Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 11 juli 2013

BÄR VARANDRAS BÖRDOR


Tre systrar.

Tre systrar samtalar. Syskonkärleken är stark.
Uppvuxna i samma familj var ändå villkoren helt olika, med olika adresser och olika sätt att bo.

Det finns en vilja och nyfikenhet att dela varandras liv. Livshistorierna skiljer sig åt ganska mycket.
Och det är skratt och det är tillrättavisningar, som bara systrar kan ge varann!

Blodsband är ingen garanti för att man bryr sig om varandra.
Ibland är vänner, som man har gemensamma intressen med, mycket närmare än dem i familjen.

Men om kombinationen stämmer, och syskonen delar både varandras liv och intressen, ja den kombinationen är oslagbar!

- We are family! I´ve got all my sisters with me!


Kan du stå still!

BÄR VARANDRAS BÖRDOR SÅ UPPFYLLER NI KRISTI LAG.
                                    Galaterbrevet kap 6:2.
                                                 
Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Galatien.
Vi befinner oss i norra delen av Mindre Asien, där kelterna även hade sitt område.

Den kristna församlingen är tänkt att fungera som en familj.

De blodsband som håller ihop gemenskapen, är inte de biologiska.
Det är Jesu blod... hans försoningsblod på korset, som gör att olikheter inte är hotfulla eftersom våra hjärtan har samma fokus.

Eller hur?! : )

Blodsband i spenaten.

Den blodröda kärlekens band håller ihop oss.
Men det är lika svårt att leva i en församling som i en familj. Bråk och gnabb och olika viljor drar åt motsatta håll:

BRÖDER, OCH SYSTRAR,
OM NÅGON ÄNDÅ SKULLE ERTAPPAS MED EN ÖVERTRÄDELSE, SKALL NI SOM ÄR ANDLIGA MÄNNISKOR VISA HONOM/ HENNE TILLRÄTTA,

MEN GÖR DET MED ÖDMJUKHET, OCH SE TILL ATT DU SJÄLV INTE BLIR FRESTAD.

Vem vill bli tillrättavisad, som vuxen?
Inte jag!!
Vill du?

Hur stavar du, egentligen?!

Undantaget är om det är min syster som har något att påpeka...

Hon känner mig, hon älskar mig, hon har andra perspektiv och hon vet precis hur hon skall lägga orden för att de inte ska såra, utan träffa rätt...

Syftet är att växa och mogna en liten bit.

Det spelar ingen roll om det då är min biologiska syster eller min andliga syster.
Jag vet att kärleken är grunden, i båda fallen.

Å andra sidan, om man har kebabsås ända upp till näsan, eller snorkråka som gått fel, eller en oknäppt byxgylf, ja då är det mycket tacksamt att få ett litet tips...!

Fy, vad har du i näsan? Rotsynd.

Översatt till den kristna tron, så kan det ju gälla hur man hanterar sina "rot-synder":

- vreden, högfärden, bedrägerilusten, avunden, habegäret, rädslan, omåttligheten, respektlösheten och lättjan.

Ingen kan se sig själv. Här behövs verkligen kärleksfulla syskon som varsamt kan tala i enrum om vad de ser.

Laestadianerna i norra Sverige är duktiga på det.
Deras långa, allvarliga gudstjänster innehåller en lång paus på flera timmar, då de går runt och försonar sig med varandra, under tårar.

Vänner.

Sommartider är bröllopstider. Vid vigslarna läses ofta dessa rader, att bära varandras bördor.
Det är så vackert att höra:
- Jag vill älska dig i lust och nöd...

Lust vet vi nog... men vad betyder orden när det är nöd? Riktig otäck magknipsnöd i äktenskapet?

Kanske detta:
- Jag har ingenting kvar just nu... Nu får din kärlek bära oss båda....


Ingenting kvar.

Tillbaka till Galaterbrevet.
Jag vet inte vad Paulus hade för konkret situation han tänkte på när han skrev:

DEN SOM MENAR SIG VARA NÅGOT, FAST HAN INGENTING ÄR, BEDRAR SIG SJÄLV.

VAR OCH EN SKALL PRÖVA SINA HANDLINGAR, OCH SÖKA SKÄL TILL STOLTHET ENBART HOS SIG SJÄLV, OCH INTE HOS ANDRA.

VAR OCH EN MÅSTE BÄRA SIN EGEN BÖRDA.
                                                        Gal kap 6:3-5.

Ska jag bära dem själv? Skitigt och tungt.

Bibelordet är som en vass sax, precis i skärningspunkten mellan två paradoxer kommer klippet...

Hur ska han ha det?
Ska vi bära varandras bördor, eller inte? Ska jag bara kånka på min egen, "ensam är stark"?

Första gången handlar det om att leva ut kärleksbudet.

Men andra gången handlar det om att inte skylla ifrån sig, eller ta hjälp av någon bättre inför domens dag. Då måste var och en själv stå för sina handlingar.

Att ingenting vara - vad menas med det?
Vi sjunger ju hela tiden "Du vet väl om att du är värdefull"!

Jämförelsepunkten är riktad mot Gud.
Inför Gud kan vi inte komma med någonting alls för att "förtjäna" Guds kärlek. Då är vi "intet"!
Guds kärlek är av nåd. Utan villkor. Utan gärningar och förtjänst.

Men sedan vänds blicken mot medmänniskan. Där ska Guds kärlek räckas vidare!
Också då av nåd, utan villkor. Gratis.

Och tredje riktpunkten är mot sig själv.

VAD MAN SÅR FÅR MAN SKÖRDA.

Gud gör oss var och en ansvariga för vad vi säger, hur vi reagerar och hur vi lever.
Det är stort.

Rabarberfrön. Vad man sår...

Och i slutklämmen förtydligar Paulus att vi som är andliga människor inte ska satsa på egoistiska projekt ("köttet") och skriver:

DEN SOM SÅR I SITT KÖTT (ego) SKALL SKÖRDA FÖRGÄNGELSE UR KÖTTET (egot),

MEN DEN SOM SÅR I ANDEN, SKALL SKÖRDA EVIGT LIV I ANDEN.

.. skördar syskonkärlek.

- We are family! I´ve got all my sisters with me...

Tack för att ni tillrättavisar mig när vredens smulor har fastnat i mungipan, när rädslan får ansiktsmusklerna att knyta sig och när högfärden får blixtlåsen att glida upp och brallorna att glida ned...

NÄR TIDEN ÄR INNE, FÅR VI SKÖRDA,
BARA VI INTE GER UPP!

SÅ LÄNGE DET FINNS TID, SKALL VI DÄRFÖR GÖRA GOTT MOT ALLA MÄNNISKOR,
FRAMFÖR ALLT MOT VÅRA EGNA TROSFRÄNDER.

Svalorna i ladan.

Och tack du vackra Koltrast, som sjunger för mig från bokträdets topp, från morgon till kväll!

Din sång ekar i Gullberna Park och får aktustik av de stora inlandsis-stenblocken, ja, det låter som den vackraste gregorianska mässa i katedralen när du stämmer upp din liturgi för mig.

Du är min svarta lilla syster, och en del i Guds församling!

Tack alla mänsko-vänner, att ni har tålamod med mig, och bär mina bördor.
Vilket bärarlag vi är tillsammans!

Fulltankade.

Och min afton ber jag med hjälp av Psalm 183:

Som sådden förnimmer Guds välbehag i fattig och stening mull.
Så prisa din Gud, du min kropp, idag, för vägens och bördornas skull...

Den bördas tyngd som gör ryggen rak, Du skördarnas Herre, mig giv.

Hoppfulla syskonhälsningar till er alla.
Helene på Bärvägen...

... som fotograferade på Skärva gård, nära Nättraby, där ekologiska grönsaker växer så det knakar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar