Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 9 juli 2015

FESTIVAL-KRISTEN


Går det utför med tron? När kommer lyftet?


Utan internet i två veckor gör att den verkliga verkligheten fått mer tid.
Den ena festivalen avlöser den andra...

Jag gick runt och filosoferade bland karusellerna.
Kan tivolit spegla något av vår kristna tro?

Kom, nu går vi och löser biljett!

Stadig grund.


Kan man lita på att de byggt upp ställningarna ordentligt? Är säkerheten god? Hållbarheten?

"Larven" kringlade sig uppför rälsen, sen tog den fart, nedåt...

Vad bygger vi vår kristna tro på?
Egna åsikter? Önsketänkande? Eller upplevda erfarenheter?

När Jesus Kristus vandrade bland oss människor för tvåtusen år sedan var han ett svar på generationers längtan efter en Messias.

"Ställningen" var så att säga redan byggd, men "tåget" gick inte än... förrän han kom.

Jesus ställde många föreställningar på kant och vände upp och ned på begreppen.

Matreglerna upphörde liksom religionsmarkörerna - all mat är ren! Tacka Gud och ät det som ställs fram på bordet.
I Kristus är ni alla ett enda folk - gör ingen skillnad på varann.

Alla får plats.


Barnen ställdes i centrum - de minsta var de största.
Och nu tjatar barnbarnen på mig igen att de vill åka mer karusell...

- Vänta lite! Då måste vi köpa nya biljetter.

Jesus ville inte någon enda vuxen skulle hindra barnen från att komma till honom.
I Guds rike finns det ingen biljettkontroll för de himmelska karusellerna... där är det fri tillgång!

- Momo, kan du sjunga "Jesus älskar alla barnen och alla färger..."
- !! Visst. Röd och gul och vit och svart...

Visst finns det blåa elefanter.


Killebom-marknaden byggs upp i Sölvesborgs innerhamn. Den stora silon blir en mäktig kontrast mot de grälla tivolilamporna.

Just den här eftermiddagen var det precis så det kändes - Guds rike landar där man bereder plats... om det så än är ett fult industriområde.

Om själen känns smutsig och tom, så kan Jesus ändå komma in när vi välkomnar honom.

Om sorg och ensamhet tagit över kan sockervaddsdoften och öltälten öka känslan av utanförskap.
Men titta här en sån fin hälsning på ett av klotterplanken:

"Before I die I want to..."

.." love again!"


Innan jag dör vill jag älska igen. Och bli älskad.
Så vackert!

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON... Joh 3:16.

Det pirrar till i magen när jag inser vilken kärlek vi är utsatt för från Guds sida!
Så stort.

Jag tittar på sladdarna runt min router på skrivbordet och anar att uppkopplingar av alla de slag är viktiga för livets flöde...

"Om du inte förstår Gud har du älskat Honom för lite".

Om du är missnöjd med dig själv kanske du älskar dig själv för lite?
Och om du utstrålar kärlek, då kommer den till dig...

Suck, jag orkar inte.

- Vila i Jesus, sa tanten. Och vänta tills dörrarna öppnar sig igen. Vänta.

Ibland får man stå bredvid och titta på medan tivolit pulserar.

Inte min tur än.


Kärlek - som en erfarenhet.

Men för mig är det också viktigt att min kristna tro bygger på handfasta historiska händelser.
Jag orkar inte låta känslorna vara byggställning - därtill är de allt för opålitliga.

Bultarna i berg-o-dalbanans räls påminner mig om spikarna i korset, som satte punkt för allt offrande till Gud i hopp om att blidka och få en gratis biljett till himmelen...

Korsets trä påminner mig om att Livets Träd från paradiset huggs ned varenda dag i våra regnskogar och mals till pappersmassa...
Ordet "förlåt" står i varenda årsring.

Slänggungorna blir en sinnebild av hur Jesus söker upp den förlorade, upprättar den förnedrade och sätter oss på försoningens säte, där livet sakta kan ta fart igen.

Livet tar fart igen.


Och när karusellerna tystnat, då finns Jesus kvar i mitt hjärta, med en stilla frid och glädje som varar längre än Blekinges alla festivaler tillsammans!

Fast jag måste nog ändå besöka Hasslöfestivalen i morgon...

Jag tar med mig min fickbibel i väskan och en extra vattenflaska.

Vi kanske ses?!
Se'n får jag nog gå i kloster ett tag...

Jesus lyfter upp!


BARA HOS GUD FINNER JAG RO,
FRÅN HONOM KOMMER MIN RÄDDNING.

HAN ÄR KLIPPAN SOM RÄDDAR MIG,
MIN BORG DÄR JAG STÅR TRYGG.
                                                 Psaltaren 62:2

Nu går mina böner till att Grekland skall förstå att den skuldtyngde inte kan ställa krav på sina lånegivare...
Böner om fred till Syrien som töms allt mer på sitt folk...
Och böner till alla vänner som firar ramadan att de i sin läsning av Koranen skall möta vem Jesus verkligen är.

The gospel train in rain.


Och må Glädjen vara med dig, bästa bloggläsare.

Hälsningar från en uppkopplad ballongälskare,
Helene Sture Festivalfelt,

- som ständigt söker mer energi...

Krafttag.

1 kommentar:

  1. Det här är en verkligt fin betraktelse! Du har gåvan att "få ihop det"!
    Hos mig väcker det du skrivit många tankar och reflektioner. Kram

    SvaraRadera