Kjell Hobjers typiska "gubbar".
Utanför. Talangfull. Fattig men Begåvad.
Kjell Hobjer, konstnären från Bräkne Hoby, har fått något av ett ordentligt erkännande nu.
Karlskrona Konsthall har en utställning med hans "gubbar" och landskapsmålningar.
Dessutom är en film producerad kring hans liv "Vet du varför jag är som jag är?"
Kjell Hobjer i sin soffa. Konsthallen idag.
Kropp, själ och ande. Dessa tre behöver sin inbördes balans och stimulans.
Jag är svältfödd på 2:an.
Själens behov är konst, teater, musik och litteratur.
Nu vågade jag mig ut en liten stund för att umgås med spännande konst.
Kjell Hobjer har många gånger sålt sina tavlor för en fika... men därmed också blivit den mest spridda konstnären i Blekinge.
Karlskronas svar på Picasso.
Buttert säger han i filmen:
- Om jag inte har några tavlor med mig när jag går på stan, frågar folk om jag inte har några tavlor att sälja... Och om jag väl har tavlor med mig, så är det ingen som vill köpa... Hur f-n ska ni ha det?
Konstnärer möter många dumma frågor:
- Hur lång tid tar det att måla en tavla?
- Det tar den tid det tar! brukar jag svara. Att måla är ingen tävling eller sprinterlopp!
Landskap, Hobjer.
Jag tänker på när barnen har ritat en teckning och visar dem för sina föräldrar.
Det dummaste man kan säga då:
- Så duktig du är!
Då fokuseras prestationen istället för uttrycket och lusten.
Om en vuxen hade blivit bemött på samma sätt när man visar fram ett arbete, vill man inte precis höra:
- Så duktig du är...
Nej, både barn och vuxna vill ha seriösa kommentarer som visar mottagarens intresse.
Hellre:
- Intressant, berätta hur du tänkte, vad du menar...
... så att ett samtal kan utvecka sig.
Eller hur?
Hobjers konst som
matta och smidesstol.
Konsthallen skall inbjuda barn till att få måla "gubbar" tillsammans med Kjell.
Ålder: från 6 år och uppåt.
Bra, då kan ju jag också komma!
Konst blir bäst när den får kommunicera på riktigt med sina betraktare.
Det är så mycket roligare att bli indragen i skapandet och själv få prova på.
God idé!
Det är precis som med teologi och tro - det ska man skapa tillsammans i en kreativitet som öppnar sig mot den himmelska inspirationen, varifån all konst kommer.
Gubbrock. Målarrock.
Jag fick inte möjlighet att fråga Kjell vad han tänkte när han målade den här fyrklövern:
Fyra huskroppar?
Men själv tänkte jag på höghus, befolkat av människor med olika behov.
Några vill synas mycket och nästan trycker sig ut genom fönstren.
Andra lever ett mer tillbakadraget liv i sin lya.
Och de grå nyanserna får liv genom de uttrycksfulla ögonen.
Jag är längst upp "på vinden"..
Kjell Hobjer är också känd för att sätta underfundiga titlar på sina tavlor.
De har ett namn och ett syfte.
Ibland återfinns hans tankar på baksidan av tavlorna - konst i dubbel bemärkelse, alltså.
Fyndigt av Konsthallen att sätta ur en hel vägg med enbart titlar...
... som tips till poeter som förlorat sin inspiration!
Vem ska man fria till?
Det är precis så jag vill arbeta med mina foton och bloggtexter.
Texten är en sak. Fotona en annan. Bildtexterna en tredje dimension.
Tillsammans bildar det en fyrklöver av helhet, som ligger utanför min kontroll... som i all konst!
Den lever sitt eget liv.
Man bara sätter dit penseln, liksom, eller sätter fart på bokstäverna... med risk att bli missförstådd.
Så är det för alla konstnärer.
Mycket folk på utställningen.
När jag gick hem, fylld av själslig inspiration, tittade en blek februarisol fram.
+ 2 grader fick de stora snödrivorna att sakta töa.
Bussarna körde så det stänkte bruna skurar uppå trottoarerna.
Det var lågvatten i Borgmästarfjärden.
Bryggorna hade isstrumpor långt upp på sina benstolpar.
Is-strumpor.
Sothöns, änder och måsar samsades i Långöviken, där isflaken var brunfläckiga av fågelträck.
Det är snart lördagskväll och helgsmålsbön - innan spektaklet med Melodifestivalens deltävling nr 1 börjar.
Jag läser Kyndelsmässodagens bibeltext, och tillägnar den alla konstnärer som kämpar för sin överlevnad, med ett arbete som vi andra behöver för vår själs näring.
Det är en text om att falla, men resa sig igen:
Simma, eller flyga?
JAG VÄNTAR PÅ GUD, MIN RÄDDARE.
TRIUMFERA INTE, DU MIN FIENDE!
JAG HAR FALLIT, MEN RESER MIG IGEN.
JAG SITTER I MÖRKER, MEN HERREN ÄR MITT LJUS.
Profeten Mika kap 7:7-8
Kjell har rest sig. Igen.
Gubbiga hälsningar från en som får lust att ta fram papper och penna igen,
Helene F Sturefelt,
- karlskronabo, bloggare och låg-lins-fotograf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar