Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 19 juli 2016

FÖTTER PÅ HANÖKLIPPA - Psaltaren 71

Mellan himmel och jord.


Marken är fast och berget under mig hårt.
Det är stadig mark och livet bär mig framåt.

Annat är det när man trampar i lösan sand och stegen är sega och glider undan.

Följ med mig ut till den mytomspunna sagoön HANÖ.
Vi gör en liten pilgrimsvandring tillsammans. Jag läser ur Psaltaren 71 och delar några stenhårda foton...

Det var vindstilla på havet... Det händer aldrig! Hanö är enligt SMHI's väderstation ett av de blåsigaste platserna i landet.
Desto större känsla av helighet.

TILL DIG, HERRE, TAR JAG MIN TILLFLYKT,
   LÅT MIG ALDRIG KOMMA PÅ SKAM.

RÄDDA MIG OCH BEFRIA MIG GENOM DIN RÄTTFÄRDIGHET,
   BÖJ DITT ÖRA TILL MIG OCH FRÄLS MIG.


Vindstilla mot Hanö.


I vår tid av självfrälsningsläror och självutnämnda coacher är det så skönt att erkänna sin egen begränsning.
Jag är en liten människa på jorden och havet under mig är så djupt så djupt...
Och himmelen ovanför mitt huvud förlorar sig utåt i universums oändlighet.

VAR MIG EN KLIPPA DÄR JAG KAN BO
    OCH DIT JAG ALLTID KAN FLY
       DU SOM SKÄNKER MIG FRÄLSNING.

TY DU ÄR MITT BERGFÄSTE OCH MIN BORG.


Gud, min klippa.


Min Gudsrelation är ingen löst hopsnickrad åsikt från det religiösa smörgåsbordet.
Det går inte att plocka så. Motsägelserna äter till slut upp varann.

I Psaltaren - Bibelns stora bönbok, den som Jesus också läste ur - ger mig ord när jag är pressad...

MIN GUD, BEFRIA MIG UR DEN OGUDAKTIGES VÅLD, 
   UR DEN ORÄTTFÄRDIGES OCH FÖRTRYCKARENS HAND.

TY DU ÄR MITT HOPP, O HERRE, DU ÄR MIN FÖRTRÖSTAN
    ALLT IFRÅN MIN UNGDOM.

DU HAR VARIT MITT STÖD ALLTIFRÅN MODERLIVET,
   JA DU HAR FÖRLÖST MIG UR MIN MODERS LIV,
     DIG GÄLLER STÄNDIGT MITT LOV.


Hanö sporre. Född ur havet.


Alla vill veta sanningen, men ingen vill höra den...
Den som är före sin tid möts av misstro och förlöjligande.

Man slår på budbäraren och fängslar visselblåsaren. Men sakfrågan orkar man inte ta itu med.
Ord och mod saknas.

JAG HAR BLIVIT SOM ETT VIDUNDER FÖR MÅNGA,
   MEN DU ÄR MIN STARKA TILLFLYKT.

LÅT MIN MUN VAR FULL AV DITT LOV,
   HELA DAGEN AV DIN ÄRA!


Vidunder.


Så går tiden och åren likaså.
Om det finns tid för reflektion kan åldrandet bli den bästa tiden för klokhet och visdom.

Men det sker inte automatiskt med almanackans datum. Det är ett hårt arbete.
Och det är lidandet som dirigerar visheten.

FÖRKASTA MIG INTE I MIN ÅLDERDOMS TID,
   ÖVERGE MIG INTE NÄR MIN KRAFT FÖRSVINNER.

TY MINA FIENDER SÄGER SÅ OM MIG,
    OCH DE SOM VAKTAR PÅ MIN SJÄL RÅDSLÅR MED 
        VARANDRA.

"GUD HAR ÖVERGIVIT HONOM, FÖRFÖLJ OCH GRIP HONOM,
   TY DET FINNS INGEN SOM RÄDDAR."


Göm dig.


Jag vet inte hur många gånger jag har upplevt Guds ingripande i mitt liv!
Du får inga konkreta exempel - jag har mött alltför många som velat dissekera min erfarenhet och reducera den till tillfälligheter.

Så talar bara den som är utan perspektiv. Och som inte vågar se Guds mönster och de röda trådar han lägger ut för oss... för att knyta oss samman.

GUD, VAR INTE LÅNGT IFRÅN MIG,
    MIN GUD, SKYNDA TILL MIN HJÄLP.

MÅ DE KOMMA PÅ SKAM OCH FÖRGÅS 
     SOM STÅR EMOT MIN SJÄL.
MÅ DE HÖLJAS MED SMÄLEK OCH SKAM 
     SOM SÖKER MIN OFÄRD.


Låt stenarna ligga.


Jag sitter på en klippa på Hanö och andas in molnen och vågskvalpet.
Mitt hjärta sjunger tysta sånger och själen jublar över Guds skapelse!

Men vem skall ateisten lovsjunga?

MEN JAG SKALL ALLTID HOPPAS
   OCH ÄN MER FÖRÖKA DITT LOV.

MIN MUN SKALL FÖRKUNNA DIN RÄTTFÄRDIGHET
   HELA DAGEN DIN FRÄLSNING,
     TY JAG KÄNNER INGET MÅTT PÅ DEN!


Stilla vågor.


Visserligen kan jag med mitt "ja" och "nej" forma mitt liv, men alla de gånger livet svängt av vägen har Gud fått lägga ett nytt pussel för att dra upp mig på banan igen.

Känner du igen det?

Ända från ungdomstiden har jag blivit lärd att se hur Gud ger sina fingervisningar till mig, i naturen, genom andra människor och genom sitt Ord.

JAG SKALL FRAMBÄRA HERRENS, HERRENS VÄLDIGA GÄRNINGAR, 
   JAG SKALL PRISA DIN RÄTTFÄRDIGHET,
     JA, ENDAST DIN.

GUD, DU HAR UNDERVISAT MIG ALLTIFRÅN MIN UNGDOM,
   OCH INTILL NU FÖRKUNNA JAG DINA UNDER.


Så klart!


Rutin och erfarenhet gör livet allt lättare att leva. Det gör att min tacksamhet ökar för varje dag.

Nu är jag välsignad med barnbarn och inser vilken livsuppgift som nu har blivit mig given.
Jag förstår hur min egen farmor och mormor bad för oss barnbarn.

Nu är det min tur att får sjunga "Jesus älskar alla barnen" och visa på naturens förunderliga skönhet.
Och låta dem ana Skaparen...

SÅ ÖVERGE MIG EJ HELLER, O GUD, I MIN ÅLDERDOM
   NÄR JAG BLIR GRÅ,
     TILL DESS JAG FÅR BERÄTTA OM DIN ARM 
         FÖR ETT ANNAT SLÄKTE
OM DIN MAKT FÖR ALLA DEM SOM SKALL KOMMA.

DIN RÄTTFÄRDIGHET NÄR TILL HIMMELEN, O GUD.
   DU SOM HAR GJORT SÅ STORA TING, O GUD,
     VEM ÄR DIG LIK?


Vem är dig lik?!


Men precis som jag snubblade på stenbumlingarna och höll på att halka ned på de slippriga stenarna, så har livet knuffat ordentligt på mig, många gånger.

Vi drabbas av den ena skilsmässan efter den andra... Ska det aldrig ta slut?
Ett samhällsproblem. Minsta enheten får inte gå sönder.

Ärlighetens tid.
Brustenheten som inte vill läka. Sveken som maler sönder tilliten. Tystnaden som inte välsignar utan äter sönder den andre.

Gud, ge oss nytt liv! Nytt hopp! Nya relationer som bär och frågar:

- Vad kan jag göra för Dig?

DU SOM HAR LÅTIT OSS PRÖVA SÅ MYCKEN NÖD OCH OLYCKA,
   DU SKALL ÅTER GÖRA OSS LEVANDE 
      OCH FÖRA OSS UPP IGEN UR JORDENS DJUP.

JA, LÅT MIG VÄXA TILL ALLTMER
   OCH TRÖSTA MIG IGEN...


Trösta mig.


Det gör ont att växa. Jag vet inte om jag orkar växa så mycket mer... Gör du?

Finns det själsliga plåster?
Compede runt fötterna, hälarna, själarna...

SÅ VILL JAG TACKA DIG MED PSALTARSPEL 
   FÖR DIN TROFASTHET MIN GUD.
      JAG VILL LOVSJUNGA DIG TILL HARPA
         DU ISRAELS HELIGE.

MINA LÄPPAR SKALL JUBLA, TY JAG VILL LOVSJUNGA DIG.
   JA, JUBLA SKALL MIN SJÄL
      SOM DU HAR RÄDDAT.


Herren är min klippa.


Underbara Hanö!
Gud ställer mina fötter på en stadig klippa så att livet kan levas framåt.
Men bara förstås bakåt.

Herrens gärningar är min andliga föda.
Men bada vågade jag inte denna gången... Och några ovänner såg jag inte till här... Åh! Nu går båten snart, hejdå!

OCH MIN TUNGA SKALL HELA DAGEN TALA 
    OM DIN RÄTTFÄRDIGHET
       TY DE SOM SÖKTE MIN OFÄRD HAR KOMMIT PÅ SKAM
          OCH MÅST BLYGAS.


Visa mig din väg... Avenbokskogen.


Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den.
Ännu ett år.

Helene Sture Hanöfelt,

- pilgrimsvandrare genom Hanös avenbokskogar, genom heden ut på Vindhalla,
- som går med små steg på fast mark.

Men, vem har tillåtit någon att göra "installationer" av konst med politiska budskap på heden, bland stenarna på bönsäcken (såg ut som en rituell plats med eldstenar) och satt upp fula tygtrasor till flaggor här och där?!

Ett naturreservat skall vara vad det är - NATUR - och inget annat!
Denna delen av Hanö är till salu för 4 miljoner... kanske jag ska köpa den och göra det rent och orört igen?!

Magisk skönhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar