Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 30 november 2014

GATORNA TILLHÖR OSS


Gatorna tillhör oss.


- Gatorna tillhör oss! sjunger Carola och tolkar Love Antells låt i "Så mycket bättre".

- Jag om någon borde veta, sa hon och berättade om sin "bruna lilla flicka" där hemma, som måste få leva i trygghet.

Love skrev låten som en kommentar på två mord i Stockholm.
Det ena mordet inne i stan väckte folkens reaktion. Det andra mordet skedde i förorten.. och passerade utan rubriker...

Och det var tydligt att det är skillnad på folk och folk, berättade han.

Men se, där kommer ju någon ridande... på gatan! På en åsna...

Så mycket bättre det är att nu koppla ihop detta sångtolkarprogram med den helg som nu äntligen är här - 1 Advent.

Nej, du är ingen åsna.


Massor av människor har varit i kyrkan idag.
En av årets största kyrkogångsdagar!

Ett Nådens år.

Gudstjänster, möten, körer och konserter har fyllt våra kyrkor med underbar musik och hoppfulla texter.

Men vad skulle hänt om Jesus kommit till oss idag?
Skulle gatan tillhöra honom då?

Kommer han med tåg?


SE DIN KONUNG KOMMER TILL DIG,
ÖDMJUK OCH RIDANDE PÅ EN ÅSNA OCH PÅ ETT FÖL...

MÅNGA I FOLKMASSAN BREDDE UT SINA MANTLAR PÅ VÄGEN,
ANDRA SKAR KVISTAR OCH STRÖDDE DEM PÅ VÄGEN.

OCH FOLKET, BÅDE DE SOM GICK FÖRE OCH DE SOM FÖLJDE EFTER, ROPADE:

- HOSIANNA DAVIDS SON! VÄLSIGNAD ÄR HAN SOM KOMMER I HERRENS NAMN!
                                                     Matteus 21:1-9.
Hur kommer Jesus till oss idag?


Kännetecknet på Guds närvaro ibland oss är just ödmjukheten.

Gud kommer inte nära oss med makt eller dominans.
Hans ankomst är inte beslutad bakom låsta dörrar i sammanträdesrum med mäktiga herrar... Inte heller är det resultatet av kompromisser i långa förhandlingar.

Nej, i sin suveränitet väljer Gud att komma människan så nära som det bara går - genom att själv bli människa.

Dagens åsneritt lyser dock med sin frånvaro.
Han måste komma på något annat sätt... i en enkel bil kanske? Med tåg förstås!
Eller på en långsam cykel så folk hinner med?

1 Advent.


Tilllhör du dem som redan känner dig trött av all helghysteri?

Jag ser i många fönster att det ofta är pyntat med både adventsljusstakar, stjärnor, julgranar, glitter och girlander.
Och på julmarknader bjuder man både på lussebullar och semlor... med saffran.

Det var inte så det var tänkt.

Inte allt på samma gång.

På konserter och musikgudstjänster blandas friskt - allt ifrån Jesus Christ Super Star, Adams Julsång och Dotter Sion till Rudolf med röda mulen, Jingle Bells och Tomtarnas vaktparad.

Tröttsamt!

Odisciplinerat och okunnigt.

Det var inte så det var tänkt.

Lugnt. En sak i taget.


Här kommer två minuters "gnällo"...

När jag var ung präst i Lyckeby var det helt otänkbart att blanda ihop adventstidens budskap med julen.
Jag fick till och med en mild utskällning av salig kantorn Gärt Necksten.
- Icke!!

Adventstiden är en förberedelsetid, med smak av enkelhet och fasta.
Sånger och psalmer har en kärv karaktär, även om just 1 advent är klang och jubel när Jesus rider in i Jerusalem.

Avskalat.

Julafton smakar försiktigt på Juldagens skinka...
Men det är ju som tomtenissarna i Tomtens Verkstad säger, när de lyfter på almanacksbladet till den 25:e:
- Tomorrow´s Christmas day!

Min fason. Jag gör som jag vill.


Gatorna tillhör alla fridsamma och snälla människor. Det skall inte vara de aggressiva upploppens plats.

Men skyltfönstren då, vem tillhör de?
Där är ju Mammons evangelium då vi skall lockas att köpa julefrid, med det dåliga samvetet som drivkraft.

Vad skulle hända om kyrkan drog sig tillbaka, stängde ned sig själv och bommade igen fram till januari?

Då skulle marknadskrafternas tomhet bli uppenbar.

Och konsumenten skulle känna sig så andligt hungrig att han/hon plötsligt skulle längta efter det som man annars inte brydde sig om...

I kyrkan har vi inga "kunder..."


Du som tycker att denna adventshysterijuletid är gräslig, och kastar ut granen innan julen knappt ens har börjat, kan inte du vara en motkraft istället?

Kan vi inte hjälpas åt att föra tillbaka helgerna på respektive plats?

https://www.facebook.com/groups/640450746063470/?fref=ts
Här är en grupp på Facebook som heter Nej till kommersiell jul.

Det är nämligen så att den kristna kyrkan har en motsatt rörelse:

Man väntar.
Bygger upp.
Förbereder sig.

Sedan kommer själva högtiden och är det fest!

Titta på de röda helgdagar som ännu finns kvar i almanckan - det är efterfirningsdagarna:
- Juldagen, Annandag Jul och förr fanns även Tredje dag Jul.

Det är likadant med Trettonhelgen. Det temat firas flera söndagar i rad, i efterhand. Inte i förskott.

Blå djävulsslinga.


Så, vem tillhör Advent?
Jo, kyrkan. Det vill säga dig - som längtar efter frid.

Och vi skall inte vara med och springa före. Rudolf får vänta. O helga natt också.

Så mycket bättre när vi tar en sak i taget.


GLÄD DIG DU KRISTI BRUD
   OCH MÖT DIN HERRE GUD.

DEN STORA DAG DU SKÅDAT
   SOM OSS PROFTER BÅDAT.

HOSINNA PRIS OCH ÄRA
   VÅR KONUNG ÄR NU NÄRA. Sv psalm 104.

Nära!


Nästa säsong av Så mycket bättre skulle jag vilja ha med någon som vågade tolka psalmer i olika musikaliska tappningar.
Och som vågar tro på det de sjunger.

Det är märkligt, när Carola tar tag i andras låtar lyckas hon ge dem en dimension till, just för att Kristus bor i hennes hjärta, och lyser igenom...

Ni får utsäkta, alla ni som sjunger och blandar advents- och julsånger dessa tider, men när orden bara blir torra texter - utan tro - då når ni inte fram.
Inte till mig ialla fall.

Når inte fram.


Fast, Gud är ju större än så!

Om Han kunde använda en åsna som konungsligt transportmedel, kan Han ju absolut använda både dansbandssångare och tvivlande körsångare till att föra fram sitt budskap!

- Det glada evangeliet om Jesus Kristus - Fridsfursten!
Som inte bråkar på gatorna.


EN ÅSNA HONOM BÄR
   SOM FRIDENS FURSTE ÄR

HANS PRAKT ÄR GANSKA RINGA
    DOCK KAN HAN DÖDEN TVINGA. HOSIANNA...!

Praktfullt!
Grönt ljus för Honom på åsnan.


Till sist:

Jag gillar Love Antell, den okända kändisen.
Han har valt att inte söka rampljuset, utan fokuserar på sina politiska texter och sin förmåga att illustrera och teckna.
Sympatiskt.

Motsatsen till "Idol"...

Jag undrar om inte han förresten har en liten åsna i garaget...
Han påminner till sin attityd om en jag känner...

LÅT HJÄRTAT ÖPPNA SIG
   BJUD KRISTUS HEM TILL DIG!

IDAG VILL HAN DIG GÄSTA
   OCH SITT FÖRBUND BEKRÄFTA. HOSIANNA...!

Bjud hem honom.
I ödmjukhet.


Förberedande hälsningar från adventsfiraren:

Helene Sture Gatfelt, stadsflanör, strandvandrare och fönstertittare...
- och som fotograferade Tredenborg, Blekinge, i tre plusgrader.

fredag 28 november 2014

LIV GÅNGER TRE


Fota inte mig.


Det sägs att katten har nio liv.
- Men jag har evigt...

Detta inlägg är en fortsättning på det förra, om döden som ska förintas, nu med fokus på Livet.

Om det finns tre sorters dödar, så finns det också tre sorters liv som pågår i oss människor:

- det andliga livet,
- det kroppsliga livet, och
- det eviga livet.

Nu gör jag en djupdykning ned i Gamla Testamentets starka livsprincip.
Är du med?
Vår älskade katt Albus får ge mjuk, bildmässig relief.

Vila. Vila är livet!


De vanligaste orden för begreppet "liv" på hebreiska är "näpäs" som betecknar själva livspotensen i dess styrka, variation och fullhet.
Det är själva livsanden, andedräkten, som är gemensamt för både människor och djur.

Du har säkert hört att GT tänker sig att livspotensen bor i blodet.
Inte så kontstigt. Så skulle väl en läkare säga också?

I vidare mening kan ordet även betyda själva personligheten i dess helhet.
Näpäs är sätet för människans känslor, vilja och förstånd.

En riktig personlighet!

Nu går vi vidare.

Gud är en levande Gud. Psalt 42:3.
I högtidliga bekräftelser kan Gud själv "svärja vid sitt liv". 5 Mosebok 32:40: "Så sant jag lever, säger Herren"...

Gud är livets källa. Psalt 36:10

Livspotensen förs tillbaka till en gudomlig skapelseakt.

Naturvetenskapsforskarna vet att Big Bang måste ha "blivit till" på något sätt, men kommer inte åt processen då livet gick från 0 till 1...
Man kan liksom inte studera "ingenting"... Endast "någonting" är greppbart för oss.

Det är ett underbart poetiskt språk som beskriver det obeskrivbara, hur Gud blåser livsande in i människans näsa så att vi blev en levande själ - och därmed en avbild av Gud, andligt sett.

Livet utgår alltså inte från kroppen!
Utan från Guds livsande... som ständigt förnyar allt levande.

DU TAR BORT DERAS ANDE,
DÅ FÖRGÅS DE OCH VÄNDER ÅTER TILL STOFT.
DU SÄNDER UT DIN ANDE, DÅ BLIR DE SKAPADE,
OCH DU FÖRNYAR JORDENS ANSIKTE.
                                                            Psaltaren 104:29

Utan ande, inget liv.


Livet kan endast bevaras genom Guds nåd.
Därför är vi människor helt beroende av Gud, som kan ta livet tillbaka, när som helst.

Gamla Testamentet är fullt av berättelser hur Israels folk blir påminda om att livet är en gåva.
Och att livet blir bevarat är en frälsningsförmån, en räddningsaktion från Guds sida.

Människan är, djupast sett, en evighetsvarelse, skapad till odödlighet.
Dock inte bara i fysisk mening, se förra inlägget.

Hör här vilket kraftfullt uttryck:

- Det dödsbesegrande livet (!) är ett liv som vi kan äga i den personliga gemenskapen i Gud.
(citat ur Illustrerat bibellexikon).

I vårt kortsiktiga perspektiv talar vi ju ofta i motsatta termer; att det är döden som besegrar livet.
I Guds perspektiv är det tvärtom...

Först kommer ingenting... Sedan kommer någonting... och ur det kommer livet.
Döden är liksom sist in, med uppgiften att låta livsprocessen övergå i nästa fas.
Återigen; andligt - kroppsligt och evigt liv.

(Alltså inte alls det österländska reinkarnationstänkandet, det finns inte i Bibeln).

Nej, jag var inte mänska i mitt tidigare liv.


Det finns ett liv som besegrar döden.

Åh! Kan jag få del av det livet?! Inte bara kattens nio liv...

Detta evighetsliv finns inom förbundet med Gud.
Det är inget vi slarvigt kan köpa eller "ta oss"...

I vår kristna kontext handlar förbundet om att leva i sitt dop.
- att vara följsam efter Guds vilja,
- leva i försoningen med Jesu död och uppståndelse som livsmönster.

Vår tid har ju reducerat livet till enbart biologi. Därmed missar vi hela människans själsliga djup och förmåga till mening och kärlek.

Det är tragiskt.
Hela mitt inre protesterar mot en sådan reduktion! Vi är mycket större än så.

Mer än du tror.


En central tanke i Gamla Testamentet är att Gud ställer människan inför valet mellan liv och död:

JAG TAR IDAG HIMMEL OCH JORD TILL VITTNEN MOT ER
ATT JAG HAR FÖRELAGT DIG LIV OCH DÖD,
VÄLSIGNELSE OCH FÖRBANNELSE.

SÅ MÅ DU DÅ VÄLJA LIVET,
FÖR ATT DU OCH DINA EFTERKOMMANDE MÅ LEVA,
GENOM ATT DU ÄLSKAR HERREN DIN GUD, HÖR HANS RÖST OCH HÅLLER DIG TILL HONOM.
                                                 5 Mosebok 30:19

Alltså, endast i Gudsgemenskapen kan en människa bevara livet.
Nej, inte det biologiska livet, utan det andliga, det som inte kan dö, det som rymmer evighetsperspektivet, bortom graven.

Håll dig inom Förbundet.


Allt detta vilar på ett speciellt förhållande till Herrens Ord, när det gäller liv och död:

TY DETTA ÄR INTE ETT TOMT ORD SOM INTE ANGÅR ER,
UTAN DET GÄLLER ERT LIV!
                                                      5 Mos 32:47

Där människan har förbrutit sig mot livslagarna söker Gud föra henne tillbaka, genom omvändelse.
Det är det ständiga temat i Bibeln.
Inte fördömelse.
Utan upprättelse.

Den som tar vara på Guds förmaning och omvänder sig från sin felaktiga livsföring, får full förlåtelse och livets gåva.

Eller som det står i kakvisan om sockerbagaren:

- Är du snäller så kan du få!
Men är du stygger så får du gå...

En konsekvens av sitt handlande, alltså.
Men.
Det klarar dagens människa inte riktigt av. Jag har hört en förskräcklig curling-version av sockerbagaren:

- Men är du stygger, du får ändå...

Denna rädsla att ta konflikten har inte Gud. Fel kan inte bli rätt.
Men fel kan klaras upp och gammalt liv kan vi lämna bakom oss.

Orkar du lite till? Ta en pepparkaka! Jag är snart klar... Inte.

Kyrkkatt.


Att leva "gudlös" eller utan Gud är i strid med livets idé.
Man missar liksom hela poängen.

Man har inte del i livets egentliga bestämmelse som man inte vandrar "Livets väg" och "i Guds ljus."

TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA.
I DITT LJUS SER VI LJUS.
                                                    Psaltaren 36:10


Vi söker ju ständigt efter att försöka begripa oss själva...
Biologin ger bara halva svar.
Teologin i GT säger så här:

- För att förverkliga sin skapelsestatus behöver människan ljus över sitt väsen, sin likhet med Gud!
- Hon behöver ljus över livets mening och mål (orienteringsljus).
- Det ljus som uppenbarelsen i Skriften ger kvalificerar människans liv! Ja, och lyfter det högt över allt annat biologiskt liv.

Liv, blir till sitt sanna väsen verkligen till LIV först i gemenskapen med Gud.

Liv, i gemenskap.

Nu rundar vi av.

Detta är alltså det andliga livet, redan här och nu, som kan bo i våra fysika och dödliga kroppar.

Död betyder skilsmässa i biblisk mening.
Och.
Liv betyder gemenskap.

Att vara en "individ" är att vara odelad, inte dividerad....
Du och jag är individer i Guds gemenskap.

En odelad individ.


Tron på ett liv efter döden framspringer I GT ur de gudfruktigas Gudsförhållande.
De fromma israeliterna upplever Gud som den mäktiga livspotensen, som är herre över döden.

Ja, denna erfarenhet är så stark att vi kan läsa om hur "din käpp och stav" tröstar även i vandringen i dödsskuggans dal...
Psaltaren 23:4.

"Guds heliga skall inte få se förruttnelsen i dödsriket och inte bli lämnade där..."
Psaltaren 16:10.

Allteftersom Gud kan visa allt mer av sin frälsningsplan blir löftet tydligt om en uppståndelse, i samband med att Messias skall komma tillbaka, i den kommande tidsåldern.

MEN DINA DÖDA MÅ FÅ LIV IGEN,
MINA DÖDAS KROPPAR MÅ ÅTER FÅ STÅ UPP... JORDEN SKALL GIVA IGEN DE AVSOMNADE.
                                             Jesaja kap 26:19

Kom tillbaka.


Jo, en tanke till måste med.

Livet är en av Guds förnämsta gåvor, en gåva som endast överträffas av hans Nåd. Psalt 63:4.

Därför omger Herren livet med stränga lagar. Det finns hot om straff när övergrepp begås mot själva livet.
I den judiska kontexten är detta "öga för öga" och lagen skulle tillämpas av opartiska myndigheter.

Det var inte endast förbjudet att beröva människor livet, utan också att göra något som kunde hota eller begränsa dess utveckling. 5 Mos 24:6.

Hota inte livsbetingelserna.


Livet är kort.
Men även under svåra förhållanden är livet att föredraga framför döden.

Så mina vänner!
Låt oss göra livet gott för varann.

Låt oss hjälpas åt att föra varandra fram till källan.
Men det är bara på eget initiativ vi kan dricka...

Livskällan.


Livsbejakande hälsningar från eder
Helene Sture Livfelt,

- tjänstledig präst och f.d. kattägare...


Katten Albus sover. Igen!

tisdag 25 november 2014

DÖDEN SKALL FÖRINTAS


Det finns något bortom bergen...


Vi lever i kyrkoårets sista vecka med Domsöndagens goda allvarsord för ögonen.
November månad har varit grå, men just i dag bryter solens ljus igenom.

Precis så upplever jag Bibelns allvarsord. Att ta bort dem, är som att hamna i en jämngrå dimma, där inget är synligt... Men att våga närma sig detta, är som att se solen bryta igenom!

Allvars-solens glädjestrålar!


Människan är skapad till att vara ansvarig, och därmed också vara förtroende värd att vara skyldig, när fel har begåtts.
Vi är inga småbarn... vi tar konsekvenserna, men söker också vägen ut, tillbaka till livet.

Följ med mig på en höstvandring över Ljungaviksbron i Sölvesborg, över till Kaninholmen där livet bitvis har övergått i död.

1 Korinterbrevets kap 15 ligger uppslaget på skrivbordet, vers 22-28, veckans epistelläsning.
En enda rad får nu ta sitt utrymme:

DEN SISTE FIENDEN SOM FÖRINTAS ÄR DÖDEN,
TY ALLT HAR HAN LAGT UNDER SIG.

Hur död är du?


Vad är döden i biblisk mening?
Jag hämtar tankar från Illustrerat Bibellexikon.

Döden innebär inte att människan upphör att existera.
Nej, döden handlar om ett åtskiljande, en skilsmässa.

Döden är att bli utestängd från det verkliga livet, med den evige Guden.

Men döden med dess definitiva former inträder inte genast. Det är en process, i tre steg:

- den andliga döden,
- den kroppsliga döden, och
- den eviga döden.

Dödsprocess.


Den andliga döden inträffade när människan gjorde uppror mot Gud och bröt gemenskapen.
Det är det vi kallar "syndafallet".

Detta upproriska tillstånd att gå sin egen väg gör att människan lever utan frid. Ja det blir en livsvandring i andligt mörker, i blindhet och okunnighet, ofta kantat av hån och självförakt.


Den kroppsliga döden är inte bara biologisk, där den organiska förbindelsen mellan kropp och själ åtskiljs, utan det är djupast sett en konsekvens av människans själviska uppror mot Gud.

Det är inte så konstigt egentligen.
Varje gemenskap som bryts för att man vill gå sin egen väg, innebär ju att man försvinner ur "vänlistan"... på eget initiativ. Socialt död, med andra ord.

Skilsmässan mellan kropp och själ är alltså ett led i en destruktiv dödsprocess...

Död i Gamla Testamentet är inte en tillintetgörelse, utan just ett åtskiljande.
Själen går ur kroppen.

Själen går ur kroppen.


Det finns många beskrivningar om vad som händer efter döden.
Att de döda för en skuggtillvaro i dödsriket kan vi läsa om i Jobs bok kap 26:5 och i Psaltaren 88:11.

Men likväl är döden inte något skrämmande för den rättfärdige - den som lever sitt liv vänt mot Gud - som dör efter ett långt och välsignelserikt liv, vilket han själv liksom "fortsätter" i sina efterkommande.

Själv samlas han till sina fäder... såsom det står i 1 Mos 15:15.

Det är vackert.

Jag vill också en gång bli samlade till mina förmödrar och föregångsfäder...

Bron över till andra sidan.


Vi kan också se hur uppståndelsetanken växer likt en biblisk evolution i Gamla Testamentet.
Allt eftersom folket mognar, låter Gud alltmer av Gudslivets hemligheter uppenbaras.

Eller snarare; ur den innerliga Gudsgemenskapen blir människan allt mer mottaglig att ta emot det stora som Herren har i beredskap.

Job talar om att "förlossas från dödsriket", kap 19:25.

Förlossas... en gynekologisk kvinnoterm... Att födas ur döden!!
Wow.

Och, på teologiska, uppståndelsetanken stärks allt eftersom den eskatologiska messiashoppet mognar.
Läs Jesaja 25:8, Daniel 12:2.

I vår text får vi alltså veta att döden är den sista fienden som blir besegrad.

Snart besegrad.


Den eviga döden är det sista stadiet i dödsprocessen.

Jag tänker på eken, som växer i 300 år, vissnar i ytterligare 300 år och ger näring i ännu 300 år...
900 år av olika existensformer!

I den eviga döden är den andliga döden definitiv.
Men.
Den som är evigt död existerar alltjämt, även om han nu för evigt är avskuren från det verkliga livet, livet i Gud.

Detta vågar vi inte predika längre... Likväl är det vad skrifter säger.
Det stora Allvaret, som vill peka på den stora Glädjen!

Åh, om vi kunde se det igen, utan att vara rädda!

Se igenom.


Den eviga döden omfattar hela människan med kropp, själ och ande.
I denna slutliga fas kan döden först inträffa efter kroppens uppståndelse och återförening med själ och ande.
Därför talar Bibeln också om en uppståndelse till dom (uttalas dooom, inte dem!).

Nu orkar vi nog inte umgås med döden mer... men vi måste ju komma fram till poängen.

Att det finns en som besegrat döden...

Du har hört det förut, men läs det igen, noga.

Jesus Kristus är den ende som kan rädda oss från den eviga döden.
Han kom ju till världen just för denna sak.
Att rädda det förlorade....

När Jesus gav sitt liv på Golgata genomled han dödens djävulska bitterhet ända intill den stora Gudsövergivenhetens domedagskval...

Och hans död  g ä l l e r   h e l a   m ä n n i s k o s l ä k t e t.

Upplyst korsträd.


Jesus går in i vårt ställe och tar konsekvenserna av vår upproriskhet, som lett till skilsmässa från Gud.

Vår himmelske Far stod inte ut med att se hela skapelsen haverera.
Gud älskar oss alla tillbaka till sig.

Evangeliet är budskapet om dödens besegrare.
Ja, döden är bakgrunden till allt som sägs om Jesus Kristus!

Det genomgående temat är att Gud vill skaffa den förtryckte rätt... alltså dra oss ut ur den synd vi själva omgett oss med.

Det är kärlek. Kär-läk. Kärlek som läker både kroppsligt, själsligt och andligt.

Lekfull kär-läk.


Nu är vi långt bort från dagens desperata plastikoperationer, träningshysteri och anti-rynk-krämer...
Det är långt mer framgångsrikt att börja lära känna Jesus och ta reda på vem han verkligen är.

För det är förhållandet till Kristus som avgör människans eviga lott.

Stopp!!

Börja nu inte fokusera på "hur det ska gå för de andra!"
Se nu till att bry dig om din egen själ och ditt eviga väl!!
Herren tar hand om de andra, ska du se.

Frälsarkrans!


Nu är det snart dags för kaffe, så vi avslutar med att sjunga psalm 521 i psalmboken:

Mina döda timmar bär jag fram till Dig.
Inför dina ögon låt dem bli till liv.

Inför dina ögon inget är fördolt.
Under skal och spillror finns en törst, en gråt.

Mina döda timmar bär jag fram till Dig.
Lyft dem, tills mot ljuset tyst de öppnar sig....

Andas på dem, borttag tomhet, tyngd och död!
Fyll dem med din närhet och din skaparglöd.

För Gud är inget omöjligt!


Kära vän, ta livet på allvar. Och skratta sedan!

I allra högsta grad levande hälsningar från en i allra högsta grad dödlig människa, med evighetshoppet i hjärtat,
Helene F Sturefelt,

- som lever ett välsignat gott liv i Sölvesborg.

tisdag 18 november 2014

MISSION à la LUKAS 4


Hur ska vi nå ut?


Hur ska vi nå ut med vårt kristna budskap?
Det finns många modeller för det, men min upplevelse är att missionsbegreppet inte är särskilt levande i vår kyrka.

För vi vet inte hur vi ska göra... Det känns påträngande.
Och man är rädd för följdfrågor, som man kanske inte kan svara på...

Vi är dåligt rustade och behöver mer kunskap.

Låt oss backa tvåtusen år och dyka ned i vad Bibeln har att säga.

Det finns nämligen en urgammal missionsstrategi i evangeliet.
Det är Lukas som berättar när Jesus kom till synagogan i Nasaret. Läs gärna kapitel 4.

Söker utsikten.

Kort bakgrund:

Efter den långa frestelsen i öknen under 40 dagar, återvände  Jesus till Galiléen, med Andens kraft inom sig.
Ryktet om honom spred sig och han lovprisades för sin undervisning i deras synagogor.

Nu kom Jesus till Nasaret där han vuxit upp och han gick till synagogan, som han brukade.
Man räckte honom bokrullen och han reste sig för att läsa.

Det märkliga var att just denna dag låg "bokmärket" på profeten Jesaja, och det gick ett sus genom församlingen när byns egen son tar de storståtliga orden i sin mun:

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud för de fattiga.

Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt.
                                                      Jesaja kap 61:1 ff.

Befrielse för de fångna.


Lukas återger, förmodligen som ögonvittne med tanke på detaljerna, hur Jesus rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren, och satte sig.
Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.

Då började han tala till dem och sade:

- Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.

Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun.

Än så länge...

Vackert. Verkö udde.


Men snart började de förnumstigt kloka och förståndigt sansade ställa korrekta frågor, med smak av tvivel:

- Är det inte Josefs son?

Jesus svarade:

- Snart kommer ni med talesättet: "Läkare, bota dig själv!" och säger: "Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också!"

Och så kommer ännu ett bevingat ord:
Sedan sade Jesus:
- Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad.

Så långt bakgrundsteckningen.
Nu kommer själva missionsstrategin.

Och ursinnet.

Fult.


Om du har lust att ha ett eget bibelstudium hemma i din soffa, kan du med fördel slå upp två ställen i Gamla Testamentet:

- änkan i hednastaden Sarefat, 1 Konungaboken kap 17:8-24,
- den spetälske syriern Naaman, 2 Konungaboken kap 5:1-27.

Jesus återger nu dessa händelser, som inträffade ca 800 år tidigare men som var i allra högsta grad levande:

JESUS FÖRSÄKRADE:

- DET FANNS MÅNGA ÄNKOR I ISRAEL PÅ PROFTEN ELIA´S TID, NÄR HIMLEN INTE GAV REGN PÅ TRE OCH ETT HALVT ÅR OCH DET BLEV SVÅR HUNGERSNÖD I LANDET.

ÄNDÅ SÄNDES ELIA INTE TILL NÅGON AV DEM,  UTAN TILL EN ÄNKA I SAREFAT, NÄRA SIDON.

Det här var inte roligt att bli påmind om.
Staden Sarefat låg nämligen i fiendeland, på fenikiskt område.
Varför skulle Herren föredra att skicka sin profet dit?

Hade inte Gudsfolket prioritet?

Den fenikiska religionen hade en upplösande verkan på israeliternas Gudstro. Allt som kom därifrån var därmed hotfullt för hela folkets existens.

På den tiden vågade man fortfarande tala om rätt och fel.

Vår egen tid har tappat den kompassen. I en förment välvilja låter vi alla åsikter, alla ideologier och religioner få lika stor plats, nu med konsekvenser som vi inte räknat med.

Upplösande verkan.


Jesus tog ett exempel till, Elia´s profetlärjunge och efterträdare Elisha:

-OCH DET FANNS MÅNGA SPETÄLSKA I ISRAEL PÅ PROFETEN ELISHAS TID, OCH ÄNDÅ BLEV INGEN AV DEM BOTAD,
DÄREMOT SYRIERN NAAMAN.

ALLA I SYNAGOGAN BLEV URSINNINGA NÄR DE HÖRDE DETTA.


Lukas beskriver hur folket drev Jesus ut ur staden, fram till branten av det berg som staden låg på, för att störta ned honom.

Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

På väg att störtas.


Vad var det som retade upp det fromma folket så kolossalt, att deras lovprisning vände till ursinne?

Vad skulle du själv svara?
Tänk dig att du sitter i din kyrka och pastorn/ prästen säger något som först får dig att jubla, sedan bli rasande... Vad skulle det vara?

Folket i Nasaret insåg följande:

Jesus antydde att hans budskap kommer att tas emot av icke-judar...
Och det var snudd på hädelse!!

Skulle de, goda Gudsfolket i Nasaret, hans egen uppväxtstad, inte ta emot Guds budskap?? Vilken skymf!
Vilken smärtsam sanning...

Skulle inte vi förstå vår egen tro..?


Och tänk dig att pastorn/ prästen i din församling säger något i stil med:

- Ja, här har ni suttit troget, år efter år, men ni gör inget. ni tar inte Guds ord på allvar. Det får inga konsekvenser.
Ni är kulturkristna, söndagstroende, men ni berättar inte vidare om Guds kärlek och försoning till dem ni möter.

Kan du ser hur församlingen börjar skruva på sig... hur man blir stött och sårad.

Prästen tar i från tårna, ja som om han/ hon vore en profet från forntiden:

- HERREN SÄGER: JAG SÄNDER IDAG MUSLIMERNA TILL ER I SVERIGE, FÖR ATT NI SKALL VAKNA UPP UR ER ANDLIGA SLUMMER OCH TA ER TRO PÅ ALLVAR!

OCH SEDAN SÄNDER JAR ER, NI KRISTNA, TILL MUSLIMERNA, FÖR ATT NI SKALL RÄCKA DEM BEFRIELSEN OCH GLÄDJEN I KRISTUS!

Kyss-träd.


Kan du se de upprörda känslorna av denna tänkta situation?

- Skulle vi vara andlingen sovande?
Ja...
- Skulle vi behöva anstränga oss och lära oss mer om muslimernas tro, och vår egen?
Ja.
- Skulle vi våga möta dessa främmande människor med så mycket kärlek att vägen till frälsning börjar bli synlig..?
Ja!

Det är detta som är Guds missionsstrategi idag, à la Lukas 4.

Profeterna Elia och Elisha sändes långt iväg för att i främmande hednaland visa Guds starka kraft.

- Änkan i Sarefat fick uppleva ett under då hon räddades undan svältdöden - gissa om hon blev en duktig missionär bland sitt folk efter det!!

- Syriern Naaman fick veta, av en liten israelisk flicka, att han skulle ge sig iväg till det Förlovade Landet och där doppa sig sju gånger i floden Jordan för att bli frisk.

Hans spetälska lämnade honom och han återvände hem, till sitt "hednaland" och blev en duktig missionär bland sitt folk,  då han berättade om kraften hos Israels Gud.

Frisk. I vattnet.


Missionsstrategin har alltså två riktningar:

1. Lämna ditt eget land och möt folket dit du kommer. Gör ett grundligt arbete med några få, rusta dem och sänd dem.

2. Eller: ta emot dem som kommer hit, till vårt förlovade land, möt dem, berätta om frälsning och helande hos Jesus Kristus.
Döp dem, undervisa och rusta dem - och sänd dem till sina landsmän till att berätta om Guds underbara gärningar!

Detta sista är både integration och mission. Det är vänskap och kärlek.

Det är att gå från "a hard mind" till ett "open mind", från fixering vid det egna till att istället tänka med "one heart, with one goal."

Ned i Grims grottor.


Hur vågar jag påstå allt detta?
Borde jag inte vara tyst och inrätta mig i de accepterade leden?

Nej. Jag kan inte.

Detta är nämlingen självupplevt, förmedlat av de muslimska och kristna syrier vi har alldeles i vår närhet...

Umgås nu med Jesus Kristus.
Lyssna vad han säger till dig.
Hör hans hjärta slå, för världens alla folk.

De allra frimodigaste hälsningar,
Helene F Sturefelt,

- som med glädje citerar missionsbefallningen:

GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR....

... och som fotograferade ute på Verkö, Karlskrona, där oersättliga naturområden hotas av ABB´s stenkross.

Naturen behöver också frälsas.
Från oss...