Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 29 mars 2013

GUD DÖR


Du bar ditt kors, O Jesu mild..

- Om vi kan säga "Gud blev människa" i Betlehem, då måste vi säga "Gud dör" på Golgata kors.

Peter Lundborg predikade i TV-gudstjänsten från Linköpings domkyrka.
Jag satt hemma och lyssnade, med knappta händer, i enskildhet.

Födelse och Död. Början och slut.

- Men är Gud likgiltig över de plågor Jesus har på korset? Varför reagerar han inte?
För att det är Gud som dör...

Domkyrkopredikantens ord var kristallklara.

Peter Lundborg, domkyrkoprost i Linköping.

- Jag och Fadern är ett, sa Jesus. Jesus dör, alltså dör Gud.
Och ropet ekar ut i tomheten...


För mig är tron mycket enkel. Försoningsläran lämnar vi åt sidan just nu.
Jag tänker så här:

Gud kan inte bara "titta på" från sin himmel, Gud måste deltaga i livet - alltså födas, leva detta smutsiga mänskoliv men inte dras med i synden.

Och!

Gud måste besegra döden! Allt annat är bara önsketänkande.
För mig måste Gud själv döden dö...
Och inifrån besegra det som sätter punkt för allt liv.
Beröva döden dess makt.

Din fägring är förtärd.


Det är väldigt skönt att ibland vara hemma och fira gudstjänst.
Tillsammans med domkyrkförsamlingen stod jag på knä framför korset i TV-rummet.

O HUVUD SOM SKALL SIRAS
MED ÄREKRANS EN DAG

MEN NU MED TÖRNE VIRAS
DIG ÖDMJUKT HÄLSAR JAG.
                                          Sv Ps 144.

Vem har släckt den blick som...

Den tro jag lever mitt liv i, har inga döda profeter, inga insomnade mästare eller tomma ord.
Kristendomen är handling.
Anden i köttet. Själen i kroppen. Konkret så det blöder...

Mitt hopp. Hela mänsklighetens hopp.
Det finns en öppning genom det svåraste mörker, där Gud har gått före.

Just nu vräker snön ned över Blekinge. Vita snöflingor snett från sidan.
Isarna ligger frusna än och det vilar långfredagsstämning över tillvaron.

Men...


Snart kommer storfamiljen.
Men jag ville dela detta med dig, ifall du inte hade någon att fira Långfredag med.

Tillsammanshälsningar,
Helene F Sturefelt.

1 kommentar:

  1. ... och när vi vid matbordet läst evangeliet om hur Jesus gav upp andan, kom glassbilen...
    Di di didi da.. välsigna maten.. di di didi da.. på bordet, amen.
    SUCK!
    HS

    SvaraRadera