Kuststigen. Moderna pilgrimer.
Svenskarna rör sig mycket i skog och mark och hämtar kraft där.
Vi vandrar med Friluftsfrämjandet, hembygdsföreningen och Naturskyddsföreningen.
Vi plockar bär och svamp och en del vandrar på golfbanorna... och den nya folkrörelsen heter pilgrimsvandring.
Syfte och motiv är olika men vi hoppas alla hämta kraft i naturen, med fötternas hjälp.
Vi vill alla "finna oss själva" och inte många vågar säga "finna Gud", men i pilgrimsrörelsen hör det naturligtvis ihop.
Kuststigen, lågvatten.
Detta är tredje inlägget från det nordiska pilgrimsmötet på Åh stiftsgård i Göteborgs stift.
Plats i talarstolen för Lena Gemzöe (ja, man kan stava - sjö på många sätt...).
Hon är antropolog och genusförskare från Stockholm.
Lena lägger nu ett mänskligt perspektiv på detta med att pilgrimsvandra och har studerat "människan i samhället".
Inte minst har hon studerat pilgrimer i Santiago de Compostella i Spanien.
Hon tog Victor Turners teorier till sin hjälp. Känner inte honom... men här får vi ytterligare några perspektiv.
Jag återger hennes föredrag såsom jag uppfattade det.
Fotona är tagna i undersköna Bohuslän med strandklippor och urberg som gör mig urlycklig.
Urlycklig på urberget.
Under medeltiden stärkte pilgrimsvandrandet (p.v.) nationernas ledare att sprida sina budskap till folket.
Pilgrimsvandrandet är anti-strukturellt och lämnar världsliga roller, till förmån för frihet och jämlikhet.
P.v. både stärkte makten och gav den nya influenser.
Vi har ju länge hört att vi idag är så sekulariserade. Glöm det.
Det har forskarna gett upp!
Istället talas det om en re-vitalisering av religionen, genom pilgrimsvandrandet, sade Lena Gemzöe.
Också en "frälsarkrans-pärle-sten".
Viktiga pilgrimsplatser i Europa är Svarta Madonnan i Polen, Lourdes i Frankrike, dit många ghaneser åker och förstås Santiago de Compostella, dit många irländare åker.
Mariahelgedomar är särskilt viktiga för katoliker, fortsatte hon, och under 1800-talet uppenbarade Maria sig på flera platser.
Den andliga världen blir synlig och materialiserad.
(- intressant att tänka på att ordet materialism kommer från ordet mater = moder!)
Många kvinnor vallfärdar till platser där Maria uppenbarat sig för att fysiskt få erfara Guds närhet, genom t ex en staty.
Det är enkla människor som gör detta, och då uppstår en spänning mellan det folkliga och den officiella kyrkan.
Vad finns bortom kröken?
Pilgrimsvandrandet idag är en feminisering av tron.
Det är kvinnor som dominerar och gör riter. Ett speciellt exempel är Fatima i Portugal, där kvinnorna går på sina knän sista biten...
Varför?
Logiken är dels ett löftesgivande till Gud:
- Om mitt barn blir friskt så ska jag...
Dels kvinnornas omsorg och ansvar för familjens hälsa, där p.v. ingår.
De har en mycket innerlig relation till Maria, med denna starka kroppsliga ritual.
Lena Gemzöe visade bilder från Santiago.
Detta är en äldre pilgrimsplats från tidig medeltid. Här ser vi inga kvinnor gåendes på knä.
Men det pilgrimen ska göra när hen kommer fram är att kyssa foten på St Jakobs staty..
Detta är mycket främmande för protestanter... Inte ens en taktil beröring ingår i vår trosuppfattning.
Går inte på knä här.
Det var på 50- 60-talen som pilgrimsleden till Santiago de Compostella återupplivades.
Det blev ett turistmål för dem som hade bil.
På 1980-talet började folk "fotvandra" som det hette. (ja, hur annars?)
Det var mångfacetterade motiv, sa Lena:
- Sökare, äventyrare, nyandliga, prövning av tron med mera.
Var och en formade sin vandring individuellt, bortom kyrkorna.
Jag vandrar individuellt...
Vandrandet har bara ökat sedan dess.
Det har också blivit en "passage-rit".
Gamla motiv kommer tillbaka såsom fattigdomsideal, jämlikhet och det anti-strukturella.
Många författare ger sig ut, böcker skrivs och blir lästa. Gemensamma motiv kan vara:
- Man har hamnat i en livskris och p.v. är en fungerande lösning.
- Men det är inte alltid "Gud" är med i sikte.
- Det blir alltså en rit som behövs genom olika åldrar och faser.
- Motion såsom fysisk prestation (Caminon är 80 mil lång i sin helhet), annars är det ingen riktig p.v. menar de.
Träningskulturen är integrerad i andligheten! Men...
"No pain, No glory"...
Ska du ha ett nyp så du blir en riktig pilgrim, ha ha!
Hm, det där sista låter ju inte bra... men så lär det stå på vissa T-shirtar, som luktar macho.
Visst, jag luktar gärna svett men inte för att få en bättre position, varken i himmelen eller på jorden!
Lena Gemzöe fortsatte:
När det gäller åldern på dem som vandrar Caminon i Spanien så är det i genomsnitt medelålders människor.
Kvinnorna är 50 +. Männen är 60 +.
Det tar lite längre tid för dem att våga erkänna krisen som livsåldern kan innebära. Männens kris kommer ifatt dem vid pensionen...
... medan kvinnorna lite tidigare inser att de vill ta hand om sitt liv på ett annat sätt.
Jag tänkte efter. Det är ju sant!
Jag tillhör dem som vandrat mig frisk ur en skilsmässa. Och jag har under detta hemska sjukskrivningsår med stress-demens kunnat hålla mig ovanför ytan tack vare pilgrimsvandrandet.
Och skrivandet... det välsignade skrivandet!
Döden kommer ifatt oss.
Antropologen konstaterade vidare:
Målet är inte intressant. Det är vandringen som är i fokus och den process det medför.
Så var det inte för medeltidens människor. Målet var oerhört viktigt, annars gav man sig inte iväg!
Jag tänker att detta är typiskt för vår tid.
Vi tror inte att det finns något mål för livet, så vi får väl knata på ändå... Vart, vet man inte, bara att det är bra att gå...
Och att man längtar efter att få använda sin kropp i den andliga relationen.
Ser målet för min dagstripp.
Vid panelsamtalet som följde kom flera intressanta synpunkter fram:
- Vi är med i en växande folkrörelse!
- Kroppen har tillgång till det heliga.
- Vi kristna har ritualerna med som ram, det är en styrka.
- Ritualer finns även i den sekulära världen. I Göteborg går många till fotbollsmatcherna som en "ritual", det ger identitet. Det blir synligt vad man skall göra - se fotboll!
- De officiella kyrkorna accepterar själva pilgrimsvandrandet, men det folkliga motivet har sin egen logik som inte katolska kyrkan har legitimerat officiellt.
Fiskestugan närmar sig.
Jag låter Nidaros pilgrimspräst Einar Vegge få sista ordet:
Han mötte en man som ville följa med och vandra.
- Men jeg er icke religiös!
Efter ett antal dagar och mil hade Guds-erfaringen landat i kroppen.
Han gick sig till tro. - - -
Min lilla dagstripp fick dock ett tvärslut då allemansrätten blockerades av en privat brygga... Egentligen borde jag gått tvärs över verandan, sjungande "Härlig är jorden", men jag vågade inte det...
Det privata hindrar allemansrätten.
Dessa anteckningar renskrevs idag, på 50-års dagen av baptistpastor Martin Luther Kings tal "I have a dream" - drömmen om att slippa bli bedömd utifrån sin hudfärg.
För mig är det viktigt att våra pilgrimsvandringar även har det solidariska och medmänskliga uttrycket.
Annars riskerar p.v. att bli ännu ett introvert självförverkligande, och det behöver vi inte mer utav.
Mycket kroppsliga och fotriktiga hälsningar från
Helene F(ot) Sturefelt,
- som hoppat över stenar och jagat krabbor i en re-vitalisering av både kropp, själ och ande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar