LITAR DU PÅ MIG?

Lika blå som dina ögon...

- Litar du på mig?
- Hur menar du?
- Har du tillit till det jag gör? Eller måste du kontrollera mig?
- Jo, det är nog bra... Dina resultat är bra, men du är för lite på kontoret...
- Jasså. Och vilket är viktigast?

Just då gol tuppen.
Kuckeliku!

Påskdagen har övergått i Sommartid - en ovanligt lyckad kombination - eftersom min uppdragsgivare är själva Ljuset...
Men hur är det med tilliten?

Jag har just varit på ett fackligt möte. Lundakretsen av KyrkA hade sitt årsmöte i Kristianstad.

Förhandlingarna gick smidigt. Därefter var det föredrag om "Hur kan jag förbättra tilliten och samspelet i relationer och grupper?"
Gullbritt Sörensen föreläste.

Detta inlägg är ett möte mellan modern organisations-psykologi och när Jesus upprättar Petrus från hans förnekande.
Jag bildsätter med de skönaste av irisar från Fyra Årstiders Park i Sölvesborg.

Iris litar på vårvärmen.

Petrus förnekade ju Jesus tre gånger, trots att han bedyrat honom sin kärlek.

INNAN TUPPEN GAL SKALL DU TRE GÅNGER HA FÖRNEKAT MIG.

Låt oss nu hitta på att Jesus är Petrus arbetsgivare.
Han misslyckas med sin lojalitet och bär stor skuld och skam. Vad ska chefen säga?

Blir det hot om avsked? Löneminskning? Ska han koppla in facket?
Eller blir enskilt samtal? Rapport till överstebiskopsherden? Nej visst nej, det är ju Jesus själv...

Jesus är en enastående pedagog, psykolog och arbetsledare.
Han kallar till enskilt samtal, som märkligt nog är bevarat av Johannes, som smög efter?

Jag läser ur Johannes evangelium kapitel 21:15-19, vilket är en av denna veckas bibeltexter:

SIMON, JOHANNES SON, ÄLSKAR DU MIG MER ÄN DE ANDRA GÖR?

SIMON SVARADE:
- JA, HERRE, DU VET ATT JAG HAR DIG KÄR.

JESUS SADE:
- FÖR MINA LAMM PÅ BETE.

Utmaningen, jobbstressen...

Har stannar vi lite och gör en djupdykning i den grekiska texten. Ordet för "älska" har tre motsvarigheter i grekiskan:

1. Guds kärlek - AGAPE
2. Vänskaplig kärlek - FILOS
3. Fysisk kärlek - EROS

Jesus frågar Petrus - som alltså hette Simon Johannesson innan Jesus gav honom hans uppdragsnamn Petrus, klippan - med en direktöversättning:

- Älskar du mig med Guds kärlek? "Agapar" du mig? Den stora, gränslösa kärleken...

Märkligt nog svarar Petrus med det mindre ordet:

- Ja herre, du vet att jag "filosar" dig... alltså har en vänskaplig kärlek till dig.

Han kunde inte leva upp till det största kärleksordet AGAPE.
Vem kan väl det??

Tilliten var brusten. Till sig själv. Petrus var knäckt av sin egen förnekelse.
Taskig "själv-medkänsla".
Egentligen ville han kanske bara springa sin väg ifrån den där strandpromenaden vid Tiberias sjö.

Enskilda samtal är inte roliga...

... såvida de inte handlar om upprättelse!

Upprätta mig!

Tillbaka till det fackliga mötet i Kristianstad.

Gullbritt Sörensen talade om vikten att bli tagen på allvar på sin arbetsplats.
Nödvändigheten att bli sedd och lyssnad på för att kunna utföra sitt arbete med tillit.

Hon citerade en rapport av Lisbeth Rydén som skrivit om att:

- Komma till tals,
- Komma till sin rätt,
- Komma till rätta med.

Alltför ofta får kyrkans fackförbund påringningar från medarbetare som blivit marginaliserade...
Delaktigheten minskar.
Man känner att man inte får uttrycka sin professionalitet. Kapaciteten går på halv maskin.

Frustrationen, som en arbetstagare då kan känna, kan bli direkt hälsofarlig om den går fel spår.

- Frustrationen bär en sorg, en slags hemlös kärlek utan riktning till det arbete som chefen inte förstår.
- Frustrationen kan också bli till ilska, som i bästa fall är drivkraft till förändring.

Men risken är att personen ger upp.
Eller jobbar ännu hårdare... Ensam. Och blir snart mycket övertrött.

Har svalde jag några torra tårar under mötet.

Varken sedd eller hörd.

Kanske chefen trots allt lyssnar och begränsar dina uppgifter. Då blir det väl bra?
Nej, det är inte säkert. Det kan bli värre.

Det är inte alltid antalet arbetsuppgifter som är det viktiga. Stress, orsakat av frustration, beror på att inte få komma till tals, inte få komma till sin rätt, och till slut kommer man inte tillrätta med någonting.

Tilliten har brustit.

Arbetstagaren litar inte på sin chef.
Arbetsgivaren litar inte på sin underställda.

Gullbritt visade hur detta kan leda till en "never ending story".

Vår fackliga ordförande, duktiga Mia Möller, berättade stolt att Lunds stiftskrets är den som ökar mest och har flest medlemmar. Förra året gick ytterligare 44 personer med.

Det är ju roligt, tänkte jag, men det kan ju också ses från andra hållet... att 44 personer behöver fackets hjälp mot sin oförstående arbetsgivare...

Jobbstressen är livsfarlig.

Tillbaka till Tiberias sjö.

Arbetsledaren Jesus, den bästa chefen av alla, såg nu till att ge Petrus chans att bota sin förnekelse.
Hur då?
Jo, genom att låta honom tre gånger få uttrycka sin kärlek.

Tredje gången ställer sig Jesus på hans mänskliga sida och använder samma kärleksord, kanske för att inte genera Petrus:

- "Filosar" du mig? - - -

Och så ger Jesus Petrus ett nytt uppdrag. Tala om tillit till sin medarbetare!

Från förnekelse till bekännselse.

Jesus, som själv är det stora och sista offerlammet, säger:

- FÖR MINA FÅR PÅ BETE.

Han litar helt på Petrus att han är kapabel att föra "församlingslammen" till bete, undervisa dem, skydda dem och leda dem till andlig och mänsklig mognad.

Jesus ger plats åt Petrus att få använda hela sin kapacitet!

Han skapar "en tillitsfull arbetsmiljö"!

Jesus, var är du nu?? Vi behöver dig i kyrkan!!
Våra paragrafer är jättefina på pappret och vi har de vackraste arbetsplatsmiljödokument, men, men men...

Det fungerar inte alls lika enkelt som när ni gick där på stranden...

Våra chefer är inte lika goda pedagoger (ped = fot, ago = gå, vandra) (gå brevid, alltså) (eller fotvandra!), fast de kanske vill, och fackets företrädare borde inte ha så mycket att göra...

Vem ska gå bredvid mig?

Jesus, de vill ta bort våra extra fridagar... Vad säger du om det? Du sa ju ofta att ni drog er undan till en enskild plats för att vila ut lite...

Nu säger arbetsgivarorganisationen att vi präster ska arbeta 38,25 timmar i veckan... De vet inget om vår övertid och hur många timmar vi inte bokför.
I så fall måste övertiden få kosta, eller hur Jesus!

Dessutom vill de ta bort ersättningen då vi är vikarierande kyrkoherdar...
Petrus var ju vikarierande herde i ditt ställe Jesus... förstår du hur jag menar?

Ja, det är klart att du gör!

Men vi kan inte jobba gratis. Allt arbete har sitt värde och vi vill behålla vår självkänsla.

Blå och lila tillsammans.

Jag fryser om fötterna. Måste hämta mina ullstrumpor.
Hu, jag fryser om ryggen också. Måste hämta min yllefilt.
Jag fryser om hjärtat... Var är fårskinnspälsen?!

... och jag läser ur Tom Wrights bibelkommentar:

"Jesus vill dela sin egen gärning med Petrus. Men det är Jesus som är den gode herden, det är han som livnär oss inifrån. Inte vi själva."

SÅSOM FADERN HAR SÄNT MIG, SÄNDER JAG ER. Joh 20:21

"Här är hemligheten bakom all kristen verksamhet, både din och min, professionell och lekmannamässig, på heltid eller deltid.

Det är hemligheten bakom bakom allt ifrån att vara en tystlåten, tillbakadragen medlem i bönegruppen till att stå på estraden och tala på stora möten och konferenser, skriver Tom Wright.

Om du ska göra något som efterföljare och tjänare till Jesus, utgör detta grunden för det.
Någonstans djupt därinne finns en kärlek till Jesus, och även om du har svikit honom ett antal gånger, så vill han ge dig möjlighet att låta sår och misslyckanden i det förflutna läka, och ge dig nya uppgifter."

Nya uppdrag.

Jesus har initiativet. Det är han som upprättar. Inte vi som kryper och tigger om förbarmande.

Vi följer honom av glädje och lättnad, just för att vi är förlåtna!

Kan denna tillitsfulla arbetsmiljö från evangeliet åter igen få prägla dagens församlingsarbete?
Det är min bön och förhoppning!

Jag låter Gullbritt Sörensen få avsluta:

LÅNGTIDSFRISKA (!):

- Får respons,
- Känner tillit och trygghet,
- Arbetar prestigelöst,
- Har ett tydligt och synligt ledarskap.

Litar du på mig? Litar jag på dig?

Den ende som har mitt hjärtas fulla tillit är Jesus, han som upprättar och ger nya uppdrag - inte avskedar, anmäler eller tystar ned.

Jag sjunger tyst en påskpsalm till aftonbön:

   DEN GODE HERDENS RÖST BLIR HÖRD,
   UR ROP SOM TYSTAS NED,
   BLAND ORM OCH VARG GUDS HJORD BLIR FÖRD,
   OCH INTET ONT DEN SKER. Sv Psalm 377 vers 3.

Tillitsfulla hälsningar från Helene Sture Fårfelt, blåögd med svart iris...

- som längtar efter att bli upprättad. Och sedan vara långtidsfrisk.

Ljungaviksbron vid Fyra Årstiders park.