Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 14 juli 2013

ROCKPRÄST I MORGONROCK


Ljust på Hasslö. Eller?

Jag kom hem kl 03 i natt.
Det var nästan så att jag kunde ana morgongryningen och Kristi Förklarings ljus...

Hasslöfestivalens lördag innehöll flera artister från "Så mycket bättre".
Men först vill jag samla mina tankar innan jag delar mina upplevelser om det.
Det är söndag, Herrens dag.

Vilodag i Garpahamnen.

Rock-prästen utan präst-rock sitter just nu i morgonrock... och har avnjutit radiogudstjänsten från Solliden i Örebro.

Det handlar om platser. Både smultronställen och platser där man inte längre hör hemma.
Och om att verkligen se det man ser, och inte bara titta...

Se den heliga platsen.

JESUS TOG MED SIG PETRUS, JAKOB OCH JOHANNES TILL ETT HÖGT BERG, DÄR DE VAR ENSAMMA.

DÄR FÖRVANDLADES HAN INFÖR DEM: HANS KLÄDER BLEV SKINANDE VITA...
                                                          Markus kap 9:1-13

Följ med! Här är fin utsikt.

Markus beskriver situationen noga.
Lärjungarna är ensamma med Jesus. De är inte på marknadsplatsen, inte heller mitt i folkvimlet på festivalen.

Det som är heligt sker ofta i stillhet, i det oväntade.

Uppe på berget fick vännerna lite större perspektiv. De lämnade vardagen nedanför.
Jesus vill förklara vem han är.
Och orden räcker inte längre till.

Det är då det händer.
Det oskapade ljuset tränger igenom hela hans varelse, i ett ljus som är så ljust att "ingen blekning i världen kan göra så med några kläder".

Att de vågade stå kvar!!
Tänk om Petrus, Jakob och Johannes hade tagit till flykten och sprungit ned, skrikande och...
Men, nej.

Jo, de var skräckslagna, men de var tillsammans med den bästa och märkligaste människan de någonsin träffat, därför vågade de stå kvar.


Går inte att fånga...

Ljuset förklarade den identitet som Jesus har:

Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern...

Den nicenska trosbekännelsen försöker fånga det ofångbara.

Detta ljus är av helt annan kvalitet än det strålkastarljus som artisterna badade i igår!

Och detta ljus har ett helt annat syfte än att boosta det egna namnet, eller öka mängden beröm och fina recensioner...
De var ju faktiskt ensamma där, utan massmedia...

Bortblåsta. Ensam.

Och så kommer rösten, den där rösten som talar så högt, men som inte hörs utifrån...

DÅ KOM ETT MOLN OCH SÄNKTE SIG ÖVER DEM,
OCH EN RÖST HÖRDES UR MOLNET:

- DETTA ÄR MIN ÄLSKADE SON.
LYSSNA TILL HONOM!

Förklaringsberget i skärgården.

Efter nästan tolv timmar på Hasslöfestivalen, med några nödvändiga tystnadspauser, har jag idag ett enormt behov av just stillhet och tystnad.

Jag vill lyssna här i min morgonrock till den röst som inte hörs, den röst som sänder på en annan våglängd, utanför våra radiofrekvenser.

Åh, så den talar!

Den säger att i detta jordeliv klarar vi inte av att leva med hela sanningen.
Vi måste vara på ytan och gå runt och spela våra roller, som en slags teater där manuset får uppfinna sig själv i stunden.

Men ibland, i vissa benådade sekunder, bryter det där totala ljuset igenom även i våra liv.

Det är då jag får syn på mitt eget mörker...
Det är då jag anar den stora styrka kraft gett mig.

I detta Gudsljus slutar jag "titta", för nu SER jag verkligen.

Jag ser andras mörker och girighet... och jag ser andras styrka under ytan, med förmånga att älska och förlåta.

Eh, vad ser jag?? Mitt slemmiga inre?

Hur länge orkar man vara i detta ljus?
Orkar jag ha hela bilden klar av mig själv? Och dig?

Jag kanske måste acceptera att leva lite på ytan i alla fall... med visshet att det döljer sig en hel värld där undertill!
Med mycket bättre utsikter. Det är en insikt.

Upp till ytan, kompis!

Mitt hjärta sjunger tysta sånger idag och framför mig ligger psalmboken, nr 715, uppslagen:

JESUS, DET SKÖNASTE, STÖRSTA OCH RENASTE NAMN SOM PÅ MÄNNISKORS LÄPPAR ÄR LAGT!

RIKT PÅ BARMHÄRTIGHET, SANNING OCH SALIGHET,
RIKT AV GUDS KÄRLEK, HANS NÅD OCH HANS MAKT.

Med rullgardinerna neddragna:
- de djupaste och ljusaste hälsningar, med foton från Garpahamnen på Hasslö.

Helene Sture Rockfelt, som längtar efter den Gyllne Morgonen!

Allt ljus på... nattugglan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar