Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 4 december 2014

FÖRVÄNTAN PÅ GUD


Adventsstjärnan i St Nicolai kyrka.


Adventspsalmerna ljuder och klingar:

- Bered en väg för Herren... Han kommer han som fjärran var sedd av färdrens hopp!

- Strö palmer bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp. Sv Ps 103.

- Gläd dig du Kristi brud, och möt din Herre Gud, den stora dag du skådat som oss profeter bådat... Sv Ps 104.

Ordet "väntan" är genomgående. Han kommer som de väntat på.
Men vem är det som skapat denna förväntan?

Vise männens förväntan.


Det handlar ju om många generationers förväntan på Guds ingripande!
Ja, ett väntande som finns med från Bibelns första sidor.

Ännu märkligare är det att vi än i denna dag, i det sekulariserade Sverige 2014, fortfarande sjunger om det hopp som kom via profeterna, och som folket såg uppfyllas genom Jesu födelse.

Det måste slå an en djup längtan i oss...

Och detta kan inte förstås med inomvärldsliga förklaringar.
Varje situation måste förstås utifrån sina egna förutsättningar.

Gud ger oss tecken.


Utgångspunkten är att Gud har en frälsningsplan med hela mänskligheten.

Gud börjar grundligt och bygger upp ett folk från början. Det startade med Abraham.
Gudsfolket växer och Herren leder det genom sekler efter sekler.

I DIG SKALL ALLA SLÄKTER PÅ JORDEN BLI VÄLSIGNADE. 1 Mos 12.

Herren ger sig till känna som den Ende Guden, till skillnad från de omkringliggande folkens stumma avgudar.
Han ger dem en hög moral att leva efter, men också tydliga konsekvenser när folket bryter emot dem.
Vilket de gör... och reser sig igen, och vänder om.

Omvändelse.

Hela Gamla Testamentet är en enda lång läsning av människans försök att leva efter Guds bud, och hennes oförmåga.. och ibland uppenbara motvilja...

Guds tålamod är oändligt med "sina barn" men han står inte partisk på någon människas sida, inte ens på Israels folks sida.

Opartisk ängel.


- Gud står inte på någon människas sida över huvud taget. Han står på sin egen sida, för var och en som gör uppror mot hans kärleksbud blir automatiskt Guds fiende.

Eftersom det onda - i form av avgudadyrkan, mänskooffer och sexuellt utnyttjande - måste bort från Guds helighet.

Och detta kan kan väl även en nutida troende människa hålla med om:

- Att om Gud är god måste han låta det onda få konsekvenser... och ta bort det.

Förväntan är att Guds godhet inte kan rymma någon ondska.
Eller förvandla fel till rätt.

Vi har väl kommit rätt?


Israels folk fick den svåra uppgiften att utföra Guds dom mot de ondskefulla grannfolken.
Denna dom drabbade även dem själva, när de bröt förbundet.

Profeten Jeremia förkunnar en sådan kraftfull konsekvens mot det egna folket, i kap 21.
Folkets och kungahusets ondska hade då nått en kulmen som var helt oacceptabel.

I Nya Testamentet är domen förlagd till framtiden.
Ingen kristen får ta domen i egna händer eller döma sin medmänniska.

Så oerhört svårt för Gud, som till sitt väsen är Helig, Ande och Sanning, att kommunicera med en så bristfull och brutal värld...

Gud är så att säga tvungen att använda sig av oss bristfulla människor, med de bristfulla redskap som står till buds.
Herren kliver in i vår historia, i en kultur präglad av egoism och synd.
Och brukar våra redskap.
Till exempel krig...

Olof Edsinger skriver i sin otroligt starka bok "Krigen i Gamla Testamentet - ett försök att förstå" att det finns en åtskillnad mellan omoralen i en syndig handling och moralen i dess vedergällning (sid 100).

Vi kommer för att hylla honom.


På 1 Advent lästes Psaltarpsalmen 24, om Herren som är väldig i strid:

PORTAR, ÖPPNA ER VIDA!
HÖJ ER, URÅLDRIGA DÖRRAR.
LÅT ÄRANS KONUNG DRAGA DIT IN.

VEM ÄR HAN DÅ, ÄRANS KONUNG?

DET ÄR HERREN, DEN VÄLDIGE HJÄLTEN,
HERREN, VÄLDIG I STRID...

Dessa ord kan bara förstås med bakgrund till hur livet tedde sig på Gamla Testamentets tid.

Ska vi förvänta oss att Herren ska strida för oss?
Ja, det ska vi...

En anmärkningsvärd skillnad gentemot de omkringliggande folkens stridsföring är följande punkter:

* Babylonier och assyrier stred i egen militär kraft. Det var mänskliga härförare som gav order.

* I Israels folk var det Herren själv som gav order. Och då såg han till att reducera armén till ett minimum, så att de inte skulle kunna berömma sig av sin egen styrka...

Mitt ljus kommer ovanifrån.


Grannfolken stred för sina avgudar och på uppmaning av världsliga herrar.

Men i Israel är det tvärtom, det är Herren som strider för sitt folk... vars syfte är att bli en inkörsport för alla folk, till frälsning.

Förväntan på Gud...

Om du var i kyrkans i söndags hörde du säkert texten från profeten Sakarja läsas:

ROPA UT DIN GLÄDJE, DOTTER SION!
SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG.
RÄTTFÄRDIG ÄR HAN, SEGER ÄR HONOM GIVEN.

I RINGHET KOMMER HAN, RIDANDE PÅ EN ÅSNA...

Ringhet och enkelhet.


Löftet om att Messias skall komma och ge folken fred ur alla dessa strider, var en levande förväntan.
Och folket traderade Guds löfte med den helighet som bara ett profetord kan ha.

Därför var det också noga att Israels folk inte beblandade sig med de andra folkens livsåskådning.
Annars skulle de tappa fokus på det som Herren sagt.

Så, när Jesus rider in i Jerusalem, så går alltså detta löftesord i uppfyllelse!
Han uppfyller alla kännetecken!

Och nu kommer Fredsfursten på allvar.

Det gamla förbundets tid är slut.

Hela julkrubban i Sölvesborg.

Olof Edsinger skriver:

- Medan det gamla gudsriket etablerades genom bruket av våld, etableras nu det nya gudsriket genom mottagandet av våld..

- Gud som Krigare blir nu istället Gud som den Korsfäste...

Jesus Kristus är sannerligen värdig att vår tideräkning tog sig en ny början, med honom!

Anti-våldsprincipen kommer ridande på en åsna...

De oerhörda styrka som Jesus visade var alltså att underkasta sig våldet... och besegra det inifrån, med sin död... och uppståndelse.

Underkastar sig våldet.


Nu blåser vaktmästaren ut ljusen och stjärnan över krubban släcks.

Visst är det inressant att dyka ned i historien bakom våra älskade adventspsalmer, och se vad som faktiskt finns där!

Och detta är bara ett skrapande på ytan.

Vilken risk Gud tog...
Att bli människa och möta oss på våra villkor, så insnärjda av gott och ont att vi ibland inte ser vad som är vad...

Så, bäste adventsfirare, låt oss fortsätta ha förväntan på vad Herren Gud vill göra, både i våra egna små privatliv och i det stora livet runt omkring oss.

Men kom ihåg, det är inte vi som ska gå före och strida för Herren!
Tvärtom.
Det är Herren som strider för oss.

BEREDEN VÄG FÖR HERRAN...

Älskade Jesus.


Min förväntan ligger i att återigen få ta emot ett Nådens år.
Ännu en gång. Tack Herre.

Idag fortsätter vår religionsdialog. Återkommer till det.
Förväntansfulla hälsningar från den 5 år gamla bloggaren Helene F Sturefelt, hängiven Bibelläsare,

 - som fick en fin hälsning från Svenska Bibelsällskapet; "Att nå ut med evangeliet är värt mer än hundra läsare!"

Samla inte. Läs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar