Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 10 maj 2016

MUSIKALISKT MODERSMÅL - Ryssland och ESC

Musikaliskt modersmål.


Jag ligger på stranden och bläddrar i tidningar och böcker.
Det är varmt och skönt och jag är ensam i min naturhörna på Tredenborgs camping.

Nu är det dags igen för världens största musikfest!

Stockholm är fyllt av glada schlagerentusiaster och Eurovision Song Contest (ESC) går av stapeln på lördag.
Men redan ikväll är första deltävlingen, ty halva världen vill vara med i vår musikaliska tävling...

Det är med hatkärlek jag följer detta krakel spektakel.
Livsnödvändig kulturuppdatering.
Nyfiken på musikaliska modetrender.

Men framför allt vill jag bli berörd, av något som är äkta.

Äkta Skeppshultare.


Och så gillar jag att läsa mellan raderna vad gäller mänskosyn och politik.
Nej, denna tävling är inte politisk! Visst, men överallt där människor möts, är politiken närvarande.

Redan nu spekuleras det ju i om Rysslands favorittippade bidrag skulle gå och vinna - hur klarar detta land i så fall att möta alla homosexuella som tydligt uttrycker sin kärlek i detta sammanhang?

Katastrof?
Eller en nödvändig knuff framåt?
Det återstår att se.

Rysslands bidrag 2016.


Musik är ett gemensamt modersmål för alla folk.
Innan orden har formats, finns melodin där. Vi lyssnar och ljudar oss fram, härmar och prövar.

Det är vaggvisor, ramsor, leksånger, arbetssånger, berättande visor, politiska kampsånger, lovsång och tillbedjan, i hjärtats djupaste inre.

Och schlagers...

Var är min fjäderboa?

Vem sitter i blommande trädet?


Jag är omgiven av blommande slånbär i doftande nyslaget gräs, med en näktergal till sällskap.
Och han sjunger så starkt sin kärlekssång att jag blir alldeles bedövad... Berörd.
Nog är det fåglarna som lärt oss sjunga...?!

Den vackraste poesin föds av naturen själv. Den går inte att konstruera fram.
Är man lycklig och tursam kan man med ord fånga en känsla i flykten.

Lennart Hellsing, som skulle fyllt 100 år i år, har inte bara skrivit roliga barnböcker, han är också en skicklig poet:

HAVET HAR GETT DIG SITT SILVER
    OCH SOLEN EN GULDRING OM FINGRET,

JORDEN GETT VETE OCH DRUVOR
    OCH FÅGLARNA DUN TILL DITT LÄGER,

LIKAFULLT SOVER DU ILLA
    OCH KLAGAR PÅ MATEN FÖR JÄMNAN!

VEM KAN RÅ FÖR ATT DIN BAGARES DOTTER HAR SAFFRAN I HÅRET!
(Ur Strandbok 1964, XXa).

Skum-dun.


När jag läser titlarna till schlagertävlingen ikväll undrar jag om texterna håller samma höga kvalitet som ovan:

"Sing it away - Falling stars - Lighthouse - Love-wave - Walk on water"...

I vår tids upplaga av melodifestivalen så är ljusshowen och det visuella framträdandet så dominant att det ljudmässiga och poetiska nästan försvinner.

Har vårt musikaliska språk ersatts av spotlights och bakgrundsdansare?

Eller är det så att vårt musikaliska modersmål inte kan splittras upp från sin helhet?

Naturligtvis hänger allt ihop!
Vi är en helhet när vi föds, men uppspaltade och söndersplittrade när vi dör...

Sceneffekter, pyroteknik, sångare och dansare - allt i ett! Var så goda.
Neonhimlen är tänd.

Musikalisk neonbro.


Lennart Hellsing skrev 1963 flera artiklar om Barn och Litteratur, där han hävdar barnets behov av det lustfyllda och lekande lärandet och läsandet.

Vi dyker ned bland sociologernas forskande och Lennart fiskar upp följande slutsats:

Medeltida danslekar med enkla rim och ramsor förvandlades till barnvisor och läsning i barnkammaren.

- Jag tror att man här rör sig på de jungfrueliga ängar där poesins och musikens blommor slog ut.
Båda konstarterna uppstod ur rörelsen, ur rytmisk rörelse, vilken i utvecklad form kallas dans"... (sid 108).

Så är det!

Det kallas dans...


Fågeln gör sina piruetter ovanför de spirande träden, sjunger och dansar för att locka till sig en älskande...

Eller som det står i en gammal balladrefräng:

NÄKTERGALEN HAN SJUNGER VÄL
ALLT UTI GRÖNA LUNDEN,

OCH DEN SOM HAR EN HJÄRTLIG KÄR
VISST TAR HAN HENNE PÅ STUNDEN!

Är det det som den ryske sångaren Sergej Lazarev tänker på i sitt bidrag "You are the only one"?
Eller Estlands låt "Play" - vad ska de leka, menar Jüri Pootsmann?

Är det bara trams-titlar och nonsenstexter för att tillfredsställa kommersen?

Eller är det moderna texter om älskogslek bland slånbärssnåren?

Proffstyckarna i dagens tidning menar att Islands bidrag "Hear them calling" med Gréta Salóme är "alltför konstnärlig för att ha med toppstriden att göra"!

Suck.

Kanske har Grétas textförfattare följt den medeltida balladrefrängens modell:

- Först två rader med ett slags inledning med naturen i fokus,
- och så två rader där en känsla eller tanke framställs. (Hellsing sid 115).

Vilken eftertanke?


Vi tar en till:

SKATAN SITTER PÅ KYRKETORN
OCH GÅSEN LÄGGES I EN GRYTA,

OCH DEN SOM HAR SITT HJÄRTEKORN
BEHÖVER DÄRMED EJ SKRYTA...

Lennart Hellsing kommenterar detta:

- Det är tydligt att denna uppbyggnad med två skilda delar, helt och hållet främmande, gör ett något förvirrat intryck...

Men, tänker jag såsom den dansare jag är, om det är så att man dansar till denna refräng, kan själva dansstegens olikheter hjälpa till att lyfta fram livets tvära kast.

Kyrkan, slakten, maten och kärlekslängtan.

Naturen som älskare.


Pappan, pedagogen och professorn - i den ordningen - Jon-Roar Björkvold skriver i sin bok "Den musiska människan" att skolan och vårt tids kunskapsideal har starkt bidragit till att slå sönder barnens naturliga helhetsupplevelse av tillvaron.

Musikens alla beståndsdelar är det som bär kunskapen till barnet, menar han.

- Glädjen att leva, modet att skapa, förmågan att lära, lusten att leka och kraften att växa - går detta förlorat i skolans miljö, då går det illa, menar han (sid 222).

Klipper vi av det känslomässiga bandet, torkar inlärningsförmågan.

- Internationell minnesforskning kan idag inte nog betona känslornas betydelse för att det vi lär oss ska bli bestående.

Äkta vinnare i Wien 2015.


Hur pass äkta är känslorna i schlagerindustrin?

Eller som Laleh säger i en intervju:

- Jag insåg tidigt att jag aldrig kommer att kunna skriva låtar som inte handlar om riktiga saker.

Som producent intresserar hon sig för artisterna på djupet.
- Det psykologiska samspelet är viktigt i den kreativa processen.

Så klok hon är, Laleh!

Guld-Laleh.


Kanske finns det hopp om djup ändå hos Sergej Lazarev?

Ryssland har ju aldrig delat den västerländska renässansen och dess dyrkan av förnuft och rationalitet.

- Enligt rysk tradition är man konsten trogen när man upplever den direkt och inte bryter sönder den med förnuftsmässiga förklaringar.... skriver Björkvold.

Ordet "entusiasmera" kommer från grekiskans en- ethos, att vara "i Gud".

Det hänger ihop med den ryska idén om att människan har en inre ikon - ett fönster mot himlen - där den gregorianska kyrkosången är en återspegling av den sång, som redan har sin givna plats i himmelen. (sid 227).

Återspegling av himlen.

Vårsolen är stark och mitt vinterskinn blir allt varmare... Jag får inte bränna mig i år!
Det gör så ont och är dessutom farligt.
Tror jag går ned och doppar mig i havsviken igen... Ett ögonblick.

Åh så skönt!

Vem har sagt att "kallt" är negativt? Det är ju tvärtom då vi vaknar upp och blir pigga!
Det är varken datum eller temperaturmätare som ska tala om för mig om det passar sig att bada.

Låtom oss bada! Entusiastiskt! I Gud - i vattnet, där himmel och hav möts i horisonten.

Och simmarens rörelse är som fiskens dans.
Vågornas skvalp är den musik som gömmer sig i vassen.

Den musiska människan håller ihop sina helheter och vägrar låta sig fragmenteras!

Det inre fönstret mot himmelen är alltid öppet och en-ethos alltid närvarande.

Ej noterade noter trallar sig inom mig  - och jag är lycklig.

Håll ihop.


Ur Lennart Hellsings "Strandbok" igen, nr XVIII:

VAGGANDE NER GENOM GRÄSET
    GÅR GÄSSEN I GÅSMARSCH ATT HÄLSA
        DAGEN, DEN FÖRSTA OCH SISTA,
            SOM LYFTER SIN SOLKRANS UR HAVET.

GLÖMSKA, JAG PRISAR DIN FLIT,
   NÄR GÅRDAGENS KORGAR DU TÖMMER
      FÖR ATT GE PLATS ÅT DEN KÄRLEK
         SOM STRÖMMAR VAR MORGON EMOT OSS!

Glömska, jag prisar din flit...


Det musikaliska modersmålet är gemensamt för oss alla.
Just därför är Eurovision Song Contest en så intressant företeelse.

Låt oss spana in detta med lite större djup och intresse. Kanske är det bättre än vi tror...

Jag avslutar den sköna naturupplevelsen med att formulera mig inspirerad av den keltiska andligheten:

Och trädens skira blad blev naturens egen oblat.
Innesluten i vårens mässa sjunger jag mitt Sanctus - Helig, helig, helig är DU...

   Tack Gud för musiken.
   Hela universum vibrerar och tonar av Din närvaro.
   Förlåt oss vår splittring, 
   Du sände ju oss din skapande Ande för att vi skulle vara Hela.
   Hjälp oss.
   Amen.

Helt och hållet halv.


Helene Sture Näkterfelt,

- badande poet i schlagerträsket.. nej, fel... Poetisk baddare bland galna näkterfåglar... nä. jo... snarare strandsatt litteraturfilosof som skriver åt Hellsing...

Solsting?

"Bär ner mig till sjön! Bei mir ist Du schön..."

Fort!

Häll den över mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar