DYLAN "JAG TROR PÅ DIG"

Tron är en bro, men förankring var?

Vissa dagar blir inte alls som man har tänkt sig.
Och tron på Gud tar sig nya uttryck, i sånger man aldrig hört förut.

Här om dagen var jag ute och cyklade. Bokstavligt talat.
Jag skulle leta upp den stora översvämningen på "gröningen" nedanför Bergåsa.
Den var borta... liksom uppslukad av jorden.
Javisst! Självklart. Så gör vattnet... Men jag skulle ju fotografera!

Snopen cyklade jag vidare. Undrar om fiskbilen är på plats borta i Lyckeby? Trampa, trampa... 

Tog omvägen via Gräsvik och spanade in isläget. Kan det bli någon skridskois i år, mån tro?
Inte än.
Och fiskbilen hade semester.

Inget uträttat efter 8 km cyklande.
Tung i kroppen fick jag skjuts till Sinnesromässan på kvällen.

Det var ännu värre några dagar senare.

Bob Dylans låt "I believe in you" var kvällens reflexion.

Denna sång "Jag tror på dig" sjöngs på Skansen på nyårsafton av Peter Jöback och Carola. Det var första gången jag hörde den. Ett fint sätt att avsluta det gamla året, och välkomna det nya.

Melodin är ganska seg, men det är väl jag som ännu inte lärt mig uppskatta långsamheten...
Här en gospelvariant från Melbourne:
https://www.youtube.com/watch?v=cAljFdiMCgo

Det är en text som visar att tron inte är förhandlingsbar.
Den ÄR. Liksom Gud också bara ÄR - oavsett vad vi förmår uppfatta.

Fisksten. Gråsäl.

I BELIEVE IN YOU

They ask me how I feel
And if my love is real
And how I know I'll make it through

And they, they look at me and frown
They'd like to drive me from this town
They don't want me around
'Cause I believe in you.

Jag undrar vad Bob Dylan varit med om när han skrev denna text.
- De vill inte ha med mig att göra, på grund av att jag tror på dig.

Jag drivs iväg. "Studentviken".

They show me to the door
They say don't come back no more
'Cause I don't be like they'd like me to.

And I, I walk out on my own
A thousand miles from home
But I don't feel alone
'Cause I believe in you.

Jag kan gå tusentals mil hemifrån - eller cykla runt i stan - men jag är ändå inte hemifrån, för "jag tror på dig".

Många gånger har jag upplevt att min största frihet har jag "i Gud."
Det finns ett universum inåt som är minst lika stort som det utåt.

Där inne, kan jag för min inre syn "se Gud" och vara tillsammans med Gud, inför Guds tron, i total frihet.

Min frihet - under isen?!

I believe in you even through the tears and the laughter
I believe in you even though we be apart
I believe in you even on the morning after.

Oh, when the dawn is nearing
Oh, when the night is disappearing
Oh, this feeling is still here in my heart.

Jag är inte rädd för Guds sanning om mig eftersom den sägs med kärlek, i syfte att få frid i hjärtat.
Men jag är rädd för människors domar, för andras åsikter, för missförstånd, avundsjuka och illvilja.

Ja, man kan vara rädd för andras goda vilja också, för omtanke och vänlighet som man inte vet hur man ska ta emot... generad... men svältfödd på!

Smält min rädsla, med din kärlek.

Don't let me drift too far
Keep me where you are
Where I will always be renewed.

And that which you've given me today
Is worth more than I could pay
And no matter what they say
I believe in you.

Låt mig inte drivas för långt bort ifrån Dig.
Behåll mig där Du är. Hos Dig blir jag förnyad.

Det spelar ingen roll vad de säger. Jag tror på Dig.

Eller med gårdagens inlägg:
- Jag lever i gemenskap med Dig Gud, inte alls perfekt, men ändå rättfärdig.

I gemenskap, trots allt.

Så här i slutet av min sjukskrivning tänker jag envist:
- Jag tror på Dig, även när jag känt mig helt uträknad och utslagen... Ja, kanske särskilt nu!
Fri och frisk, inuti, i Gudsgemenskapen.

I believe in you when winter turn to summer
I believe in you when white turn to black
I believe in you even though I be outnumbered.

Oh, though the earth may shake me
Oh, though my friends forsake me.
Oh, even that couldn't make me go back.

Bob Dylan hade en period i livet då han blev aktivt kristen. Sin judiska bakgrund har han alltid med sig. Hur det är nu, vet jag inte.

White turn to black. Stenarna bara ÄR.

Jag googlade runt en stund, och till slut vet man inte var man hamnat eller var man började...

Det finns bloggsidor för allt, även för tvivlare och avhoppare. Det är tråkig läsning.
Någon gjorde sig kaxig och menade att det bara de okritiska som är troende...
Så är det inte.

Man kan leva i djupaste Gudsgemenskap men vara kritisk till det ordbruk som kyrkan har, eller den hierarki som finns, eller vara kritisk till sekularisering och liberalism inom kristenheten.

Bob Dylan tillhörde en församling som kallade sig "pånyttfödda" - i motsats till alla namnkristna som inte tar sin tro på allvar.
Det är en ständig diskussion att hålla levande!

Visa mig, herre, Din väg.

Don't let me change my heart
Keep me set apart
From all the plans they do pursue.

And I, I don't mind the pain
Don't mind the driving rain
I know I will sustain
'Cause I believe in you.

Hjälp mig att inte ändra mitt hjärta, skriver Dylan, håll mig avskild från deras planer som de vill fullfölja...
Jag bryr mig inte om ösregnet, för jag vet att jag kommer att hålla ut - för jag tror på Dig.

Jesus tvekade inte heller om tvivlet. Han beskrev dem som inte får tron att fungera. Och förklarade varför.
Liknelsen om Sådden i Matteus kap 13 är mycket tydlig.  

Här får inget fäste! Varken sko eller skridsko.

VÄGKANTEN: Den som hör Guds ord utan att förstå, riskerar att den Onde kommer och snappar bort det som är sått i hjärtat.  

DEN STENINGA HÄLLEN: Den som hör Ordet och tar emot det med glädje, men det får inget rotfäste. Om det kommer förföljelse eller lidande p g a tron, kommer hen genast på fall.  

SÅDDEN BLAND TISTLARNA: Det är den som hör Ordet men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver Ordet så att det inte ger något resultat.  

DEN GODA JORDEN: Det är du som hör Ordet och förstår, och du bär god frukt, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt, säger Jesus i Matt 13:23.

Och jag tänker att detta med att "förstå", det är detsamma som att "ta emot".
Ta emot Guds kärlek.

Ja, jag tar emot - en ängel i isen!

Jag avslutar med ett gott citat från en av dessa bloggar, som är min motsats, men som ändå har något att säga:
"The devil is in the details"  - - -

Käre gode Gud, förlåt oss när vi fastnar i detaljer som splittrar oss, och som inte leder till sinnesro.

Hjälp din församling på jorden att ha överseende med varandras enskildheter, och istället fokusera på Dig, Jesus Kristus, och din kärlek till oss. Det är ju den som bär oss!

Din försoning vill jag nu räcka vidare till....


Och här är Peter Jöbacks tolkning, tillsammans med Eva Dahlgren:
http://www.youtube.com/watch?v=Uu_I-Nm9zyg

Bärkraftiga hälsningar från Helene Sturefelt,

- som hoppas att jag inte är ute och cyklar när det gäller trons grunder...
Och när isen bär - då skall jag gå på vattnet, ha ha!

Snart!