Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 10 december 2013

FROSTIGT NYP-ON


Gräsvik, Wämöleden.

Skuggorna frös till is.
Rörelserna stannade helt av. Naturen stillnade.

Följ med i min ryggsäck på en vandring i Karlskrona skärgård.
Enskildhet, ensamhet, i fred med mig själv.

I fickan denna veckas bibelord, mothårstufft.
Ett ord som nyps.
Sedan tröst med bön av kung David.

Försjunken i tystnad.

De skummade vågorna kyldes ned av minusgraderna igår natt.
Nu vackra frostmönster i tunn is.

Pilgrimen lär sig se det yttre landskapet som en återspegling av det inre.

KOM IHÅG HUR DET VAR FÖRR, NÄR NI NYSS HADE BLIVIT UPPLYSTA.
NI UTSTOD MÅNGA SVÅRA LIDANDEN.

NI BLEV SMÄDADE OCH FÖRFÖLJDA OCH GJORDES TILL ALLMÄNT ÅTLÖJE.
ELLER OCKSÅ STÄLLDE NI ER VID DERAS SIDA, SOM BEHANDLADES SÅ.
                   Hebreérbrevet kap 10:32

Jag böjde mig ned vid standkanten för att se vad som hänt med bryggan.
Benen knäckta? Pålarna ruttna?
Eller bara högt vattenstånd efter Stormen Sven?

Ramla inte ur nu!

Tänkte med sorg på Nelson Mandela och allt det obehag han fått uppleva under åren i fångenskap.

Men också med stor glädje över allt det han betytt, och ännu kommer att betyda, för Sydafrika och övriga världen.

Sorgen driver människor tillsammans.
Sida vid sida står kristna, judar och muslimer och sörjer en av världens stora ledare.
Hans försonande sinnelag får råda bland oss, som ett Kristusljus.

Vem ska nu vara brygga?


NI LED TILLSAMMANS MED DEM SOM SATT I FÄNGELSE.

NI FANN ER ATT BLI BERÖVADE ER EGENDOM, DÄRFÖR ATT NI VISSTE ATT NI ÄGDE NÅGOT BÄTTRE OCH MERA VARAKTIGT.

GE INTE UPP ER FRIMODIGHET!
DEN SKALL RIKLIGEN BELÖNAS.

Livet är en perspektivfråga.
Om jag bara har siktet inställt på det som är nära intill, då ser jag inte vart vägen tar vägen.

Eller, om jag har ögonen inställt på långdistans, då missar jag dem som står nära mig.

På knä umgicks jag med vassa nypon och torra strandtistlar.

Ljus på taggarna. Taggad.

Och i fängelset kan bli synen förstörd om man bara vistas bland fyra väggar och ögonen aldrig får släppa iväg blicken, mot horisonten...
Musklerna förtvinar i ögat.

Var rädd om horisonten!!
Bygger vi bort den, eller stör dess linjer, förlorar själen sin kontakt med med sig själv.
Och Landet Bortom.

Vi tappar perspektivet.
Ser knappt.


UTHÅLLIGHET ÄR VAD NI BEHÖVER FÖR ATT KUNNA GÖRA GUDS VILJA, OCH FÅ VAD HAN HAR LOVAT.

TY; ÄNNU EN LITEN TID, SEDAN KOMMER HAN SOM SKALL KOMMA.
OCH HAN SKALL INTE DRÖJA.


Det finns bryggor som gjort sitt. Försjunkna.
Eller utan fortsättning ut mot djupet.

Har jag något i mitt liv som påminner om det?
Pilgrimens reflektion.

Bryggfundament i Danmarksfjärden.


MIN RÄTTFÄRDIGE SKALL LEVA AV TRO.

MEN; OM HAN DRAR SIG UNDAN, ÄR HAN INTE LÄNGRE TILL GLÄDJE FÖR MIG.

VI HÖR INTE TILL DEM SOM DRAR SIG UNDAN OCH GÅR FÖRLORADE,
UTAN TILL DEM SOM TROR, OCH RÄDDAR SITT LIV.

                                     Hebreérbrevet kap 10:39

Knallröda nypon.

Nyponen lyste knallröda. Lockande. Ätbara för den hungrige.

Eller var nyponen ilskröda för att de gick mot sin undergång?
Ett stopptecken i vintern.
Som en fångvaktare.

Keep on. Nyp on!

Nej, sluta med det. Freeze.

Men även fångväktaren mår dåligt. Måste skrika ut det hat han utsätter andra för.
Här spricker han av sin egen rädsla:

Aaaahhhäää...


Karlskrona skärgård är så vacker.

Snöregnet hade frusit och gjorde den branta stigen nästa omöjlig att ta sig upp för.
Men den hala kampen fick sin goda belöning.

Antingen bjuder livet för stort motstånd, eller så är det för halt...
Ska jag upp? Eller ned?
Friktion i uppförsbacken och halka i nedförslutet?

Vad skulle Nobelpristagarna säga?
Hämtar andan. Anden.


Jag tappade nästan andan här uppe. Andholmarna låg nedanför.

Stora Andön och de Små Andöarna.
Självklart simmade änderna i vasskanten.

Här åkte jag skridskor för nio månader sedan... Snart dags igen.


Orientering vid Stora Andholmen.


Ingen kommer undan livets tjyvnyp.
Inte ens kung David.
Jag läser och ber hans bön, som är som en dagbokstext, ett rop ur grottan, i stor nöd:

Herre, lyssna till min klagan,
ty jag står utan hjälp.

Rädda mig från förföljarna,
ty de är starkare än jag.

För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa Ditt namn.

De rättfärdiga samlas kring mig,
ty Du är god mot mig.
                                           Psaltaren 142:6-8


Tjyvnyp.

Värdighet. Inte offerkofta.
Helig Ande rätar alltid ryggen.

En varm dusch och snart fina kläder. Det är ju Nobeldagen!
Då sitter jag finklädd framför TV med tända ljus och god mat för att fira vetenskapens framsteg.
Kroppens eget kommunikationssystem är kartlagt.
Det är som att skåda Gud på ryggen...

Vad jag skall dricka?
Nypon-soppa förståsss!

Framme.

Avfrostade hälsningar från

Helene Sture Frostfelt.

Nu kan du kliva ur ryggsäcken.
Gå själv.


Västra Marks friluftsområde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar