Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 17 februari 2017

GISSEL OCH SLÖA KNIVAR - Syster Katarina

Knivigt.


Hur har du det med skärpan?
Är du en slö eller vass kniv? Är dina sinnen fokuserade eller bryr du dig inte om att se och uppfatta vad som sker runt dig?

Detta inlägg är en fortsättning på gårdagens tuffa tag med orden "tukta" och "aga".
Jag blev inte klar...

Men jag tänker låta syster Katarina från Heliga Hjärtas Kloster på Omberg föra ordet.
Hon var en av de inbjudna talarna förra veckan till pilgrims-teologidagarna i Vadstena.

Hennes milda klokhet gjorde oss mycket gott.
Det är endast med kärlek man kan säga sanningar så de inte gör ont.
Och hon talade om knivar... och slöa sågblad...

Syster Katarina.

Men först ställde hon frågan:

- Varför blir människan aldrig nöjd? Det heter "mycket vill ha mer". Mer vad då?
Mer makt? Mer pengar? Mer mat?
Vi är ju övermätta!

Nej, detta inre missnöje kan i sin renaste form vara en äkta och sann dragning till Gud.

- "Mer" är detsamma som Gud! sa syster Katarina.
Vår ständiga otillfredsställelse är denna djupa längtan efter Guds närvaro.

Hon fortsatte:
Vad är målet i livet? - Jag vill leva.
Vem ska lära mig leva? - De som har erfarenhet.
Hur ska jag lära mig leva? - Genom att se, välja och öva.

Jag tänkte att det är detta systrarna gör varje dag i klostret! Medan vi springer runt i affärer...

Kloster-ord.


Hon gav oss ett exempel med en fiolbyggare:

En fiol ska ju ljuda utöver sig själv. Då behöver fiolbyggaren söka ett träd av god kvalitet, ägnat för ändamålet.

Han tog fram sin såg, men sågbladet var slött. "Äh, det duger ett tag till" tänker han.
Men så hörde han Gud tala:

- Jag vill slipa er skarpa, men ni undviker det!

Att försöka såga med ett slött och oskarpt sågblad tvingar oss att använda dubbel kraft, och rent av våld...
Det dåliga redskapet gör att vi förlorar känslan för trädet, för omgivningen.

Det tar tid att slipa en egg. "Äh... det går bra ändå".

- Nej! Det gör det inte! sa syster Katarina på sitt långsamma dalmål.
En fiolbyggare kan aldrig skapa ett instrument om han inte har god kvalitet från början till slut.

Överfört på oss alla så betyder denna bild att Sågen = Gud och trädet = vårt hjärta.

- Om vi har ett slött hjärta, så tar vi inte emot Guds ord.
Vi får öva oss i att tyda det Gud säger, för att komma "härifrån och dit" - till det som bygger enkelhet och försoning mellan människor.

Kniv-gissel.

Jag tänker på bibelstudiet vi hade igår.

Det är ett gissel att bli slipad. Det är som ett plågoris att bli tuktad och fostrad. Ja, det gör ont att bli tillrättavisad och agad... /Du måste ha läst förra inlägget för att förstå hur jag nu tänker!/

Du får stå ut med att jag lämnar svenskan och dalmålet ett tag, jag behöver dyka ned i Bibelgrekiskan...
Följ med!
Vi ska bara lösa det lilla teodicéproblemet...

Jag översatte ju så här:
TY DEN HERREN ÄLSKAR DEN UNDERVISAR HAN.

Och ordet "aga" har betydelsen av "den djupaste respekt, i fruktan".
Men på grekiska kan ordet också ha en klang av gissel...

"mastigoi" (gissel, plågoris, eng: scourge) "de" "panta" (åt alla) "hyion on" (söner) "paradexetai" (medge, tillåta).
Alltså: Herren tillåter gissel åt alla söner, eller, Herren medger plågoris åt alla sina barn.

Kniven ska slipas. Trädet ska beskäras och min själ skall fostras... genom lidande och gissel.

Det döda och ruttna skall bort.


Än en gång upprepar jag; att det inte handlar om våld!
Men tänk på Job i Gamla Testamentet. Gud tillät "Åklagaren" (satan) att utsätta honom får svåra provningar.

Det var inte Gud själv som gjorde det! Det är ett viktigt påpekande.
Men Gud gav tillåtelse åt sin fiende att fostra Job, som var trofast och rättfärdig.

Ännu en gång, för säkerhets skull: Man kan aldrig slå den man älskar! Att älska någon kan aldrig innebära misshandel!!

Livets prövningar handlar istället om att lära sig hantera motgångar och förluster, att hitta sitt mänskovärde inuti sig själv, och inte i det vi gör.

Men ett slött hjärta vill inte ta emot Guds fostran, sa syster Katarina.

Nunnorna på Omberg lever efter helige Benedicts ordern. Han skrev:
- Det är dags att resa oss upp ur sömnen, som det står i Hebreerbrevet:

IDAG OM NI FÅR HÖRA HANS RÖST
MÅ NI INTE FÖRHÄRDA ERA HJÄRTAN. Hebr 4:7

- Lås oss bli alltmer vakna, uppmuntrade hon. Herren söker sina arbetare i folkmängden. Bevara din tunga från ont, så bevarar du friden.

Söker.


Syster Katarina fortsatte:

- Älskar du livet och vill se goda dagar?
Du vill bli sedd och helad i dina sår. Din djupaste längtan är kärlek. Och det är Guds vilja med oss. Kärlek.

- Människan är bräcklig och sårbar, det måste vi erkänna. Men också stark - Gud har lagt ned sin kraft i oss!

- Det är inte farligt att snubbla och falla. Men det är farligt att inte vilja bli slipad...

Jag skall skärpa er...


Mina knivar låg där på köksbänken och bråkade. Alla ville ligga överst. Ingen ville vara underst och få sin egg skavd av de andra.
Och så kom brynjärnet... Då ville de alla ned i lådan!

Och jag tog den slöaste kniven för att skära potatis, och tog i för att den oskarpa uslingen skulle gå igenom - och slant... Aj aj!

Jag skadade både mig själv och potatisen, som inte blev skuren efter ändamålet.
Om kniven hade varit vass hade jag bara behövt använda hälften av kraften...

Tukta mitt hjärta.

Guds Ord är som ett tveeggat svärd.

DET ÄR LEVANDE OCH VERKSAMT. 
DET ÄR SKARPARE ÄN NÅGOT TVEEGGAT SVÄRD 
OCH TRÄNGER SÅ DJUPT ATT DET SKILJER SJÄL OCH ANDE, LED OCH MÄRG 
OCH BLOTTLÄGGER HJÄRTATS UPPSÅT OCH TANKAR. Hebr 4:12

Ja, Guds ord är som ett gissel över mig när jag inser vad jag behöver ta itu med.

Det är också ett gissel idag tänker jag med all #alternativfakta... Slöa pennor och oskarpa hjärnor slinter med sanningen och vrider verkligheten. Det är mycket allvarligt.

Syster Katarina sa just så:

- Helig Ande kommer till oss när vi ber heliga Birgittas bön, och hjälper oss att skilja gott från ont.
Sanningen avvisar all #alternativfakta (och våra tankar gick till USA's president Donald Trump, som är mycket ovarsam med fakta, milt sagt).

Vi behöver många knivskarpa journalister, reportrar, skribenter och predikanter som står upp för den obekväma sanningen, som inte stryker medhårs.
Vässa edra pennor, kamrater!

Pennvässare...


Som sagt, det är inte farligt att göra misstag, men att inte vilja bli tillrättavisad och slipad av Herren är mycket farligt för själen.

Kristina Lugn lär ha sagt:

- Livet är den enda möjlighet vi har att inte vara döda.

Så, lev helt och fullt, här och nu, sa syster Katarina, tills vi når målet i himlen.
- Tiden går och tar mig med, och kommer inte tillbaka.
Var öppen för förändring. En dag skall vi komma hem - precis som Mats i himlaspelet - och då förlossas vi från brist och smärta.

Här bor syster Katarina.


Jag har lärt mig mycket den senaste veckan, känner jag.
Bibelstudium, djupdykning i ordet och goda möten både i Vadstena och i Karlshamn tuktar och slipar mitt sätt att tänka och leva.

Jag låter Psaltaren 71 bli min avslutande bön:

DIN RÄTTFÄRDIGHET NÅR TILL HIMMELEN, O GUD.
DU SOM HAR GJORT SÅ STORA TING, VEM ÄR DIG LIK?

DU SOM HAR LÅTIT OSS PRÖVA SÅ MYCKEN NÖD OCH OLYCKA,
DU SKALL ÅTER GÖRA OSS LEVANDE OCH FÖRA OSS UPP IGEN UR JORDENS DJUP.

JA, LÅT MIG VÄXA TILL ALLTMER
OCH TRÖSTA MIG IGEN... Psaltaren 71:20-21.


Slipad kniv...


Plåg-risiga hälsningar i Herrans tukt och förmaning önskar
- Helene Sture Knivfelt,

- köksfotograf och pilgrimsvandrare i ord och natur.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar