Skriv! Rita! Teckna.
- Jaa då! svarar komiker glatt, det kan man! Och det ska man!
Vi är många som inte delar den uppfattningen.
Adventsstjärnan har slockant. Och tolv liv har slocknat i Paris...
Två terrorister gick in på Charlie Hebdo's tidningsredaktion och mördade brutalt ett antal skickliga satirtecknare.
En hel värld fördömer detta angrepp på det fria ordet.
Hur hanterar vi rädslan? Ska vi möta hat med hat?
Nej!
Vi ska "höja våra pennor mot himlen" och fortsätta avslöja förljugenhet och peka på sanningen bortom makten.
Expressen har valt att visa Charles Hedbos satirteckningar. Aftonbladet valde att inte göra det - och jag respekterar det!
Men vilken tidning tror du att jag köpte?
Pennor mot himlen.
Jag tittar på de satiriska teckningarna.
Kanske avslöjas ett tabu i bilden av homoäktenskap i Treenigheten. Men den är inte rolig.
Det finns en gräns.
Jag menar att vi inte alls kan skoja om allt.
Särskilt inte det som är skört och brutet, och inte heller det som är heligt.
Exempel:
Jag skrattar inte åt lyteskomik. Vi driver inte med brottsoffer eller dem som blivit utsatta för våldtäkt.
Och jag drar inte på munnen alls när man gör satir av det som människor håller heligt!
Skojar inte med dem under isen.
Pennans riktning är lika viktig som dess innehåll.
Vem riktar man sin spets mot?
Om satirikern riktar sin udd mot sig själv - då är det bara skön självdistans och skadar ingen annan!
Och när komiker driver med övertro och maktmissbruk - oavsett om det handlar om politik eller religion - då är det både nödvändigt och välbehövligt.
"Vi måste beslöja Carlie Hedbo!"
BEVARA ER SÄLTA!
OCH HÅLL FRED MED VARANN. Jesus i Markusevangeliet 9:50.
När yttrandefriheten blev lagstiftad fanns en outtalad praxis att man visade andra respekt.
I vår tids totala frihet har man förlorat den respekten - även om man inte får hetsa mot andra.
Motargumentet blir ofta att:
- Vi måste skildra sanningen, hur grym den än är.
Måste vi? Ibland luktar det bara sensationslystnad och begär efter "scoop".
Satirens balansgång är hårfin!
Och missar målet ibland.
Yttrandefriheten dog inte.
Det var Frankrikes mest framstående satirtecknare som var samlade för redaktionsmöte i förrgår.
Trots hot tvekade inte chefredaktören att publicera det senaste kontroversiella motivet:
Abu Bakr al- Baghdadi, ledaren för islamiska staten IS, med texten "Hälsan framför allt".
Denne tecknare, Honorée, nu ihjälskjuten, sa till AP vid ett tidigare tillfälle, enligt Expressen igår:
- Muhammed är inte helig för mig. Jag förstår om muslimer inte skrattar åt våra teckningar, men jag lever under fransk lag, inte under koransk lag.
Och de häcklar kyrkan lika mycket som något annat, ingen går fri.
Ledare.
Vi kristna får ibland stå ut med sårande reklaminslag på TV där man lånar kyrkans miljö för att sälja sin produkt...
Mycket osmakligt!
Både dopet och nattvarden har missbrukats på det viset.
En tablettask vid altarringen istället för oblater...
Det gör ont att se!
Och hur i allsin dar kan en kyrka upplåta sitt heliga rum till ett reklaminslag??
Och går man på Sweden Rock får man stå ut med att se vår hjärtevän Jesus Kristus hånad:
"Så kan det gå, snickardj-l..."
Vi kan protestera, anmäla och visa vårt ogillande. Vi kan strunta i det och ha överseende.
Men vi bombar inte.
FÖRLÅT DEM, DE VET INTE VAD DE GÖR...
Det förlåtande sinnelaget är kännetecken på den som lever i kärleken.
Men den som är rädd för straff, hotar och slår.
Jag tror att de flesta muslimer också är överseende.
Men det finns en skillnad, ett allvar, en rädsla.
Sura 41:25:
DE, SOM ÄRO OTROGNA, SÄGER:
- LYSSNA INTE TILL DENNA KORAN, UTAN GYCKLA MED DEN, FÖR DEN HÄNDELSE ATT NI MÅNDE FÅ ÖVERHAND.
MEN VI SKALL SANNERLIGEN LÅTA DEM, SOM ÄR OTROGNA, SMAKA ETT SVÅRT STRAFF OCH LÖNA DEM FÖR DET VÄRSTA DE GJORDE.
Döm inte.
- En muslim får inte döda några oskyldiga! bedyrade en ung, muslimsk kvinna i i TV-nyheterna igår.
Sant.
Men Koranen dömer många av oss som "skyldiga" då vi tänker på ett annat sätt.
Och då blir det plötsligt möjligt att rikta dödligt våld mot oss.
Här behövs religionsdialog och kunskap på alla nivåer!
Dialogen får inte brista.
En kristen stå-upp-komiker, Mackan Andersson, frälsningsofficer i Frälsningsarmén, säger i tidningen Dagen, idag:
- Tänk när det muslimska, judiska och kristna prästerskapet vågar skratta tillsammans!
- Människor och religioner utan humor är fullkomligt livsfarliga!
Men det är vänligheten som avgör om man skrattar eller inte, tänker jag.
Inte åt varann. Utan med varann.
Kärlek på is.
Hur använder vi våra pennor, våra tangenter och ordskrivarmaskiner?
I Nya Testamentet beskrivs ju Gud som Ordet Själv:
I BEGYNNELSEN VAR ORDET, OCH ORDET VAR HOS GUD.
OCH ORDET VAR GUD! Johannes prolog kap 1:1
... och vad gör vi med detta Ord?
Journalister, grävande reportrar, satirtecknare, komiker och - präster - är alla sanningens och ordets tjänare, var och en på sitt sätt.
Guds ord är heligt. Heligheten får inte bli så helig att vi inte ens får prata om den.
Vi måste få kommunicera kritik och tvivel, där syftet är att öka förståelse och kunskap.
Både kristna och muslimer.
Och judar är kända för sin galghumor, som fått dem att överleva alla dessa utrotningsförsök...
Jag är Charlie. "Je suis Charlie".
Men om det bara handlar om att göra sig lustig, som Özz Nujen gjorde i Expressen igår, då betackar jag mig:
- Gud har humor - titta bara på hens skapelse! Och vi ska vara kronan på verket? Vilket skämt.
Religionen är ett skämt. Kolla bara hur många skojare som följer den!
Suck. Mycket tröttsamt.
Det är inte satir. Det är bara dåligt. Och okunnigt.
Att lyfta fram den sanning som befriar är vårt uppdrag som kristna.
Men var kloka som ormar och oskyldiga som duvor.
Jesus själv uppmanar oss att ropa ut från taken det han har viskat och antytt till oss:
VAR INTE RÄDD FÖR DEM.
DET FINNS INGENTING GÖMT SOM INTE SKALL KOMMA I DAGEN,
OCH INGENTING DOLT SOM INTE SKALL BLI KÄNT.
VAD JAG SÄGER ER I MÖRKRET SKALL NI SÄGA I DAGSLJUSET...
VAR INTE RÄDDA FÖR DEM SOM KAN DÖDA KROPPEN, MEN INTE KAN DÖDA SJÄLEN. Matteus kap 10:16-31.
Gå inte på nattgammal is.
Det går inte att tysta skrivande pennor med ammunition.
Det går inte att tysta sanningen med bomber.
Tolv tecknade journalister är döda, men idag föds kanske tusentals nya tecknare, just på grund av detta!
Satirtecknaren Max Gustafsson i Göteborg bearbetar det som hänt genom att teckna en bild som terapi:
En bild där Muhammed kritiserar sina egna.
- Kolla nu vad ni har gjort, skapat tusen nya karikatyrtecknare!
Nej, ta det lugnt!
Å mina muslimska vänners vägnar ogillar jag när man driver satiren för långt.
Gräns. Skydd.
Men Özz Nujen har en poäng när han skriver:
- Vi blir själva en fara för vårt rättssamhälle om vi slutar att ifrågasätta fundamentalisterna och deras världsbild.
Vi blir fegare och vårt land bli en rädd stat, istället för en rätts-stat...
- Vad hatar fundamentalister mest, oavsett tro och ideologi? Vad hotar och raserar deras självbild?
Jo, skrattet, skämtet, hånet och ifrågasättandet.
Nåväl, Özz, tåler du att vi hånar dig?
Och snart är du med i "Stjärnorna på slottet" där du låter dina vänner få "pröva-på" ett minfält...
Får vi skoja om det?
Jag tror inte det!
Även en komiker har väl sina gränser?
Den respekten ska vi visa varandra, alla.
Min-hål? Nej svart kärn-is.
Sista ordet går till Annika Bryn, författare, filmare och journalist:
- Att diskutera religion och dess praktik är inte islamofobi. Det tillhör grundpelarna i en demokratisk stat.
Men det innebär inte under några omständigheter att det är tillåtet att med våld, hot och trakasserier försvara sin religion och kultur.
Fler möten mellan människor är en framgångsrik väg att motarbeta detta.
Med eller utan penna.
Ljungaviksbron.
Men ingen har rätt att häda! Om det är betydelsen av "Je suis Charlie" så är jag inte det.
Det fria ordet ska visa respekt. Annars blir det bara förlorare hela vägen.Guds beskydd över oss alla.
- Jag tänker, alltså finns jag. "Je pense, donc ju suis".
- Jag skriver, alltså tänker jag ....
Helene F Sturefelt, VDM, skribent och bloggare.
- Jag skrattar, alltså är jag trygg.
IS-halt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar