Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 5 maj 2013

NORDISKA ORTODOXA KATOLIKER i Karlskrona


Nordiska Katolska Kyrkan
i Karlskrona.

"Att andas med kristenhetens bägge lungor".

Så sade förrförre påven Johannes Paulus II och välsignade den gemenskap, som nu söker sig tillbaka till tiden före kyrkosplittringen.

Följ med in i det gamla ordenshuset i Karlskrona!

Vi skall få vara med om något historiskt...
- Ännu ett samfund som splittar kyrkogemenskapen?
- Nej, snarare ett läkande...

Gemenskapen kallar sig
St Nikolaus.

Prästen Matteus Maria Furumalm, Stockholm, höll ett föredrag.
Så här uppfattade jag det han sa:

FÄDERNAS KYRKA I SVERIGE

- Vad menar vi med det?

(Redan från början gäller det att inte haka upp sig på alla män, utan försöka tänka "mänsklighet"...tänkte jag trött.)

- Är fädernas kyrka = kyrkofädernas? Är det Ansgars kyrka på 800-talet eller är det den kristendom som vikingarna tog med sig från Brittiska öarna?
Är det rospiggarnas tro från Midgård?
Eller är fädernas kyrka den östliga i Konstantinopel, eller den västliga från Rom?

Här gällde det att sitta stadigt på stolen... inte påvestolen, utan den lilla stolen i det lilla rummet på N Smedjegatan 4.

Fädernas kyrka? Karl XI.

- Vi söker oss tillbaka till tiden före år 1054, då kyrkan var odelad.
Den var både katolsk Och ortodox, i ordets egentliga betydelser:

* katolsk = allmän
* ortodox = ren lära

Motsatsen skulle vara "särskild", men den var ju odelad.
Motsatsen till det andra är heretisk eller kättersk.

Jag påpekade att det var när Luhter kom med kravet på att kyrkan skulle sluta med sina avarter (avlat m m) som ordet "katolsk" fick en annan klang.
Luther ville inte splittra kyrkan, det var kyrkan som stötte ut honom. Han var hela tiden "katolsk".

Förresten skulle den gode Luther blivit mycket upprörd om han visste att hans namn blev benämning på en uppfattning som blev en egen kyrkogren...

"Lutherskt.. kätterskt... " Hänger du med?

Vi säger ju hellre "evangelisk" i motsats till "lagisk" - prästerna lade nämligen på folket ogudaktiga krav som inte på något sätt hörde ihop med Jesus eller Bibeln.


Tillbaka till N Smedjegatan.

- Ortodox? Handlar det om invandrarkyrkor då? Grekisk, rysk, serbisk eller finsk-ortodox?
Nej inte alls, sa Matteus Maria Furumalm.

Vi tror att vår tro är rätt och sann = ortodox.
Vi tror att vår tro är allmännerlig = katolsk.

NKK - Nordiska Katolska Kyrkan.


Och så gjorde han en förtydling:

Man behöver inte vara romersk för att vara katolik!
Man behöver inte vara bysantinsk för att vara ortodox.
Man behöver inte vara protstantisk för att vara evangelikal.
Man behöver inte vara pentekostal för att vara karismatsisk (alltså vara pingstvän för att be om Andens gåvor och bedja fritt).

- Vi vill helt enkelt börja andas med kristenhetens båda lungor.
Detta är min önskekyrka! Det är kanske för bra för att vara sant, sa han.

Hm, ja det kanske är för bra...
Jag tänkte tusen tankar.

För att motverka splittring mellan kyrkorna i "staun" rent konkret, går jag - och många med mig - gärna till de andra samfunden och deltar i bön och lovsånger.

Vi är många vänner "över gränserna", de gränser som blir allt mer ointressanta.
Det viktigaste är att vara Jesu vän, att vara kristen, utan etikett.

Helig Ande är verksam idag. Rör runt.

Ser fram, men bakåt...

- De som söker sig till oss, sa prästen, är dels människor från de pentekostala traditionerna - pingst och Livets Ord - som längtar efter sakramenten och riterna, dels etniska svenskar som söker kristenhetens rötter, tillbaka till den ortodoxa liturgin.

Spännande!

- Vi vill inte splittra! Varför skulle inte vår tid få vara med om ett stycke kyrkohistoria?!
Vi vill knyta an tillbaka till det som redan finns, fanns.
Inte välja och bli en sekt, utan acceptera hela det katolska och ortodoxa, före år 1054.

Är detta en profetisk läkning?

Ett och samma budskap.

Han fortsatte:
- Samtliga dignitärer inom dessa kyrkofamiljer har godkänt NKK.
Vi betraktar oss som en Bro.

Hur ser då deras gudstjänster ut? Vilken liturgi firar de?
Puh, nej nu blir det för mycket...

Det sparar vi till en annan dag.
Jag är uppfylld, förvirrad, glad och trött.

5 maj är flaggdag.

På Trossö vajar flaggorna för att det är en EU-dag. Säkert för att min faster Nalle fyller år idag också.

Och, så lämpligt, det är den ortodoxa kyrkans påskdag idag!!

Men med bister min undrar jag:
- När skall vi alla enas om att fira påsk tillsammans, på en och samma dag?

Pilgrimsvandring imorse, gudstjänst och trädgårdsmässa - nej, det heter utställning! - i Wämöparken och så sitta här och sammanfatta...

Nu måste jag söka tomrummet.
Tomgången.

Pax et bonum.
Helene Kristen Sturefelt,
- som kommer drömma om dogmatik och teologiska koncilier...
Hokus pokus filiokus. Amen.

Vindarna blåser..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar