Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 3 januari 2013

ALFRIDA och KYRK-TV


Räcker vattnet?

Det räcker inte! Det är inte tillräckligt!

Våra predikstolar har för dålig räckvidd. Det hjälper inte med nya högtalarsystem. Jo, lite.
Men vi måste ut. Jag vill ut! Nå längre! Paddla iväg, åka med strömmen...

Församlingen i Näsum har skrivit till biskop Antje att de vill att kyrkan agerar. Nu.

Vad handlar det om?
Evangelisation. Att följa missionsbefallningen. Att inte behålla det goda för sig själv...
Glädjen över Guds kärlek, så tydligt lysande i Jesus Kristus.
Och sorgen över att inte fler nås, av denna nåd.

Kom närmre!

Alltså:
- Starta en egen TV-kanal!
- Kalla den gärna Ansgar, med anspelning på den tyske munk, som även kallas Nordens apostel, och som spred kristendomens budskap till oss på 800-talet.

Gerturd Jönsson, ordförande i Näsums kyrkofullmäktige, säger:
- Vårt land är i stort behov av mission. Ekonomin styr, men vi måste undersöka denna möjlighet.

Och jag tror att många medlemmar i Svenska kyrkan hade uppskattat att en del av medlemsavgiften lades på denna längre räckvidd.
Eller vad säger du?
En blogg är inte heller fel... !

Vart tar bäcken vägen? Och orden?

Jag tänker på kollegan i Jämjö som spelat in sina predikningar och lagt ut dem på YouTube. Bra! Vem blir näste hen att följa efter? ; )

Pingstkyrkan ligger steget före. Kan vi inte springa ikapp och samarbeta? Kanal 10?

För många år sedan hade Pingstkyrkan en lokalradio här i Karlskrona. Jag hade glädjen att få vara med ibland.
Det är något av det roligaste jag vet!
Tänk, sitta där bakom glaset, mikrofonen i rätt läge, alla papper på bordet, den gröna lampan lyser...
- Nu kör vi!

Att verka utan att synas.

Nå ut. Nå många fler. Nå alla trötta, alla sjuka, alla som inte kan gå ut, eller vill ta sig över kyrkans trösklar men som ändå vill lyssna lite i smyg...


Vi smyger under bron.

Nu, under min sjukskrivning, hade jag önskat att min församling hade funnits via en lokal radiolänk.
Jag har inte kunnat vara bland folk, men åh vad jag har behövt den andliga näringen!

Tänk om man finge höra sin kyrkoherde förkunna Guds ord rakt in i soffan här hemma, och känna att man är delaktig i församlingen, trots att man lever i "kaos och utsatthet..."

Min salig Farmor är en viktig förebild i mitt liv, vad gäller tro, bakning och hur man steker viltkött.
Hon hette Alfrida...
Och hon lyssnade på radiogudstjänsten, många mil bort från landsortskyrkan.

Bäcken i havet och kanoten i sjön!

Alfrida har namnsdag idag, dock inte i helgonkalendern utan i den reformerade namnsdagskalendern från 1901. Då ersattes det bibliska namnet Henoch/ Hanok av Alfred. Varför vet jag inte.

Alfrida är en egen namnform, inte ett feminium av Alfred.

ALFRIDA är ett fornsvenskt namn och sammansatt av de fornengelska orden:
- alf = andeväsen
- frid = som här betyder skön eller vacker.

Hur ska vi tolka hela namnets betydelse?
Andeväsen som skapar skönhet? Eller en vacker, andlig varelse? Får en smak av Helig Ande på jorden, i bäcken, i kanoten...

Grattis alla ni som kallas "Frida" eller ännu hellre är en av de få 1100 personerna som bär hela detta namn.

Varifrån blåser vinden?
Från Gullberna Park till Hästö.

Och grattis alla ni som är döpta in i gemenskapen med Skaparen, Försonaren och Livgivaren!
Du bär Helig Ande som ett sigill vid ditt hjärta - vet du det?!

Tag Andens kraft på allvar. Livet kommer ut på djupt vatten, jag lovar!
Bed. Tacka och bed igen.


Ena dagen följer jag bäcken uppåt, mot källan.
Andra dagen följer jag flödet nedåt, mot havet... Min kanot längtade ut idag. Det tog bara 2 minuter att paddla över Sunna kanal till Hästö!

Vilken ljuvlig känsla det är när kanotkroppen lämnar jorden och vattnet får bära... sammetslent, sidenmjukt och starkt.

Sidenmjukt och starkt.

Om jag hade haft en egen TV-kanal så hade jag bums gjort ett reportage om den keltiska andligheten, där man anar Gud i naturen.

Då hade du fått se hur blåsten nästan tog tag i vår kanot och tryckte in den i vassen... men vi klarade precis att styra upp mot vinden.

Ta i! Så in i vassen.

Jag hälsar dig med den urgamla keltiska välsignelsen från Irland:

MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES
OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN
OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND
OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD
OCH TILLS VI MÖTS IGEN:
MÅ GUD HÅLLA, HÅLLA DIG I SIN HAND.

Helene Alfrida Sturefelt,
- paddlande framtida radioprästreporter!

Kanotist Alfrida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar