VÄLKOMMEN HEM

Sätt dig ned och vila.

Välkommen hem. Com hem - nej det är inte något telebolag som välkomnar dig, det är en hälsning från himlen.

Vi fick inte upp korken på cidern igår... Jag stod nere i köket och karvade med en kniv alltmedan fyrverkerierna sprakade över Hästö och Wämö.
Är jag inte hemma? Jo...

Detta året 2013 hoppas jag skall bli ett år då många hittar hem igen, andligt sett.
Det är så många som är vilsna...

Vem har satt upp denna skylt?

Vi luras att tro att man bygger sin andlighet via ett religiöst smörgåsbord, men det skapar ingen gemenskap, bara en ensam individualitet, utan rötter och sammanhang.

Det är inte "jag" som är i centrum.
Befrielsen ligger i att upptäcka att det är Gud som är centrum...

Ibland får jag känslan av att en viss typ av andlighet har kopplat bort Gud.
Kan man tala om andlighet då? Utan ande... utan Helig Ande....

Det är som att vara biolog, men inte tycka om skogen.
Eller att baka, men inte vilja äta brödet.

ALLT GOTT, FULLT MÅTT
RIKA FLÖDEN, TRÖST I NÖDEN
DU FÖRLÄNAR ATT DET MÅ VÅRT BÄSTA TJÄNA.

Gudplankan, bär oss när vi är trötta.

Går det att komma hem till kyrkan? Denna stora tröga, koloss som vuxit fram brokigt under tvåtusen år?

Ja, om man skiljer på mänskors verk och Guds verk, då är kyrkan ett Hem.
Nej, om man tror att allt som människor gjort och gör i Guds namn verkligen är av Gud, då är kyrkan inte ett hem, utan ett maktmissbruk.

Så, vad gör man när man är vilse, och vill komma hem?

Gå in i boken. Den stora Boken!

Söker sig till källan... Kramar ett träd... Går in i den stora Boken, in i den stora livsberättelsen i Bibeln, där folkets alla misstag inte är retuscherade utan står där vitt på svart.
Och!
Där Gud visar vägen fram, för den som är beredd att lyssna till Rösten.

I NÖD, I DÖD
HAN SIG GIVIT, FÖR ATT LIVET
OSS FÖRVÄRVA, ATT VI MÅ HANS RIKE ÄRVA.

Vilse kramar träd.

När min hemlängtan till Gud var som störst, tog jag ett stort skutt över hela kyrkohistorien, ialla fall den offentliga, och sökte mig till den lilla människans berättelse, ofta en kvinna, och såg hur tydligt Gudstron gett livsmod och nystart.

Kristina från Duvemåla är ett föredöme i sin tro och i sitt förtvivlade samtal med Gud, i nöd. Liksom farmor.

Jag tog klivet in i Bibelläsningen och lärde mig förstå orden, bortom orden... Hur Gud är bortom alla begrepp och könsbenämningar.

Tänker med tacksamhet på det arbete som görs just nu med den nya handboken, där orden för Gud gärna uttrycks såsom "Livets källa", "Ljus" och "Moder".

Hemlös.

Här behöver byggas!

Detta år 2013 vill jag vara den missionär som jag innerst inne är, och bygga broar mellan alla som längtar hem.
Jag vill använda musik, ord och handlingar som är rotade i jordens mylla och grundade i himmelen.

Många är förvaltare, men jag är snarare som Paulus som vill bryta ny mark.

Medan jag väntar på att sjukskrivningen ska nå sitt slut, sitter jag här och välkomnar och missionerar...

GUD STÄRK, VÅRT VERK
BÖRDAN LÄTTA, OSS UPPRÄTTA
OCH FÖRVANDLA ATT SOM NYA MÄNSKOR VANDRA.

Dags att vila. Dags att jobba?

För Blekinges del blir 2013 landsbygdens, chokladens och Karlskrona hockeyklubbs år - om man får tro sierskan Birgitta Krusell, från Öland.
Hon säger, enligt BLT igår:

- Allt fler längtar ut i naturen. Ungdomar börjar tröttna på sina datorer...
- Gamla uvar lämnar politiken och dessa förändringar leder till bättre ekonomi, särskilt andra halvan av året.
Det kommer en ny kvinna som förändrar väldigt mycket. Hon är liten, blond och går gärna i högklackat...

- Unga människor som lämnat Blekinge kommer tillbaka och en industri som legat i träda växer fram igen.
- Hantverksyrkena blir populära igen, speciellt de som startar eget - satsar på choklad!

Naturens egen kyrka.

 Jag tror jag skall lägga en stjärna och se vad som väntar kyrkan här i stan...

Vi har redan en ny kyrkoherde som är blond och förändrar mycket - framtiden är här.
Kan vi få våra konfirmander att våga stanna och ta sin tro på allvar?
Och kan vi få mer choklad till kyrkkaffet?!

Men bor man i Karlskrona behöver man inte "längta ut till naturen" - vi är omgivna av hav och bergsknallar!
Det manar mig till att fortsätta pilgrimsvandringarna i stan...
Det är en perfekt sätt att pröva sin väg in i kyrkan igen.

Här finns plats.

Kyrka förrresten - jag har ingen lust att tillhöra ett jättestort hus på torget...
Men ordet kyrka betyder "kyriós" = dem som tillhör herren, dem som tillhör Kristus.

Kyrkan är alltså bara ett vindskydd mot regn och brännande sol, sa Luther... Så bra!
Då kan vi gå in och sitta där och tillhöra. Kristus.
Sann Gud och sann Människa.

Kyrkan har den stora kollektiva gemenskapen som skyddar individen, och som bär oss när vi inte orkar vara uppkopplade eller tro. Och kyrkan är inte "de andra" - nej kyrkan är du och jag!

Du och jag.

Avslutar med en önskan att få Så mycket bättre melodier på de gamla, goda psalmtexterna - och gärna lite psalm-karaokee....

LÅT SIST, O KRIST,
OSS I FRIDEN, RÄTTA TIDEN
TILL DIG FARA, EVIGT NYÅR SKALL DÄR VARA.
                                   Svensk psalm 515, vers 2-5, sista halvorna.

Helene Sturefelt,
- som lyssnar på Vintervärden Sissela Kyle, och känner att vi är ju på sätt och vis nästan likadana...
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/131415?programid=2071