm! Och Du Gud omfamnar mig. Tack.

Listerby kyrka väntar.

Sång, skratt och ordvitsar avlöste varann och gjorde det lättare att gå. Eller vad sägs om detta erbjudande av en restaurant vid E22, som vi passerade:
"Pizza. Kebab. Mat".

Ha ha. Mat? Vad är det? Säkert potatis...

Kyrkklockorna i Listerby kyrka ringde oss välkomna.
De undrade nog i byn vad som stod på... Varför ringer de nu?
Fast de som hade lyssnat på radion visste nog om oss - de tutade glatt på oss pilgrimsvandrare.

Gula fläcken? Solsken i blick!

Bön och psalm 52, kaffe och gruppfotografering.
- Ni som inte vill vara med får blunda!

Sms från kyrkoherden:
- Ber för er av hela mitt hjärta. Gud signe!
Lycka.

Stelare kan ingen vara...

Och lycka var det också när vi närmade oss målet: Hjortsberga kyrka.
Med tanke på alla de rapsfält vi passerat måste jag ha fått "gula fläcken" i ögat!
Vi välkomnades med en enkel handpingla och maten väntade på oss i församlingshemmet.

Det stretchades stela ben i hallen så pass att man kunde tro att det var en installation av stilleben på gång.
Visst var det stille-ben...
Och att en stol kan vara så mjuk! Man stönar av välbehag och det knakar i hela kroppen.

Fantastiskt få höra i kvällens Delande vad alla fått uppleva... men det tillhör hemligheterna...

Vi avslutade med psalm 510:
- Innan natten kommer vill jag tacka...

Det gick ju som en dans! Eller?

Vad gör en stel pilgrimsledare när hon kommer hem?

Jo, här kommer en hemlighet..
Det skulle bli "pensionärs-disco" i församlingshemmet sa övernattarna, så... Hemma tittar hon på Let´s dance... dansar, hoppar och mjukar upp lederna... och plockar fram sina gamla hårdrocksplattor och spelar Status Quo "Got to get up and go" ha ha!
Ty imorgon orkar jag inte get up and go!!

Jo, om Ulla hämtar mig så...

Amen!
Helene Sturefelt - fältarbetare. I rapsen.

Bär mig som ett sigtill vid ditt hjärta.