Sturellas Fotoblogg: BIRGITTA-SYSTRARNAS BÖN

Böneljud, inte klagorop.

Det är bön morgon, middag, kväll. Och två gånger till däremellan.

Så fint det är att skapa ett skydd runt tiden, tiden för bön.
Tidegärd.
Gärdsgård.

Klockan styr och känslor och tankar får vila i den regelbundna bönerytmen.

Jag hade glädjen att få deltaga i ett seminarium med Birgitta-systrarna i Vadstena.
Vi var ca 25 personer som satt i kapitelsalen tillsammans med syster Katarina och syster Monica.

Alla var vi överens om att vi behöver hjälp med att be. Gemenskapens kraft hjälper.

Birgitta som glasmosaik.

Sr Katarina berättade öppenhjärtligt hur svårt det var för henne att kombinera sitt yrkesliv - innan hon gick i kloster - med relationen till Gud.

- Många klarar att leva ett rikt böneliv ute i samhället, men inte jag.

Relationen till Gud...
Kristendomen är inget regelverk, inget beteende som skall utföras för att blidka Gud.

Nej, allt vi gör är ett gensvar till Gud, på den underbara kärlek han har visat oss genom Jesus Kristus.

Och den ringen som systrarna har på sitt finger, är deras vigselring... Kristi brud, förenade med Kristus i bönen.

Ring...

För dig, bästa läsare, som inte är så bekant med den typ av bön som kallas "kontemplativ tillbedjan" kan jag enkelt förklara:

- Det är som att vara tillsammans med sin älskade!

Själen öppnar sin hängivenhet och blickar mot Kristus och hans korsmärkta kärlek till oss.
I djupa stunder av sådan tillbedjan, blir själen Ett med Gud...

Det är en alldeles fantastisk erfarenhet!

Det är som när man älskar - om jag får knyta an till förra inlägget - när kropparna förenas i den stora kärleksfulla ömheten så blir man ett med varandra.
Det finns ingen början och inget slut. Allt är Ett.

Hängivenhet. Rödeby kyrka.

Min upplevelse är att det finns mycket kanaliserad sexualitet i klostret, genom denna hängivna bön.
Kvinnans sexuella energi riktas alltså mot ett annat håll, sublimeras och förstoras i själens möte med Gud.

Minns du berättelsen om diakonen Stefanos som stenades till döds för sin tro på Jesus?
Innan han dör ser han himmelen öppen... och han ger upp andan.

Precis som i famntagets underbara sammansmältning!
Himmelen öppnar sig ...

Egentligen skulle man skriva i sin almanacka: M M Ä - Med Min Älskade - och sätta ett tidegärdsskydd för kropparnas möte, med själen som drivande lustfaktor.

Är inte själen med - tyvärr, då går det inte.

Min pilgrimsbok "Den långsamma kärleken."

Tillbaka till nunnorna i Vadstena.

Syster Monica berättade också om sitt behov av gemenskapens stöd i bönen.

- Inte heller jag kan bära bönen själv om jag t ex är på resa. Jag behöver vara här i klostrets gemenskap.

Och så uttryckte hon sin beundran för Pilgrimscentrum, som upprätthåller tidegärdens fem böner - varje dag - med hjälp av "vanliga människor" som kommer och ber och deltager.

Med stolthet tänkte jag på att jag får vara en del av denna "öppna kommunitet" och bära bönen tillsammans, i glädje inför Gud.

Systrarnas Gästhem och kyrka.

En fråga ställdes om bönen kan vara en del av läkedom och hälsa?

- Ja, den själavård som vi kan ge här till dem som besöker oss, kan bli till god hjälp.
Och bönens rytm ger vila.

- Men får ni själva vara sjuka? Vad händer med de åldrande systrarna? Tar ni hand om dem?

Birgittasystrarna är just nu bara 8 stycken, varav fyra är 70+.

- Vi brukar vara tolv... Vi behöver bli fler. Nej vi kan inte vårda de gamla systrarna, vi måste lägga all vår tid på gästhemmet och shoppen. Hemtjänsten kommer hit till dem.

- Vi är dåliga på att vara svaga, erkände sr Katarina som alltså var specialistläkare i sitt civila yrke - man vet vilka konsekvenser det får för de andra om man inte mår så bra...

Gud kallar fler... Dig?

Jag tänkte intensivt.

Det betyder att man kan bli utbränd i klostret... att det är svårt att sätta gränser och skydda sina egna behov.
Jag blev plötsligt rädd, jag som älskar att leva klosterliv ibland.

Och passa alla dessa tider... Nej, jag klarar inte det. Inte i längden.
Min plats är att vara en "liten oblat" ute i samhället...

Likväl behöver jag få mer regelbundenhet i mitt böneliv.
Att veta "just nu firar de Pilgrimsmässa kl 08", eller "nu ber de Laudes kl 09". Då vill jag också göra det, på min pall i mitt rum.

Nåväl, jag har ändå hittat någon slags rytm som fungerar.

Birgittas krona.

Hur tillber man Kristus?

Jag vill avsluta denna Alla Hjärtans Dag med att sjunga en kärlekssång, på mjuk melodi, ur Psalmboken nr 359:

JESUS JAG DIG ÄLSKAR, DU SOM ÄLSKAR MIG.
DU PÅ KORSET LIDER, JAG TILLBEDER DIG.

JESUS DU HAR UPPSTÅTT, NU ÄR GRAVEN TOM.
JAG STÅR HÄR FÖRUNDRAD, O MYSTERIUM.

DU HAR GÅTT TILL FADERN, STÅR INFÖR HANS TRON.
SER DITT FOLK I KÄRLEK, BEDER FÖR DEM NU.

JESUS DU ÄR MED OSS, GENOM LIV OCH DÖD.
NU MITT HJÄRTA BRINNER, AV DIN KÄRLEKSGLÖD!

HÖJ DIN RÖST I LOVSÅNG, ROPA UT I FRÖJD!
JESUS ÄR MIN HERRE, HAN GÖR ALLTING NYTT.

PRIS SKE DIG O FADER, PRIS SKE DIG GUDS SON.
PRIS SKE DIG DU ANDE, I ALL EVIGHET!.