UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 20 september 2017

"FRÅN ILLA TILL VÄRRE"


Det ser mörkt ut.


Röstsedlarna är räknade och det är mörkt över altaret i kyrkan.

Jag sitter och funderar med oknäppta händer och undrar vad detta kyrkoval i Svenska kyrkan innebär.
Min bön är ordlös och tankarna utan riktning.

Var det en framgång att så många röstade?
Var det bra att skrämma folk till valurnorna genom att ställa (S) och SD mot varandra?

De kristna dagstidningarna och lokaltidningar gör sina analyser, där Sydöstran undrar om Jesus vann kyrkovalet?

Svaret för min del är Nej.

Jesus vann inte.


Svenska kyrkan är kvar i den partipolitiska fångenskapen. Eller som Elisabeth Sandström skriver i Dagen:
- Vi har gått från illa till värre.

Denna "babylonska fångenskap" av främmande makt gör kyrkan vilsen och jag blir sjuk i själen.

På morgonmässan sjöng vi dock med kraft:

SIN ENDA GRUND HAR KYRKAN I KRISTUS, FRÄLSAREN.
HON ÄR HANS EGEN BYGGNAD, DEN NYA SKAPELSEN.

I VÄRLDEN SOM HAN LÖSTE FRÅN MÖRKRET MED SITT BLOD,
BLEV HON DEN BRUD HON KRÖNTE MED EVANGELII ORD.
Svensk psalm 57.

Gul och rosa och vit...


Nja... Min älskade kyrka är snarare krönt med rosagula röstlappar där vi bjuder in till oheliga allianser.

Den allmänna åsikten är att kyrkan inte ska lägga sig i samhällets politiska arbete.

Men!

Partipolitiska aktörer kan ogenerat lägga sig i kyrkans styrelse!!

Hur är det över huvud taget möjligt? 17 år efter skiljandet från staten.
Eller är staten en sån där efterhängsen typ som inte förstår att man har gjort slut?

Uppsalabiskopen Ragnar Persenius gör en klok genomgång med hur direktval och indirekta val fungerar, läs hans blogg om du vill veta detaljerna. blogg.svenskakyrkan.se

Hela landets resultat.


Men hur klarar alla andra kristna samfund att få fram sina styrelser?

Förrförre ärkebiskopen Gunnar Weman säger i tidningen Budbäraren nr 8/17:

- I Sverige finns många rörelser likt EFS som är demokratiska, och då är det pinsamt att Svenska kyrkan måste använda sig av dessa politiska nomineringsgrupper.

Jag undrar om min kyrka kanske tycker om att vara kidnappad av politiken?
Likt den försmådda hustrun som tacksamt tar emot slag i brist på bättre beröring...

Från illa till värre.


Ni vet ju att jag bor i Jimmy-land... alltså i Sölvesborgs kommun där SD's partiledare bor.
Hur blev valresultatet här tror ni?

De ställde upp i 9 av länets 15 pastorat och de tog plats i samtliga nio.

Vi tittar på tabellen:

(S) och SD vinnare.


... och ser att störst blev de i Mjällby församling, med 21,6% av rösterna.
Det är där vi har vårt utmärkta fotbollslag, men just nu känns det som att det blivit självmål - flera gånger om!

Nåväl, vi ska inte måla F-n på väggen, om han inte redan är där.

Demokrati är demokrati och då skall alla få en chans att höras.

I Ronneby har tråkigt nog Heliga Kors kyrka vandaliserats den sista tiden, så pass att kyrkoherden tvingats stänga kyrkan för att minska skadegörelsen.
Ljus har förstörts, armar på krucifix brutits av och det låg stearin på både golv och altarduk.

Jag läser i Sydöstran att Sverigedemokraterna i Ronneby tagit kontakt med pastoratet och erbjuder sig att dagtid vara i kyrkan, så att den fortsättningsvis kan hållas öppen.

Deras ordförande Christer säger:
- Många av oss har fått stöttning av kyrkan och nu behöver kyrkan stöttning av oss. Den är alldeles för viktig för att stängas.

Från illa till bättre.

Heliga Kors kyrka, Ronneby.


Kyrkoherde Gunnel ser positivt på att privatpersoner tar kontakt och erbjuder kyrkan hjälp efter vandaliseringen.

- Jag förmodar att de inte enbart ställer upp i sin politiska roll, utan även som privatpersoner.

Då är det min bön att dessa frivilliga väktare skall möta den uppståndne Jesus - med eller utan avbrutna krucifixarmar!

Det är min innerliga förhoppning att varje partipolitiker nu tar ta ansvar fysiskt för sin kyrka, och är närvarande där - inte med torkat stearin på sitt hjärta eller vandaliserade tankemönster, utan fyllda av den frid och försoning som är kyrkans huvudbudskap.

Vackert nog är det dessutom den judiska högtiden Yom Kippur - Försoningsdagen!

Fridens hus.


Vänta nu, det hörs klamp och marschtakt ute på avenyn i Göteborg.

Till vår fasa har nyheterna rapporterat om oanmäld demonstration med nazister i uniform.
Svag lagstiftning gör att polisen inte ville ingripa - för att inte provocera fram våld.

Hatets ideologi provocerar själv med sin närvaro just dagen efter kyrkovalet.
Det är som att spotta på altaret...

Från värre till ännu värre.


NÄR LÖGN OCH VÅLD FÖRMERAS, VAR ÄR DÅ JORDENS SALT?
VEM HJÄLPER OCH VEM HELAR VID VÄRLDENS SÖNDERFALL?

MÅ KYRKAN BLI SOM FORDOM, ETT HJÄRTA OCH EN SJÄL,
EN FRISTAD MITT I ORON, FÖR SANNINGEN ETT VÄRN.
Sv ps 57 vers 4.

Altaret är tänt igen.


Men nog var det roligt att valdeltagandet ökade från 13% till 18%!

Jodå, det var det. Men vad siffrorna egentligen säger är ju att 82% av kyrkans 6,1 miljoner medlemmar högaktningsfullt struntade i att rösta!!

Det är inte intressant.

Systemfel. Rätta till det!

Det är så sorgligt att vi sätter ribban så lågt och nöjer oss med så ynka smulor... med tanke på vilket fantastiskt budskap vi har!
Så enormt mycket jobb och pengar för så dåligt utfall.

- Illa, jag mår illa, sjunger Magnus Uggla och uttrycker min förtvivlan.

Nej, Gud är varken sjuk eller död.


Jesus var varken svensk, den första socialisten eller liberal. Han var inte miljöpartist och inte heller kristdemokrat. Han var varken borgerlig eller centerpartist - även om han gärna vandrade i Galileens landskap.

Han tillrättavisade sin tids religiösa partier - fariséer och sadducéer - och hjälpte dem hitta tillbaka till fokus; Guds nåd och barmhärtighet till varje människa.

Jesus Kristus står utanför all partipolitik. OCH DÅ SKALL VI OCKSÅ GÖRA DET och sluta låtsas att detta är enda sättet att utöva demokrati.

"Demokrati" - som för övrig betyder att "all makt utgår från folket" - vilket också är fel i kyrkans sammanhang!!

ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMMEL OCH PÅ JORD...

Vem var det som sa det nu igen? - - -

Åt mig har getts all makt.


Det är Jesus som har makten. Kraften utgår ifrån honom - inte från oss.
Det är vi som skall fråga vår Herre:

- Vad vill DU att vi ska göra?

Och svaret är tvåfaldigt, med rötter tretusen år tillbaka, ända till då Mose ledde folket ut ur slaveriet i Egypten:

NÄR DU HAR FÖRT FOLKET UT UR EGYPTEN SKALL NI HÅLLA GUDSTJÄNST PÅ DETTA BERG. 2 Mosebok kap 3:12.

1. Alltså, fira gudstjänst för att ära Gud. Det är det första vi skall göra. Ära Gud i allt vi gör!

Och när vi ärar Gud, är det mycket vi inte längre kan göra... för att det rimmar illa med lovprisningen.

2. Det andra är att vi räcker ut handen till den som behöver mat och skydd. Det är en konsekvens av att Gud själv räckt ut sin hand till oss som varit i mörker.

Reträtt. Retreat. Tystnad.


Jag skulle önska att Svenska kyrkan utlyste en veckas fasta... med tid för rannsakan och bön. Utan kaffe och bulle.

Vi behöver be Gud om hjälp att komma loss ur alla dessa babylonska och egyptiska politikerfångenskaper.

Vi behöver också styrka alla dem som nu skall bli förtroendevalda, och ge er undervisning i kristen tro, så att ni kan prioritera rätt, i Jesu namn.

Ordet "kyrka" betyder ju = kyrios = den som tillhör Kristus.

Nu får ni aktualisera ert uppdrag som döpta och verkligen visa att ni tillhör Kristus!
Vakta kyrkans rum, öppna hennes dörrar, fira den heliga nattvarden och tänd ljus som driver ut sekulariseringen ur Svenska kyrkan.

Då kan vi går från illa till bra.

Det kan bara bli bättre...

Opolitiska ljus.


GUDS KYRKA ÄR GEMENSKAP MED FADERN OCH HANS SON,
DET SKÅDAR HON OCH ERFAR I ANDENS KRAFT OCH NÅD.

GUDS HELGON OCH MARTYRER BETYGAR DET MED BLOD.
OMKRING DEM SJUNGER RYMDEN, DÄR SEGERNS KYRKA BOR.
Sv ps 57 vers 5.

Bistra hälsningar från Helene F Sturefelt,

- alias Frans Illa Värrefelt, stridskämpe i bön och ord.

Från värre till illa.




måndag 18 september 2017

ENHETEN I KRISTUS

Mångfaldig enhet.



Det står inte "Mångfalden i Kristus"... Jesus talar själv om Enheten som vi har i honom. Gör vi också det?

Nu är kyrkovalet över för denna gång och analys kommer så småningom.

Det är mycket vackert att denna demokratiska kyrkovalsdag inföll på 14:e söndagen efter Trefaldighet som har rubriken:

ENHETEN I KRISTUS.

Välkommen till ett inlägg som vill rikta blicken åt två håll - inåt, och utåt.

I varje kyrka har den ljuvliga texten om hur Jesus ber för oss blivit läst. Slå upp Johannes evangelium kapitel 17, eller i psalmboken på sid 1520:

JAG BER ATT DE ALLA SKALL BLI ETT...

... OCH ATT LIKSOM DU, FADER, ÄR I MIG OCH JAG I DIG, OCKSÅ DE SKALL VARA I OSS. Joh 17:21.


Blickar mot altaret.


Det går en skiljelinje mellan människor i kyrkan:

- de som utifrån betraktar kyrkan och tycker att vi skall vara "öppna mot alla", och därmed låta mångfalden få plats,
- och de som inifrån betraktar altaret och vill att Jesus Kristus skall vara centrum.

Båda perspektiven är rätta, från respektive håll.

Självklart skall alla få plats i gudstjänsten, med sina olika gåvor och behov.
Det behöver ingen skriva oss på näsan för, vi som lever med världens mäktigaste arbetsbeskrivning:

GÅ DÄRFÖR UT TILL ALLA FOLK OCH GÖR DEM TILL LÄRJUNGAR...!


Blickar mot folket.



Men när ordet "mångfald" letar sig mot centrum, det är då det blir fel!

Som kristen, i kyrkan, finns det bara EN herre, EN frälsare, EN Gud - och det är vår himmelske Fader, uppenbarad genom Jesus Kristus, ännu verksam genom sin Helige Ande idag, här och nu.


När Guds kärlek drabbar mig, vänder han mitt fokus på alla fronter.
Jag skall ta några exempel.

Pengar.  

När Jesus ber att vi alla ska bli ETT, ber han också att min ekonomi skall tjäna Honom.

Det är inte längre frågan om ifall jag vill lägga pengar på att byta till ett nytt kök eller en snyggare bil.
Förstavalet är inte längre på att handla kläder på rea bara för att det är billigt eller att omge mig med statussaker.

- Flest prylar vinner!

Nej, den trosbekännelsen tar Jesus bort med sin kärlek. Han vill att du och jag överlåter vår plånbok till honom.

- Herre, hur kan jag och mitt hus tjäna dig och min medmänniska på bästa sätt?

Det är mycket spännande vill jag lova att be den bönen!!

Skräp-prylar.


Relationer.  

Att leva som kristen är att ha en ny, stor kärlek i hjärtat - Gud själv.

Det påverkar vem jag umgås med.

Varför skall jag fortsätta träffa människor som gör mig illa? Och tar min energi?

Om Gud är min kärlek, varför skall jag utsätta mig för andra som ibland upphöjer mig och ibland trycker ned mig, allt för att jag skall dansa efter deras pipa?

När Jesus bor i mig, varför skall jag ha en vänlista på Facebook där "vänner" ifrågasätter mig på ett negativt sätt, utan att visa nyfikenhet eller respekt?

Nej - bort med dem alla!!

Behåll dem som gör dig gott.


Däremot är det en annan sak när Jesus driver mig fram att samtala med människor som behöver höra ett välsignat ord från Herren.

Då är det "enheten i Anden" som driver dig och mig fram!

Det är också en mycket spännande bön att bedja:

- Herre, led mig idag till någon som behöver få uppmuntran från dig, ett ord av glädje och sanning! Eller ibland en förmaning eller rent av varning över den livsväg de tagit in på. Hela tiden med kärlekens attityd och friheten som mål.

Andens enhet.


Kärleken. 

Vi vill så väl men det kan bli så fel. Vi vill leva tillsammans hela livet, men glömmer bort att stötta och hjälpa varandra.

Fokus kan hamna fel i kärleken så att äktenskapet eller förhållandet spårar ur.

- Men vi är ju båda två troende...

Jovisst, men var är fokus? På en åsikt eller på att vilja be tillsammans, vid kvällsmaten eller aftonbön?
Om inte vår kristna tro tar sig trovärdiga uttryck, vad är den då värd?


En gång frågade Jesus den blinde mannen:

- Vad vill du jag skall göra för dig?

Det är fortfarande världens mest korkade fråga - och mest inkännande och pedagogiska!!
För han behövde själv ge uttryck för sina behov! Det fattade väl Jesus vad han behövde!

När vi är ETT i Kristus då kan vi också i vår familj ställa frågan till varann:

- Vad behöver Du?

Också i samlivet, det känsliga, sårbara, dyrbara...

- Vad behöver Du?

Och våga svara!

Åh! Mitt hjärta!


Mångfalden finns när vi riktar blicken utåt, med altaret i ryggen.

Då ser vi vilken rikedom alla kyrkorna har! Så många olika sätt att fira gudstjänst, att lovsjunga och att räcka handen till medmänniskan.

Enheten skall finnas när vi riktar blicken inåt, mot altaret.

Där är Jesus. Korset. Frälsningen.

Där är inte mindfulness, kristaller eller yoga. Det behövs inte i den fullkomliga enheten.

Enhets-pusslet.


Jesus säger till dig:

DEN HÄRLIGHET SOM DU HAR GETT MIG
   HAR JAG GETT DEM, 
      FÖR ATT DE SKALL BLI ETT 

OCH FÖR ATT LIKSOM VI ÄR ETT - JAG I DEM OCH DU I MIG - DE SKALL FULLKOMNAS OCH BLI ETT. Jon 17:23.

Vilka kraftfulla ord!

I Kristus har vi fått hela den himmelska härligheten!
Befrielse från mörker och synd, frihet från förtryck och utnyttjande.

Ja, denna härlighet är full av ren glädje, då vi blivit klädda i förlåtelsens vita klädnad och dragna bort från allt som splittrar.

Hurreluja!

Vad fattas? Eller vem?


Ärligt talat, det är också så att "mångfald" är ett finare ord för splittring.
I alla fall om det riktas inåt mot altaret.

Men mångfalden enas i Kristus då vi kommer från öst och väst, halta och lytta, rika och starka, utförsäkrade och egna företagare.

Så, detta inlägg vill göra tydligt att vår blick ska riktas på två olika håll.

Blandar vi ihop det, då vår vi en kyrka med ett religiöst smörgåsbord på altaret och en enfaldig församling som är plockad ur socialgrupp 1...

Gott!


Till sist.

Så bra att fler gick till valurnorna i år. Inte sedan 1967 har valdeltagande varit så stort, säger statistikerna.

Det var det året vi lade om trafiken från vänster till höger...

Hoppsan! Här smyger sig in ett litet politisk nyp. Det får vi vänta med!


Utåtriktade hälsningar från altarets tjänarinna,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade Betlehemskyrkan i Göteborg samt graffiti i Kållered, och
- som deltog i en fin gudstjänst i Listerkyrkan, samt
- förra veckan besökte många kyrkor i Göteborg för att vara en del just i enheten i Kristus. Det finns mer att säga...

Enheten fullkomnas.



fredag 15 september 2017

RENHJÄRTAD GLÄDJE

Ren glädje.



Det finns glädje och det finns skratt. Det finns fniss och det finns flabb. Ja, det finns hånskratt, gapskratt och skadeglädje.

Men Guds ord talar om renhjärtad glädje.

Finns det?

Nu lämnar vi kyrkovalet för en stund och dyker ned i de andliga källorna istället.
Följ med mig till originalet, till de texter som inte är förvanskade av misstro eller egenfrälsning.

Jesus säger:

SALIGA DE RENHJÄRTADE, DE SKALL SE GUD.
 Ur Bergspredikan, Matteus 5:8.

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER
OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG.
Johannes 15:11

Två bröder i olika tider.


Framför mig har jag två böcker - Stinissens andaktsbok "Idag är Guds dag" och den spanske fattigmunken Ignatius av Loyola; "En bok om att hjälpa själar".

Vi börjar med den svenske karmelit-brodern.

Han beskriver tre olika känslor då man utfört en tjänst för Gud, och lyckats bra med den. Då kan man reagera på tre olika sätt:

- "Du kan bli belåten med din själv och sola dig i din egen förträfflighet. Du kan nära ditt högmod med tanken på att du kan få beröm och ära, kanske både av Gud och människor.

På så sätt befäster du dig själv i din egenkärlek, men kommer inte närmare Gud, även som du utfört storslagna ting för Honom!"

Men är det inte bra med egenkärlek?
Man ska ju älska sig själv?

Jo... men inte på ett inkrökt sätt... där Gud och medmänniska inte får plats.

Stinissen fortsätter:

- "En annan möjlighet är att du tackar Gud för att Han gett dig framgång. Du slapp misslyckas och allt gick enligt dina planer och önskemål.

Ja, du tackar Gud för att han gjort dig lite större och bättre."

Större och bättre.


Jo... men ingen vill väl misslyckas? Får jag inte vara glad över att slippa tillkortakommanden?

Förresten, jag skrev fel i bibelcitatet först - jag skrev "Detta har jag sagt er för att er glädje skall vara i er..."

Såg du felet?

.. er glädje skall vara i er...
Det är den inkrökta människans perspektiv, utan Gud, bara med sig själv som högsta mått.
Hurra vad jag är glad.

Nej, Jesus säger ju för att MIN glädje skall vara i er!!

Och det är en annan sak!

Jesus visar hur varje människa är en gren i det stora trädet.
Att vara kristen är att låta saven från stammen nå ända ut till fingerbladen!

Att vara kristen är att låta sig fyllas av helig Andes livgivande sav... där jag bekänner mina synder och får dem förlåtna.

Det är DET som är glädjen!

Inte att jag själv i tyst meditation skall låta tankar och känslor komma och gå, utan att värdera dem, och missa misstagen... och missa förlåtelsen och upprättelsen.

Hänger ju ihop!


Stinissen fortsätter berätta om den renhjärtade glädjen i Herren:

- "Det tredje sättet att reagera är att tacka Gud för att Han har blivit mer känd, att människor får upptäcka vem Jesus verkligen är och att de blivit mer mottagliga för Guds kärlek.

Denna reaktion är en glädje för Guds egen skull.

Din glädje är fri från egenkärlek.

Du skulle vara lika glad om någon annan fått utföra din tjänst, och kanske till och med lyckats bättre än du.
I en sådan renhjärtad glädje och tacksamhet blir du befriad från dina egna trånga gränser, och möter verkligen Gud".

Så skriver Wilfrid Stinissen i sin andaktstext på dagen för den 13 september.

Gå in i Glädjen.


Tro inte att det var bättre förr. Tro inte att lärjungarna var frommare än du, eller romarna på medeltiden.

Nej, vi har alla den här vassa spetsen i oss, som gör att vi kan klättra över andra för att nå vårt mål av rikedom, skönhet och berömmelse.

Han skulle inte tycka om att jag skriver så här; men Spaniens mest betydande helgon är Ignatius av Loyola. Förlåt mig Ingno...
Jag måste lyfta fram din berömmelse så att andra förstår att du fortfarande är viktig.

Hans fattigdom och Gudsiver drev fram reformationen i Spanien samtidigt som Luther städade i Tyskland.

Ignatius var en mycket skicklig själavårdare. Om han hade levt idag, skulle han säkert varit bloggare och själavårdare här på nätet...

Men 1500-talet erbjöd endast papper och penna och tur är väl det.
Flera korrespondenser finns därför bevarade.

En nunna i Barcelona skriver och klagar att hon bara får så allmänna råd av människor i sin nöd, att de inte gör någon nytta.

- "Jag är av samma mening, svarar Ignatius, den som inte preciserar begriper föga och hjälper ännu mindre.

Själv var han en mästare i precision, skriver Laura Petri i boken om honom, han individualiserar och ser intuitivt var skon klämmer, så att hans korrespondenter ofta får orsak att skrika AJ!" (sid 121).

Ignatius var så skicklig att han utvecklat en särskild taktik för att vinna varje själ - till och med sin egen biktfader...

"Han gick till en pater som var ökänd för sitt dåliga liv, avlade generalbikt och bekände sitt livs alla synder i avsikt att väcka sin biktfaders ur hans synda-sömn.

Rollerna förbyttes hastigt, biktfadern förvandlades till ett förkrossat biktbarn, som ödmjukt bekände sin synd inför Ignatius.
Hans lilla list lyckades, han mötte syndaren på hans egen nivå." (sid 95).

Det utlöste ren glädje!

Ren-hjärtad!


Men om jag inte fattar något av detta... Om jag är förvirrad och inte vet vad som är rätt och fel? Hur ska jag då kunna veta om min glädje är ren och äkta eller bara hemligt uppblåst?

Ignatius vet att svara. Han mötte mycken själanöd, och lärde sig att avslöja Guds fiendes anklagelser. Alltså djävulens lömska röst.

Han hade umgåtts så mycket med helig Ande i Skriftens ord att hans hjärta och förstånd var renare än många andras.

Han skrev en text kallad Att handla Tvärtemot - agere contra:

- "Om fienden uppblåser oss, då måste vi förnedra oss och tala om våra jämmerligheter och synder.

Men om fienden nedtrycker oss, då måste vi resa på oss i stark tro.

Om fienden talar om att du är rättfärdig och bra, då talar vi om behovet av Guds barmhärtighet.
Men om fienden talar om barmhärtighet, då kommer jag med Guds rättfärdighet.

Så spelar vi upptågsmakaren ett spratt och undkommer hans fälla!" (sid 121).

Skrattade Ignatius, och hans leende går än genom själavården i Europa, femhundra år gammal.

Själavårds-glädje.


Jag sitter gärna i tyst bön, men mitt fokus ligger utanför mig själv, hos Gud.

Jag lyssnar gärna på mina tankar som kommer och går, men jag talar om dem med Jesus Kristus, och lyssnar till hans respons.

Jag låter gärna mina känslor få plats i min bön OCH jag låter Helig Ande värdera dem!
De går inte obemärkt förbi, nej nej stopp!

Både tankar och känslor vill ju säga mig något, och då lyssnar vi tillsammans, Herren och jag.

Tillsammans.


Och om jag är vilsen i vad som är rätt och fel, då använder jag Ignatius tvärtom-tänkande, det har jag gjort långt innan jag lärde känna denne spanske broder...

Vi är inte ensamma i bönen. Jesus är vid vår sida.

Och när glädjen slår över i högfärd, då tar han ned mig på jorden genom att jag slår stortån i stolsbenet...
Eller när Gud gör som Jag vill, då får jag rött ljus hela vägen genom stan när jag är ute och kör...

Osjälvisk glädje är inget jag kan särskilt bra... Men Jesus i mig kan!
Och det är jag djupt tacksam för.

Nu ska jag avsluta min andakt genom att sjunga en sång från Taizé, faktiskt på tyska:

BEHUTE MICH GOTT, I FÖRTRAUE DIR
DU SAIGST MIR DEN VEG ZUM LEBEN
BEI DIR IST FREUDE, FREUDE IN FUHLE...

Om stavningen är fel, så tar vi den på svenska också:

BEVARA MIG GUD, JAG BEHÖVER DIG
DU VISAR MIG VÄG TILL LIVET
HOS DIG ÄR GLÄDJE, FULLKOMLIG GLÄDJE!

I evigheter TACK!

Vid vår sida. Tack!


Glada glädjehälsningar från en högfärdsnäsa i välfärdslandet,

Helene Glädjefrans Hjärtensture,

- som fotograferade mina egna synder... ty härmed bekännes att jag igår pallade plommon inne i en trädgård... Aj aj aj!



torsdag 14 september 2017

VAD VILL SVENSKA KYRKAN?

Kyrkoval på söndag.


Hur ska det gå på kyrkovalet på söndag?
Bortglömt är det inte! Insändarsidorna är fulla av debatt! Men, det finns problem.

Den splittring vi ser, går under täckmanteln "mångfald". Det vi kallar demokrati kan också kallas för att "vi säljer ut vår själ".

Vi uppmanas att gå till valurnorna för att mota bort två partier som slåss om att få ta över Svenska kyrkan.
Det står mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Tror de... Högfärden är stor, som om det är de som är kyrkans centrum.

Jag backar tillbaka några hundra år och tar sats i den omvälvande tiden då kyrkans folk ropade efter reformation.

Stoppa SD.


På 1500-talet sprack enhetens Europa sönder då kyrkan (katolska kyrkan) vittrade sönder inifrån.
Påve, biskopar och prästerskap köpslog om pastoratsrätter, man kunde köpa sitt prästämbete och kyrkan bedrev mer av affärsverksamhet än andlighet i Guds hus.

Påvarna ville att deras söner (!) skulle ärva påvestolen, och klostrens förfall hade gjort nunnornas liv till en älskarinne-verkstad.

"Den hårdaste av stormar var den orkan som svepte över Europa i gryningen av den nya tiden, som slet kungar och folk ur kyrkans armar.
Folkens moder - kyrkan - och Kristi ställföreträdare - påven - hade glömt Kristus.

Synden var avskaffad, inte genom tvagning i Lammets blod, utan genom ren negation.
Det 15:e seklet erbjöd en hednahimmel befolkad av hedniska filosofer, och människan var sitt eget mått."

Allt enligt boken om Ignatius av Loyola, skriven Laura Petri.

Slem-krypare.



Här finns likheter att hämta lärdom av.

Vårt problem idag är inte att vi säljer avlatsbrev för att slippa Skärselden. Vårt problem är att politiken fortfarande biter sig fast i kyrkan, och att kyrkan inte har tillräckliga muskler att skaka av sig denna blodsugande igel.

När människan blir sitt eget mått - både inom och utom kyrkan - då finns inte längre någon enhet att samlas kring.

Då ställs fel frågor.
Vad vill kyrkan då?

Då blir det som på affischen här: Läs texten noga och FINN ETT FEL:

Vad vill du?


- Vad vill du att kyrkan ska göra?

Frågan är felställd. Det ger en falsk föreställning om att du som röstare är i mittpunkten.
Det är du inte.

Kyrkan är inte ett företag som frågar sina kunder vad de vill. Kunden har inte alltid rätt. Inte alls, faktiskt. Och vi är överhuvudtaget inte "kunder" i kyrkan!

"Köper" du den argumentationen? Urk.

Församlingsmedlemmen är varken "brukare", förbrukare eller konsument av religiösa ting.

Vi är tillsammans efterföljare i Jesu fotspår, och vårt centrum är altaret!
Inga selfies här med joggande präster eller förträffliga förtroendevalda.

Kyrko-springare?


Vad hände med Herrens bön? Har alla glömt den? Bönen om att Guds vilja måtte ske... inte vår, inte min... utan:

VÅR FADER, DU SOM ÄR I HIMMELEN,
  LÅT DITT NAMN BLI HELGAT,
    LÅT DITT RIKE KOMMA,
      LÅT DIN VILJA SKE...

... PÅ JORDEN, SÅSOM I HIMLEN.

Är inte detta bönen att bedja inför kyrkovalet på söndag?!

Gud, vad vill DU med din kyrka? Den lilla lutherska kyrkan i Sverige...
Herre, kan DITT namn bli heligt igen? Och inte missbrukat som en billig ed när man är misshagad...
- Åh, herre Gud!

Himmelske Far, kan DITT rike bli synligt mitt ibland oss sekulariserade svenskar idag?

Hur ska DIN vilja kunna ske, när vi inte ens frågar efter den??

Ske DIN vilja!


Ignatius av Loyola levde i det sargade Europa som förlorade sin kostbaraste skatt:
- Trons enhet.

Laura Petri skriver:

"Istället för den ena världskyrkan uppstod istället, ur nationell mark, ett virrvarr av mindre sinsemellan stridiga religiösa samfund, med nya läror och nya kultformer.

Eniga var dessa territorialkyrkor, eller folkkyrkor, endast däri att de förkastade påvens primat och sorterade in människan under den världsliga överheten" (sid 110).

Är Svenska kyrkan en del av detta?
Både ja och nej.
De uppsplittrade kyrkorna närmar sig varandra igen, på ett positivt sätt. Tiden är bättre.

Inte territorialkyrkor.


I våra informationsblad läser vi om de olika grupperingarnas viljeyttringar:

- Jag tycker att kyrkan ska värna miljön...

OCH GUD SADE:
- MÅ MÄNNISKAN RÅDA ÖVER FISKARNA I HAVET OCH ÖVER FÅGLARNA UNDER HIMMELEN OCH ÖVER BOSKAPSDJUREN... 1 Mosebok 1:26.

Jodå, det har vi vetat ända sedan vi läste Bibelns första bok. Dessutom har vi skapelsens skönhet nedlagd i våra hjärtan, ända tills girigheten tar över. Tyck på du.

Vart tog skapelsens skönhet vägen?


- Jag tycker kyrkan ska vara en god arbetsmiljö...

JESUS SA:
- FÖLJ MED MIG BORT TILL EN ÖDE TRAKT, SÅ ATT VI FÅR VARA ENSAMMA OCH NI KAN VILA ER LITET.
DET VAR SÅ MÅNGA SOM KOM OCH GICK, ATT DE INTE ENS FICK TID ATT ÄTA. Markus evangelium kap 6:31.

Oj, är det ett utdrag ur förhandlingarna mellan KyrkA och arbetsgivarorganisationen SKAO?

För återhämtningen måste vara det viktigaste i en god arbetsmiljö, där kvinnliga präster leder ligan för utmattning och utbrändhet.

Redan för tvåtusen år sedan hade lärjungarna så mycket att göra att de inte fick tid till lunchrast.
Kanske de inte ens fick någon veckovila?
Eller kompensation för att de botade folk på röda helgdagar?

Hoppa av! Vila.


Så här illa är det:

SKAO vill ta bort prästernas 12 extra fridagar som kompenserar att vi är i tjänst alla röda dagar, då ni andra är lediga.
Istället vill de att kyrkans personal ska jobba som kommunanställda, d v s 38,5 timmar i veckan.

Det är bara det - så ser inte vår arbetssituation ut. Vi är inget kontorsfolk...

Dessutom är det en socialdemokrat som sitter i ledningen för detta (S) förslag. Även OB-tilläggen hotas.
En så kraftigt försämrad arbetsmiljö kan du bidraga till om du röstar på (S) i kyrkovalet på söndag.

På vilket sätt följer dessa förhandlare evangeliet?
Naturligtvis inte alls, ty de är världsliga herrar och kyrkan ska följa världsliga arbetsmiljöregler.

Om det går.

Men kyrkan lever under andra villkor, med helt andra uppgifter än de världen har.

Förhandlingarna mellan dessa två parter, KyrkA och SKAO, lär ha strandat.

Hur ska detta sluta?
Tänk om Sveriges prästerskap tas ut i strejk? Kan du föreställa dig vad det skulle innebära för alla familjehögtider! Vad säger SD om det, ni som så gärna vill värna våra traditioner?!

Jobba eller strejka?


- Nej tyvärr, vi har inga präster som kan döpa, viga eller begrava... De har alla arbetats sig fördärvade p g a utebliven vila.

- Nej tyvärr, det blir inga gudstjänster, andakter på hemmen eller någon själavård. Prästerna måste själva till själavården... och läkaren... och försäkringskassan.

Kom, låt oss dra oss undan... Det är mycket folk som trycker på. Jesus vet hur det var. Hur det fortfarande är. Den andliga nöden är stor.


Till vem skall VI ringa??

När trons enhet gick sönder i Europa, fick det långtgående konsekvenser. Laura Petri skriver - och nu talar vi inte om den lilla klass 1 varning för regn, som inte kom...

"Det blev en jordbävning utan like, som berörde även sociala och ekonomiska förhållanden, vetenskap och konst, ty allt detta var sammanvuxet med kyrkan.

Det som i femton sekel, allt sedan apostlarnas dagar, för miljoner utgjort högsta tröst i liv och död, det som otaliga martyrer och helgon befäst med heroiska offer, det som de genialaste konstnärer, diktare och lärde förhärligat och förklarat genom odödliga verk - allt detta blev nu smädat och nedgjort som djävulspåfund."

Den förtappade kyrkan i Rom smulades sönder helt av kritik, framför allt av Luther. Den eviga staden härjades av eld och svärd från de lutherska tryckpressarna.

"Lekt och lärd böjde sig i stoftet och bekände att det var Guds hand som slagit dem.
Roms skövling injagade helig skräck i hela Europa". (sid 111).

Vänd om!


Så illa är det inte idag.
Nej, men vi lever i sviterna av detta, med konsekvens att vi accepterar människans vilsenhet som ett normaltillstånd, så länge vi inte vänder oss till altaret igen.

Inget kyrkopolitiskt parti kan göra någon andlig nytta för Svenska kyrkan utan att ha Jesus Kristus som sin herre.
Det innebär att varje sammanträde självklart börjar med bön och ett Guds ord.

Det betyder att varje ledamot och ansvarig självklart frågar sig:

- Hur ska vi låta missionsbefallningen ta sig uttryck i vår by? Hur ska vi gå ut till alla folk och göra dem till lärjungar? Hur avsätter vi ekonomiska medel bäst till detta?

Med dessa frågor i bagaget börjar det likna ett kristet kyrkoarbete.

Du vet att jag ofta tar i när jag skriver... Jag måste raljera för att göra situationen tydlig.
Som väl är, finns det ett par goda församlingar i Svenska kyrkan som fungerar bra, där man frågar efter sina medarbetares resurser och prioriterar deras återhämtning.

Tack och lov för det.

Fungerar bra.



Låt mig avrunda med att lyfta fram något som kan bli ett prejudikat för Svenska kyrkan som arbetsgivare.

Det finns några som anmält sin utbrändhet som arbetsskada, eftersom hjärnstressen påverkar det dagliga livet på ett negativt sätt.

En av dem har nu fått sin anmälan godkänd av Försäkringskassan, och livränta kommer att utfalla.

Det innebär upprättelse för den enskilde och ett höjt finger mot arbetsgivaren.

Min innerliga bön är att båda parter ska se till arbetskamratens bästa - inte att hon/han är arbetsgivarens fiende.

Bryt! För att enas.


Och eftersom det är Luther-år i år, citerar jag ur Laura Petris bok en gång till:

"Martin Luther räddade påvedömet ur sitt moraliska förfall. I denna mening kan man med full rätt säga att katolska kyrkan räddades av sin dödsfiende". (sid 25).

Vem ska rädda Svenska kyrkan ur hennes identitetskris?
Facebook-gruppen "Mittkors" drog tillbaka blickarna till Kristus. Låt oss fortsätta den vägen - tillsammans.

Till sist.

Vi är inte "svenska" kyrkan. Vi är del i den världsvida kyrkan, som hjälper oss lyfta blicken från vår egen nation och vårt ego.

Vi är en del av de kristna i Afrika och Asien och deras sätt att prisa Gud. Våra "svenska" traditioner är inte särskilt intressanta - att hävda det är både okunnigt och okristet.

Vad vill Svenska kyrkan?

Mitt eget svar, så långt jag kan bidraga, är:

* Att räcka frälsning och frihet från tunga bördor av sorg och egenfrälsning. Att visa hur längtan efter Gud får sitt svar först när vi tar emot Helig Ande.

* Det är att öppna kyrkorna för bön och andakt. Och ur det, sträcka fram handen till den hungrige och frusne. Med Jesusnamnet på mina läppar.

Prästen i busken.


Osvenska men världsvida hälsningar från
Helene Sture Kyrkofrans,

- i studier om Ignatius av Loyola,
- på väg till vallokalerna.

söndag 10 september 2017

FÖRVIRRAD i KYRKOVALET

Hemligt och förvirrat.


Sturella är förvirrad. Hon är dessutom lite trött och tramsig - sånt händer även här.

Hon har försökt förstå sig på kyrkovalet i Svenska kyrkan och verkligen ansträngt sig. Men det har inte gått så bra.

Sturella är en väldigt politisk människa. Men partipolitiken ger hon sig inte in i. Hon förstår över huvud taget inte vad den har att göra i hennes kyrka.

Jag har tjuvlyssnat till hennes tankar.

Vad gör ni här?!


POSK, FiSK och fjäsk! Öppen kyrka och Stängd kyrka.

Liberaler contra svartrockar. Brunfolket som fiskar i grumliga vatten.

- Jag skall göra er till mänskofiskare, sa Jesus, men inte till något partipolitiskt program, utan för Frälsningens skull.

Vissa behöver frälsningen mer än andra, tänker Sturella.

Centerpartiet - vad vill de i kyrkan? Vad har de i centrum?
Landsbygden, så klart. Hela Sverige ska ju leva. Men får Jesus leva i deras centrum?

Fräls mig, Gud!


Frimodig kyrka. Missmodig kyrka. Kyrka som frågar "vad folk vill ha".
Vanmäktig kyrka som glömmer fråga sin Herre vad Han vill, med sitt folk.

Modig kyrka! Som talar frälsning och lever utanför murarna.

Konservativ kyrka. Liberal kyrka?
Hur kan man vara liberal i den kristna tron, undrar hon.

- Allt vad ni vill att andra skall göra er, det kan ni göra om ni har tid och det passar er kalender.
Sade liberal-Jesus.

Nä, jag måste ha missförstått något. Eller någon.

Hon försökte igen:

- Allt vad ni vill att andra skall göra för er, det kan ni göra om ni har tillräckligt mycket pengar som ni inte behöver.

Nej, det var nog det borgerliga alternativet.

Det går inte så bra för Sturella att förstå det här kyrkopolitiska systemet.

Röd tumme upp. Eller ned.



Kyrka med regnbåge och kyrka bara i några enstaka kulörer.

Homosexuellas rättigheter tag plats, och lika så alla andra sexuella varelser - vi älskar och ber, kramas och lovsjunger och respekterar varandra och stämmer in i kyrkans Trosbekännelse - allihopa.

Följ inte med in i sängkammaren, tänker Sturella. Var och en ska ta ansvar för sin relation.

- Om du inte vill att någon skall följa med din in i ditt sovrum, då skola du icke själv följa med in i din nästas säng. Och undra vad de har för sig. Och hur...

Sturella tänker att det nog var så Jesus menade också när det gällde sexet. Att ta ansvar. I trohet.
Och visa varandra respekt.

Öppen regnbågskyrka.


Hon bläddrade vidare bland annonser och informationsblad.

Vänster och framåt och höger om! Marsch!
Röd-kristna, vilka är de? tänker Sturella.

ViSK och väsk och bär inte falska vetebröd i din väska, till din nästa.

Vänsterpartiet i Svenska kyrkan - vågade ni inte förkorta ert parti till VÄSK? Det hade varit roligare.

Sturella undrar varför vänsterfolket vill göra Jesus till socialist.

- Han talar så vackert om rättvisa och att dela med sig, ju. Han ville att alla ska med, och det vill vi också. Vi vill dela med oss till alla, säger väskfolket.

Högerfolket harklade sig.

- Men Jesus var för friheten, han var inte överstatlig. Han promenerade bland liljor och fåglar och såg till människans frihet!
De borgerliga fick något religiöst i blicken.

Sturella såg tom ut.

- Men de fattiga kan inte vandra alls i gräset. De är för hungriga. Och har inte råd med läkarvård...

Det är bara de rika som kan anpassa sig till de fattiga.

Vad viskar ni om?


Sturella bläddrade bland sina bankomatkort i plånboken.

160 miljoner kronor. 160.000.000 - - - !!!

Nej, det är varken Lottovinst eller Grannyra-bonus. Det är summan vad hela detta partipolitiska kalas kostar vart 4:e år för Svenska kyrkan!

Detta är inte rättfärdigt, tänkte hon. Det är djupt orättfärdigt och inte värdigt en kristen kyrka som säger sig vilja följa Jesus.

Tänk om kyrkan istället kunde anställa några missionärer här i Sverige? Och fler diakoner och ordna fler soppkök?



Sturella funderar på hur det kommer sig att de politiska partierna vart fjärde år har så många åsikter om kyrkan plötsligt.
Det går ju inte bra med skolavslutningar, men det går jättebra med agonstiker och ateister i bestämmande positioner, bara de är med i ett parti som kandiderar till kyrkovalet.

Vad är det jag inte förstår? undrar hon.

Staten skilde sig från kyrkan. Men vill ändå vara ihop med henne. Liksom vänsterprassla... eller vad säger du, Stefan Lövén?
Visst prasslar det bland dina löv så här en vecka före kyrkovalet?!

Vilket löv håller heliga Birgitta?


Män med makt har alltid velat använda kyrkan som slagträ för sina egna syften.

Det gjorde redan Konstantin på 300-talet för att ena Romarriket.
Det gjorde Gustav Fridolin, nej jag menar Vasa, på 1500-talet för att få ihop Sverige.

Och nu måste vi rösta på (S) för att inte SD ska vinna vårt val. Eller rösta på SD för att inte sossarna ska sekularisera kyrkan ännu mer.

Sturella vill inte ha med dem att göra! Ingen av dem!

What Would Jesus Do?

What Would Jesus Do?


Vad skulle Jesus göra?

Han skulle undra varför han har blivit så uppdelad.

Paulus undrade det samma. Sturella tar fram sin Bibel och läser:

NI SÄGER:
- "JAG HÖR TILL PAULUS", ELLER "JAG HÖR TILL APOLLOS" ELLER "JAG HÖR TILL KRISTUS".

HAR KRISTUS BLIVIT DELAD?

VAR DET KANSKE PAULUS SOM KORSFÄSTES FÖR ER, ELLER VAR DET I PAULUS NAMN NI DÖPTES?
1 Korinthierbrevet kap 1:10-13


Vad gör ni här?!


Tänk att försöka ta sig upp i predikstolen som präst och så är det upptaget!!

Tänk att som läkare ha fullt med politiker i operationssalen. Eller i klassrummet har fullt med partiledare i bänkarna... Fast det vore kanske bra, det där sista, tänker Sturella.

Präster får inte predika partipolitik från predikstolen. Men partipolitiker får sitta i kyrkans styrelserum. Otroligt konstigt.

POSK och påsk och pisk och fjäsk! FiSK och risk och rusk.

Vad betyder egentligen FiSK? undrar Sturella. Fiender i Svenska kyrkan? Eller Fiminister samlen eder?

Frisinnade frisimmare? Fria radikaler och fria liberaler.
Nej, det är mycket Sturella inte begriper.

Fiskstim.


Men Miljöpartiet måste väl ändå vara pålitligt?
Att värna skapelsen ligger ju helt rätt i pajp-lajnen, tänker hon.

- Kyrkan ska aktivt ta ansvar för hållbart skogsbruk.
- Att Bottenviken skall vara en kärnkraftsfri zon.
- Ge ensamkommande flyktingbarn amnesti.
- Stärka samernas urfolksrätt.

Det där lät riktigt bra!

Men, men men... Varför talar ingen om Jesus?

Varför står det ingenting om kyrkans Herre?

Sturella har länge levt för att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd.

- Jag vill rösta på honom. Bara honom, tänker hon.

Grönt är nog skönt.


Hon är övertygad om att Jesus själv hade samlat sina vänner efter högmässan och sedan delat ut några gulrosa lappar till alla som var där.
- Skriv nu upp vem du har förtroende för på lappen. Sen samlar vi ihop dem och läser högt vem som får flest röster.

De pengar som inte går åt, förvandlar vi som sagt till missionspengar och värmestugor.

ALLT SOM NI VILL ATT ANDRA SKALL GÖRA FÖR ER, DET SKALL NI GÖRA FÖR DEM.

DETTA ÄR VAD LAGEN OCH PROFETERNA SÄGER.

Sade Jesus, i dagens evangelietext.

Och Sturella tycker att hela valapparaten ska ändras om och anpassas efter dagens behov. Och utifrån evangeliets inriktning.

- Men då garanterar vi inte att det blir så demokratiskt i kyrkan, säger vän av politisk ordning.

- Jodå, alla som vill vara med kan komma till högmässan och bli invalda. Alla andra stannar hemma, så slipper vi ointresserade okyrkliga människor i våra beslutande organ, säger Sturella.

Hon vet att detta ointresse kan ge otrevliga mentala och andliga fukt- och mögelproblem i kyrkan.

En torr kyrka.


Ni får ursäkta om Sturella är lite barnslig, men av barn och dårar skall man höra sanningen, säger Skriften. Allvaret lurar bakom enkelheten.

Ett parti har vi kvar.

Levande kyrka. Eller vad är alternativet till det? Död kyrka?

Ja, låt kyrkan dö! Det vill säga, allt som inte fungerar, det får gärna dö. Då blir kyrkan trovärdig och lever sitt credo:

- Genom död till liv.

Från underhållning till undergång. Från undergång till under. Från under till ett levande böneliv.

Från böneliv till levande gudstjänster med full liturgi, jublande lovsång och starka vittnesbörd om hur Jesus förvandlar liv från mörker till ljus!

Dagens glädje.


Hur ska det gå på valdagen?

Det enda Sturella säkert vet är att man i Göteborg har öppet på Naturhistoriska museet - varje val-dag! -så man kan gå in i den uppstoppade valen...

Och det enda jag vet är, att Jesus utvecklade Gyllene regeln från den negativa formuleringen att inte skada; alltså:

- Allt vad ni inte vill att andra ska göra er, det skall ni inte göra mot dem...

.. och gjorde detta till en konkret handling. Från passivitet till aktivitet, att verkligen göra det goda, inte bara avhålla sig från ont.

Nåväl, visst skall jag gå och rösta i kyrkovalet, men på vem förblir en förborgad hemlighet.

Valhemligt.


Varma hälsningar i förvirringen,

Helene Sture Demokratifelt,

- som ska försöka prata allvar med Sturella, den obildbara.