Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 10 februari 2013

ANDAS DEN HELIG ANDE - Anders Arborelius om Bön


"Bön ger liv ur död, som svar".

Bön. Sömn. Död.

Tre Ö'n.
Dessa tre - bön, sömn och död - är släkt med varandra. Det handlar om att släppa taget... att flyta iväg...

Här kommer det andra föredraget från pilgrimsteologidagarna i Vadstena, såsom jag uppfattade det.
Vi befinner oss i Vätternkyrkan. Bänkarna är bekväma och snön smälter sakta från grovskorna.

Det är den katolske biskopen Anders Arborelius som ger oss undervisning om bön.

Vätternkyrkan.

Samtidigt som jag läser igenom mina anteckningar har jag Mia Skäringers bok bredvid mig, "Avig Maria". Hon skriver om hur nära hon är att stressa ihjäl sig. Andningen vill inte komma ned i bröstet... Jag vet, alltför väl...

A N D A S   D E N   H E L I G E   A N D E .

Helig Ande är med ända från början.

OCH JORDEN VAR ÖDE OCH TOM
OCH GUDS ANDE SVÄVADE ÖVER VATTNET... 1 Mosebok 1

OCH HERREN GUD SKAPADE MÄNNISKAN AV STOFT FRÅN JORDEN OCH BLÅSTE IN LIVSANDE I HENNES NÄSA
OCH SÅ BLEV MÄNNISKAN EN LEVANDE VARELSE. 1 Mosebok 2:7

Detta är existentiell poesi. Det når mycket djupare än de biologiska termerna, som stannar vid kroppen.

Ande Och materia. Både ock. Inte antingen eller.

Brusten och hel. Samtidigt.

Människan är andlig. Men se upp så du inte blir förandligad! Det är inte meningen. Var jordad. Också.

Det finns en bön i oss genom själva andningen.
Det tycks vara en universell kunskap.

Det är som en oas inom oss. Vi behöver inte vandra till världens ände, sa Anders Arboerlius. Vägen går inåt.

Låt det andas i dig.

Genom dopet blir vi den helige Andes tempel. Vi är inte ihåliga inombord.
Visst, man kan känna sig tom, men den "tomheten" är en förberedelse för att ta emot helig Ande.

En karmeliternunna sa:
- Våga tillbe Gud i varandra!

Åh nej, nu blir det för mycket...

- Medan du pysslar om dina barn kan du tillbe Gud, sa hon. Varje människa kan vara bärare av den Helige Ande.

Men här i Norden vill man hellre tillbe Gud i naturen... Här ser vi människor som ett störande element, sa Arborelius.
Är vi verkligen det? Lär av denna karmeliternunna.

Kroppen kan hjälpa oss att be.
Det andas in. Det andas ut.
Andningens rytm är Andens rytm. Stressen släpper. Återvänd dit.

Jag bläddar lite... Eller vad säger du, Mia?

                                    Andas bort din stress. Nej, detta är inte Mia.

Jag måste börja med yoga.
Men "måste" är ett så fult ord. Det går inte ihop med yoga.

Jag vet intuitivt att om jag inte lägger om livet nu så tar stressen död på mig.
Han syr på min kostym i hemlighet...
Jag vill inte dö av stress. Jag vill inte dö av något som jag kunde göra något åt.

Om vi bara kunde ana ett uns av hur farlig stressen är, skulle vi prioritera om. Välja bort. Säga nej.

Men vi vet inget. Förrän den dagen det börjar sticka i högerarmen och hugga lite vasst i hjärtat.

Yoga. Nu kör vi.
Solhälsning. Laranga. Puttifjanga och Ashtanga.

Jag står gärna på huvudet om ber Fader Vår varenda kväll, bara jag får ned mina axlar.
Bara jag kan andas på djupet igen.

Solen letade sig in i Vätternkyrkan. Korset på väggen glimmade till. Jag tog ett djupt andetag, utan att tänka på det.

Sol-Kors. Skapelse och Frälsning.


Katolske biskop Anders fortsatte:
Vår tids frestelse är att kontrollera, äga, manipulera.
Men det går inte med andningen. Inte med Anden heller.

Theresa av Jesusbarnet sa:
- Bekymra dig inte om du somnar i bön. Då sover du ju tillsammans med Jesus!

Sömnlöshet är ett svårt problem i vår tid, sa Anders.
- Ta bönen till hjälp!

Bön. Sömn. Död.

Det är i glappet mellan andetagen som vi somnar. Och dör...

Det är i glappet... vi kan hamna i Vättern.

Den kontemplativa bönen är att kärleksfullt vara tillsammans med Gud. Utan ord.
Bara att med hjärtslagen vara.

Denna typ av bön motverkar prestationshysterin.
Kontemplationen hjälper oss till vila.

Och jag är så glad att jag får sitta här och ösa ur den kristna kyrkans skattkammare!
Hungrig Helene med andningen för högt uppe i bröstet.
Det blev ju inte bättre för att jag halkade och slog i bröstbenet... men tack Gud att jag ramlade så snyggt och inte tvärs över revbenen...

Jag vill inte yoga.
Det är som att titta ut genom ett fönster när man trodde att det var en spegel..
Och man såg - ingenting...

Kanske mitt bästa foto?


Jag vill ha ett DU i min bön. Jag vill umågs med Närvaron.
Inte bara sträcka ut och bli smidig. Inte bara andas ensam.
Utan tillsammans. Med Gud.

Biskop Anders sa:
- Den ordlösa kontemplativa bönen vilar i tystnaden. Riktningen är mot ett Subjekt, inte ett objekt!

Gud är mitt DU. En relation. Inte ett ting.

Men jag vet att yoga är en öppning för många materialister att över huvud taget våga närma sig andligheten. Men jag blir inte mätt där.
Ingen är ju hemma...

Är någon hemma?

Kära Mia skriver:

Jag har bråkat med hela världen. Det är en sådan tid nu. En säga-ifrån-tid. Säga-vad-man-känner-tid.
Bråkat. Och yogat.

Nu ska jag vila och äta spenat så jag blir stark. Så jag orkar packa väskan. Så jag fastnar på bilderna som skall tas imorgon.
Jag är för suddig nu. Genomskinlig. Måste få tillbaka konturerna. Samla ihop mig.

Bra övningar för bröstkorgen idag. Öppna. Öppna mig. Få flöde. Genomströmning. Få luft. Andas.

Jag slutar andas när jag blir stressad. Slutar andas när jag blir pressad.
Och till slut smäller det. Ofta i nacken. Kroppens handbroms.

Mias berättelse är nästan som min. Vi är både Stark-Sköra. HSP-personer. Högkänsliga. Hudlösa.

Stark-sköra istappar vid pumphuset, Vadstena.

Många hinduer och buddhister ber mer än vi kristna, sa Arborelius, och är frommare än vi. Men de saknar en sak  - de är inte ett tempel för Treenigheten.

Det är Helig Ande som öppnar upp. Ande och Andning. Helighet och Kroppslighet.
Inte bön som prestation. Inte som sökande. Utan som att äntligen vara hemma.

Den kristna bönen är att Vara. Inte att Göra.

Vår tid vill få oss att prestera mer, konsumera mer, tills vi blir patienter i sjukvården!

Släpp taget. Flyt i väg. Med Anden.

Återvänd till ditt Vara. Andas. In i bönen igen.
Där är vi oss själva. Nära Gud.

Om du blir angripen på din person och det du gör, glöm inte att du har din identitet någon annanstans - i varat. Inte i görat.

Har du gått vilse?
Kom tillbaka! Du kan börja när som helst. Börja om. Nu. Gör det enkelt.

Hittar du ingen andlig vägledare?
(Se upp för nyandlighetens "guider", säger jag. De är förklädda ulvar i fårakläder.)

Teresa av Avila säger:
- Hittar du ingen andlig vägledare där du är, så ta hjälp av Josef. Han är tyst, men nära Jesus...

Vägledare.

Bön är att lyssna. Att vara "idel öra". Inte "hålla låda",

Vi ber inte på egen hand. Jesus är i oss. Liksom helig Ande.
Hör du Andens ordlösa suckar för dig, som manar gott för dig, inför vår himmelske Fader?

Anders Arborelius avslutade sitt pilgrimsföredrag om bönen:

- Besvara Guds kärlek! Var ett eko.
Inte bara be att Gud ska leverera bönesvar...

Bönen liknar ingen annan mänsklig aktivitet. Den finns där, precis som andningen.
Vi kan ju inte lära oss andas. Bara bli medveten om den. Fördjupa den.

Var är jag?

Vakna!
- Var är jag? Död? Eller i himlen?
Du sitter på tåget, på väg hem.
- Var är hem..?!

Helene Sturefelt, mitt emellan två andetag. I andan-om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar