Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 24 oktober 2015

SVERIGE BRÄNNER UT SIG?


Vacker höst.


Hösten är så vacker, men trycket blir bara värre och värre. Nöden större och större.
Flyktingströmmen ökar och ökar.

Och hjälpsamheten är enastående stor i vårt land.

Men allt är långt ifrån bra.

Flera länder i Europa stänger sina gränser. Polen vill inte alls vara med och ta emot flyktingar från Mellanöstern.

Polens historia vittnar om andra länders ständiga lust att ockupera dem.
Det fanns en tid då det polska folket existerade utan land, bara som folk och språk... De är rädda att det skall upprepas.
Finland likaså.

Löv utan stam.


Men hur hjälpsam kan man vara?
Kan hjälpsamheten gå över en gräns?

När det gäller privatpersoner som pressats över sin förmåga i arbetslivet, så leder den sortens "hjälpsamhet" till utbrändhet och sjukskrivning.

- Du måste tänka på dig själv nu, säger terapeuten.
- Du måste hävda dig själv och dina behov, säger läkaren.
- Du måste sätta gränser för din förmåga, säger familjen.

Stopp. Sätt gränser.


Det går att förstå. Det är sunda, goda råd.

Men nu känns det som om dessa råd måste riktas mot vårt eget land.

* Det kommer rapporter från volontärer i Malmö som inte längre orkar hålla ut med sitt välvilliga välkomnande.

* Tilltänkta asylboenden sätts i brand runt om i vårt land. En mycket ful och desperat protest.

* Den fruktansvärda dödsskjutningen i en skola i Trollhättan, där förövaren hade rasistiska åsikter, utklädd till "Darth Wader"...

Allt är så sorgligt. Overkligt.

Och en skolpojke sa att han trodde förövaren var någon som var utklädd till Halloween...

Tillvaron rämnar.


På Barnens Gård i Lyckeby ska man nu under höstlovet erbjuda barnen riktiga skräckupplevelser.

- De blev inte tillräckligt skrämda förra året, säger föreståndaren i en intervju. Barnen vill bli ännu räddare...

Gode Gud, vad håller vi på med??

Många unga utgår från att allt är på låtsas, säkert en filminspelning eller bara teater.
Vi lider en enorm brist på riktiga händelser, skyddade bakom TV-skärmar och I-paddar...

... och blir oförmögna att tolka det som sker, och se konsekvenserna av det.

Måste man vara i krig och konflikter för att förstå hur grym verkligheten kan vara??
Är detta fredens baksida?

Jag blir så ledsen.

Empatiska muren...


Jag var nere på flyktingförläggningen i förra veckan och fick ytterligare några goda samtal, och nya vänner.
Men jag fick en märklig fråga... eller kanske den viktigaste av alla:

- I really must ask you this question, why do you help?
- Hm, why? Beceause you need help!

- No, it's not the reason. Why do Sweden help us? You have no interests in Syria, no oil or gas.
- We want to be kind... The love from God...

- But you money can't be for everyone!! There is a limit. WHY do you help?

Varför hjälper ni? Vad är orsaken?

En värld med taggar.


Till slut kunde jag inte svara.

Den här kloka mannen, flykting från kriget i Syrien, insåg den matematiska omöjligheten med det vi håller på med. Han var bekymrad.

Men tacksam förstås.

Det måste finnas en baktanke, menade han, annars säljer man inte ut sitt land så här.

Fullvuxen Berberis mot himlen.


Jag läser, letar, bläddrar och tänker för att söka svar på hans fråga.

En insändare i Sydöstran 21 okt 2015 skriver så här:

- Har Sverige och svenskarna ett nedärvt dåligt samvete för att vi ställd oss neutrala till världskrigen?
Måste vi skänka bort, rasera, den välfärd detta eventuellt skapade?
Kan vi här söka epitetet "die dumme Schweden"? undrar Björn Svensson, obunden liberal.

En annan person skriver:

- Studenter på BTH i Karlskrona måste avbryta sina studier för att kommunen inte planerat studentbostäder i tillräcklig omfattning, som de visste behövdes!
Försvarsmakten upplåter via Fortifikationsverket platser till Migrationsverket på Skönstavik.

Det finns plats för flyktingar men inga satsningar på våra egna ungdomar, skriver denna arga person. Varför?

En väg, för alla?


Det här är en farlig utveckling som ger helt fel signaler.

Hur ska vi orka hjälpa om vi inte först har tillgodosett våra egna behov?
Då ramlar vi ju ned i hålet tillsammans!
Vad har vi då vunnit?

Håller Sverige på att bränna ut sig?

Finns det någon läkare för det här....som förstår mekanismerna bakom?

Var är stammen?


Min nyvunne muslimske vän sa det som regeringen nu konstaterar;

- Kostnaderna ökar för flyktingmottagandet, vi måste låna pengar och dra in på annat.

Alltså, mata inte dina egna barn... utan ge till de andra först? - - -

- There is a big whole between us, sa han, I am muslim, you are a christian.
But what I see here in your country makes med feel happy, you help us and I love the christianity!

Muslimer ser Sverige som ett kristet land.

Så är det. 66 % tillhör Svenska kyrkan, även om inte alla är uttalat troende.
Den kristna mänskosynen sitter djupt i vårt agerande. Det är något att vara stolt över.

- Let's build a bridge over this black whole, sa jag, to listen t each other, but also learn how to act together...

- You know, now Putin is standing in Syria, with full weapon, to kill IS.

Jag håller andan. Bara inte Saudi-Arabien och USA börjar lägga sig i.

Och vad händer när Syrien är tömt på folk och de som stannade är dödade?
Vem skall bygga upp landet då?

Hjälpande händer, vissnar.


Oavsett vad som händer, får vi inte tappa kontrollen!
Varken när- eller fjärrkontollen!

Vi måste också våga sätta de gränser vi inte är vana vid att sätta, annars är kontrollen förlorad.
Och då står vi inför svårigheter som vi inte kan hantera.
Vem ska hjälpa oss då?

Sjukskriv Sverige!

Hon behöver hämta andan och vila.

Solen lyser på den som snart tappar blad...


GUD GER DE ENSAMMA ETT HEM
OCH DE FÅNGA FRIHET OCH LYCKA.

MEN UPPRORSMÄNNEN FÅR BO I ÖKNEN. Psaltaren 68:7


Guds beskydd över oss alla.

Jag har mycket sand skorna och grusiga ögon av intorkade tårar.

Helene Sture Brännfelt,
- sjukskriven, tillsammans med mitt land?

Välkommen...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar