INGA HINDER FÖR DOP

Nättrabyån.

Glada släktingar och anhöriga var samlade till högtid i kyrkan.
På torget utanför strosade lördagshandlare och en och annan turistbuss gästade stan.

Det lilla dopbarnet hade en vaken blick, väl medveten om vad som väntade.
Vi övade för några dagar sedan och hon var liksom med på noterna.
Nu var hon lite gnälllig och ville att vi skulle komma igång.

GUD VILL ATT ALLA SKA LEVA I GEMENSKAP...

Både mänskligt sett, utan hinder, och med Gud, utan hinder.

DÄRFÖR SÄNDES JESUS GUDS SON FÖR ATT RÄDDA OSS FRÅN DET ONDA...

Jesus till oss.

Det är stort att vilja bli förälder. Och det är modigt att välja att låta döpa sitt barn.
För ärligt talat, visst finns det hinder, och nu tänker jag i allmänna ordalag.

Ofta är det hinder man själv sätter upp:

- jag är inte så religiös...
- men vill ha dopet för traditionens skull....
- vi har ingen dopklänning...
- jag klarar inte av att göra dopkalas...

Det är sista börjar kyrkan förstå och erbjuder nu "drop-in-dop" som inte kräver stora kalas, utan där själva högtiden är i centrum.

Dopet - en väg igenom.

Kan dopet vara en politisk fråga?

Visst är det det.
Se bara på mannen som gjorde kristendomen till statsreligion: kejsar Konstantin.
Han väntade med att låta döpa sig till livets sista dagar, för politikens skull.

Så har det varit genom historieböckerna och än idag får dopet politiska konsekvenser i länder där kristendomen inte är accepterad.

Jag ber för vännerna i CSIM - Christ Saving India Ministers, att myndigheterna inte skall hindra dem från att bedriva undervisning om evangeliet samt dela ut mat till behövande.

Dop i Indien.

Här hemma är det sällan på det viset.
Här finns andra hinder såsom okunskap och sekularierat avståndstagande.
Det finns de som vill utnyttja sakramentet för egna syften, där "det religiösa kan väl tonas ned".

Men det finns en följdfråga vid dopet som jag gärna resonerar kring:

- VILL NI ATT ERT BARN SKA DÖPAS TILL DENNA TRO OCH LEVA I FÖRSAMLINGENS GEMENSKAP?

Svaret är förstås "ja" eftersom man bokat tid i kyrkan.
Men hur svarar föräldrarna?
Det är viktigt att lyssna in det.

Sedan fokuserar jag på barnet - även om någon av de vuxna skulle vara tveksamma, kommer Gud att handla.
Barnet kommer att bli ett "Guds barn", infogat i den världsvida gemenskapen, och helig Ande kommer att gjutas över barnet.

Det kan ingen hindra!

Guds nåd över den som tar emot!

Guds väsen är kärlek.

Och Guds kärlek är Annorlunda.
Den är villkorslös. Gränslös.

Vår kärlek räcker inte till och min förmåga till omtanke är begränsad. Liksom din.
Då är det skönt att lyfta blicken från sig själv och se Jesus på korset.

Dopets allvar är ju att vår ondska är ett stort hinder för gemenskapen!
Våra missförstånd, avundsjuka och egoistiska begär hindrar kärlekens flöde.

Gud fördömer synden. Men inte syndaren!
Dopets vatten blir ett andligt renande där förlåtelsen får skölja över oss, i ett livslångt lärande att vi själva inte ska döma.
Varken oss själva eller andra.

Flera banor.

Guds Ord har fyra banor:

- tröstar; där ingen annan tröst når fram,
- lär oss; djupare än vad någon lärobok någonsin kan göra,
- förmanar; går före och visar oss vägen fram,
- varnar; för det som är destruktivt och splittrande.

Men klarar kyrkan av att bära dessa fyra goda ting?

Kan vi trösta utan att släta över?
Kan vi lära ut det glada, befriande evangeliet, utan att förminska allvaret?
Kan vi förmana utan att anklaga och hugga?
Kan vi varna varandra för "fiendens lömska pilar"?

Jag ber att vi ska kunna det.

Och om vi gör fel - för det gör vi! - vad gör vi då?

Om en kommunpolitiker gör fel - då går vi inte ur kommunen...
Om en läkare gör fel - då går vi inte ur Landstinget...
Men om prästen gör fel - då går vi ur kyrkan!

Som om det skulle hjälpa... Det är bättre att stanna kvar och arbeta för samförstånd och bidraga med det man uppfattar är rätt och riktigt.

Så ser jag på saken.

Nya bron.

Dop är fantastiska stunder!

När jag tog den lilla flickan i mina händer blev hon alldeles tyst...
Ja, det var så andaktsfullt att vi kunde hört en nål falla.

Jag höll henne vänd mot dopfunten. Hon tittade ner i vattnet... och det var nästan så att jag kunde möta hennes blick i vattenspegeln...

JAG DÖPER DIG I FADERNS...
OCH SONENS..
OCH DEN HELIGE ANDES NAMN...

Dopvattnet föll i glittrande droppar över hennes huvud.
Stilla, i ett heligt ögonblick.

Och jag upplevde total närvaro.
Alla eventuella tveksamheter försvinner, den intellektuella brottningen, eller ilskan över något dåligt man upplevt eller oron för om tårtan ska räcka till alla...

Guds kärlek tar sig in och allt blir Ett.
Det är stort.

Till sist.
Jo, det finns ett stort hinder för dopet;
- om man själv inte vill.

Det kanske är så självklart att det inte skulle skrivas, men oavsett om man ställer sig utanför eller inte, så är Gud större än våra tankar och handlingar, och söker oss hela tiden.

De bästa hälsningar till er alla,
Helene F Sturefelt

- som bloggar på fritiden om mina erfarenheter.

Och om jag inte kunnat trösta, lära, förmana eller varna på ett Gudi behagligt sätt, då ber jag om förlåtelse.

Bridge over troubled water.