UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 20 juli 2017

SEMESTER

Till alla mina bloggläsare!
Nu får vi allt hålla semester och inte sitta här och hänga digitalt i livet!

Jag loggar ut.

Gör det du också.

Fast med Gud är vi alltid uppkopplade, eller hur!
In Real Life.


Du får inte ens en bild - jo, på Instagram finns den - bara en dikt:

EVIGHETSSLIPADE STENAR PÅ HANÖ
   RULLAR RASSLANDE UNDER YTAN.

HAVSVÅGOR FRÅN TVÅ HÅLL MÖTS
    OCH KYSSER VARANN MED SALTA STÄNK.

BÖNSÄCKEN ÄR BÅDE SJÄLENS BÖNER
    TILL LEVANDE GUD,

OCH KROPPENS LÄNGTAN EFTER ATT BLI MÄTTAD
    MED MAT, VATTEN OCH KÄRLEK.


Pax et Bonum. Frid och allt gott. Tills vi hörs igen.

STURELLA,

- alias Helene F Semesterfelt.

fredag 7 juli 2017

VÄLSIGNELSER, SKÖNHET Negativ religionsfrihet

Blommande skönhet. 


Nu spänner jag upp varpen hårt.
Trådarna i detta inlägg består består av så skilda färger som starka kommentarer från Almedalen, en profetröst om tröst från Jerusalem samt en uppmaning till förortskriminella.

Hanif Bali och Sebastian Stakset. Jesaja och Jesus.

Den kritiske sekulariserade muslimen har mer gemensamt med den frälste rapparen än vad man kan tro.

Jag låter de undersköna blommorna farmors Clivia, en daglilja och Kejsarkronan bli en orange tråd genom mina tankar. Trots allt är det skönheten och välsignelsen som skall dominera.

Vild kejsarkrona i Karlshamn.


Allt medan karusellerna snurrar på Sölvesborgs stadsfestival Killebom sitter jag här och fördjupar mig i bibeltexterna på 3:e söndagen efter Trefaldighet.

FÖR ER ALLA GÄLLER:
- KLÄD ER I ÖDMJUKHET MOT VARANDRA, TY GUD STÅR EMOT DE HÖGMODIGA, MEN DE ÖDMJUKA VISAR HAN NÅD.

BÖJ ER ALLTSÅ ÖDMJUKT UNDER GUDS STARKA HAND, SÅ ATT HAN UPPHÖJER ER NÄR TIDEN ÄR INNE.
KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM, TY HAN SÖRJER FÖR ER.
1 Petrusbrevet kap 5:5


Se på liljorna på marken.


Rapparen Sebastian Stakset har gjort denna dyrköpta erfarenhet.
Inget av samhällets insatser förändrade hans beteende som förortskriminell.
Det var först när han mötte Jesus som den stora omvändelsen och motivationen kom. Med smärta erkände han sina brott och fick sedan upplevda Guds kärlek, som renar och förnyar en människa - inifrån.

Jag läser i dagens nummer tidningen Dagen, 7 juli 2017, hur han frimodigt på politikerveckan i Almedalen uppmuntrar alla politiker att förstå vilken förändringskraft det finns i Jesus:

- Staten behöver Jesus!

Nja... nu är det ju inte så enkelt, menar Elin Morén från Ung Vänster:

- Jag tror inte att alla kan frälsas på samma sätt. Vi löser inte problemen i förorten med att alla ska tro på Jesus. Vi måste vara med och skapa goda förutsättningar.

Stakset talar om Jesu kärlek. 


Det här är ett typexempel på att inte förstå vad "tro på Jesus" innebär. Det är en åsikt bland alla andra, liksom... Ett så ytligt förhållningssätt viftar bort den möjlighet som Sebastian Stakset talar om:

- Jag vet hur det känns att leva ett kriminellt liv, säger han. När ni läser om dem som slår ner folk och rånar dem, så läser ni om mina vänner. Att diskutera deras problem här i Almedalen hjälper inte.

Hur ska man gå från hat till kärlek? Det är omöjligt!

- Men Jesus lyckades på en månad göra vad samhället aldrig lyckats göra med mig.

Det är denna oerhörda kraft vi talar om!
Att böja sig ödmjukt under Guds starka hand, så att han kan upphöja dig och mig när rätta tiden är inne.

Hjälp mig...


Aposteln Petrus fortsätter sin brevtext, nu med en varning:

VAR NYKTRA OCH VAKSAMMA.

ER FIENDE DJÄVULEN GÅR OMKRING SOM ETT RYTANDE LEJON OCH SÖKER EFTER NÅGON ATT SLUKA.

HÅLL STÅND MOT HONOM, ORUBBLIGA I TRON.
KOM IHÅG ATT NI FÅR UTSTÅ DETSAMMA SOM ALLA ERA BRÖDER HÄR I VÄRLDEN. 1 Petr 5:10

Det är detta som rapparen Stakset har upplevt, att vara uppslukad av det djävulska hatet.

Låt dig inte slukas!


Alla system, politiska som religiösa, som har HAT som en ingrediens, är fel ute, hur mycket man än säger "Gud".

Sann Gud är Ande och till sitt väsen Kärlek. Inte hat.

Detta vet också den före detta muslimen Hanif Bali, som lämnat sina rötter i Iran.

Också han finns på plats i Almedalen och har pratat religion med olika kyrkoledare.
Hanif Bali är en av Moderaternas mest kända profiler, älskad och hatad som kontroversiell twittrare. Han menar:

- Avskaffa lagen om religionsfrihet!

Oväntat goda tankar.

Jag satte kaffet i halsen. Nä nu...!
Men så läste jag artikeln noga, och hörde samma tankar som många av mina syriska vänner brukar framföra.
De har flytt från islams förtryck, och blev förtvivlade när de fick veta att vi så gärna tillåter moskébyggen i Sverige.

- Förstår ni inte vad som försiggår där? sa några upprört.
- Nej... De läser väl lite, och ber...
- Där hålls konflikten vid liv! förklarade några sekulariserade muslimer, där fortsätter hatet att gro. Varför tillåter ni det?
- Vi vet inget om detta...

Men det gör moderaternas Hanif Bali, som är ateist, och han menar att:

- Religion ska inte få en särbehandling jämfört med andra idéer. Om nazister vill driva en förskola, skulle ingen tycka att det var okej, men om salafister vill göra det, så ska de skyddas av religionsfriheten!

Vi vet ju inte vad salafisterna står för... så i den här debatten möttes det av ett tyst "jasså..." för ingen ville väl avslöja sin okunskap.

Vet inte vem du är.


Salafismen är en sunnitisk gren av islam, där man vill återgå till en bokstavlig tolkning av Koranen och haditherna.

Salafismen vill rensa ut från islam det man upplever är icke-islamskt.
Dock är man inte överens vem som är rättrogen... vilket ställer till nya problem.

Det sistnämnda är ett allmänmänskligt problem, i alla tider...

Vi svenskar vet inte så mycket om islam. Inte så mycket om vår egen gamla kristendom heller, för den delen.
Kunskapen behöver öka, liksom vänskapen, det har jag skrivit om så många gånger.
Men jag har också påpekat att vi behöver syna mänskosynen i alla de företeelser som kommer in i landet. Mänskliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet.

Lär känna varann.


Det är det Hanif Bali försöker förmedla. Han är trovärdig. Han blir inte kallad "rasist" och han tystas inte ned med det missbrukade uttrycket "allas lika värde" (se förra inlägget).

Ur djupet av sin erfarenhet säger han:

- Min stora stötesten är att om man ska behandla alla religioner och idéer lika, vad händer då när det kommer galna religioner?  
Alla religioner är inte lika och leder inte till samma sak. Men när man bygger upp så stora skydd för religionsfriheten kan det bli galet.

En del av oss är giftiga.


Hat mot Israel är en sådan dold uppfostran som många palestinier fått. Detta är min erfarenhet både från resan till Israel förra månaden och i de kontakter jag har här i Sverige.

Riktigt trofasta muslimer läser de senare Koranverserna där hatet riktat även mot kristna. Detta är en fruktansvärd sanning i bl a Iran och Afghanistan, men vi är så religionsblinda att vi åter igen reducerar "religion" till en åsikt, och inte ett liv med Jesus - från hat till kärlek.

Profeten Jesaja vill också vara med i debatten, och hans röst ekar från 2.300 år tillbaka i tiden:

SÅ SÄGER HERREN:

JAG LEDER LYCKA TILL JERUSALEM SOM EN FLOD,
FOLKENS SKATTER SOM EN FORSANDE STRÖM.

HENNES BARN SKALL BLI BURNA I FAMNEN OCH BLI GUNGADE PÅ KNÄET.

SOM EN MODER TRÖSTAR SITT BARN, SÅ SKALL JAG TRÖSTA ER.
I JERUSALEM SKALL NI FINNA TRÖST.
NÄR NI SER DET, SKALL ERA HJÄRTAN GLÄDJAS, ERA KROPPAR FÅ NYTT LIV SOM DET FRISKA GRÄSET.Jesaja kap 66:12-14.


I det friskaste gräset!


Alla som ansöker om Israeliskt medborgarskap idag, får det godkänt, oavsett vilken tillhörighet de har.
Min palestinske vän Issa sa:

- Det är bättre att vara medborgare i Israel för här finns struktur och välfärd. Och demokrati. Det finns inte i Jordanien. Det muslimska samhället är uppbyggt på makt och klanernas hierarki.

Från Jerusalem kommer välsignelser till alla folk... Gud ger genom detta lilla utsatta folk tekniskt kunnande och välfärd till alla.

Hur kommer det sig att ca 50% av alla Nobelpristagare kommer från Israel?
Hur kommer det sig att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern?
Hur kommer det sig att man lyckas hålla emot alla starka krigsherrars lust till förintelse, gång på gång?

Jo, för att Herren är med dem.

Det vilar ett alldeles speciellt beskydd över Israel som Guds egendomsfolk - som inte finns till för sin egen skull, utan för hela världens!

Teknik att rena avloppsvatten och saltvatten är det senaste av "folkens skatter som kommer som en forsande ström", även till oss.

Kärlek. Inte hat.

Kronan på verket.


Och som kronan på verket läser jag i tidningen Dagen en annons om:

BLI FÖLJESLAGARE I PALESTINA OCH ISRAEL:
- Vill du sprida medmänsklighet under konflikt och ockupation? Är du skicklig på att informera och inspirera, och vill verka för rättvisa och fred?

Ja! Det vill jag! Mitt hjärta ropar JA.

Nej men det går ju inte... Nu tänkte jag mig inte för... Hur ska det gå med.. och vad ska de säga... och vad och hur och när och och...

Kasta alla era bekymmer på Herren. Han sörjer för er. Bra. Gud har sin plan klar. Jag lyssnar och väntar.

Granatäppel på gång i Israel.


Så, vad skulle hända i Sverige om vi avskaffade den "negativa religionsfriheten"?

Jo, då skulle ändå våra kyrkor skyddas av lagen om åsikts- och yttrandefrihet, menar Hanif Bali.

- Jag tror faktiskt att de religiösa institutionerna skulle gynnas av att den togs bort, säger denne moderatiske politiker.

Jag läser "de kristna kyrkorna", men det kan han inte säga. Han fortsätter:

- Då skulle de behandlas likadant som hockeyklubben. Rimliga religiösa människor skulle gynnas, men det skulle inte gynna salafisterna.

Han menar att vår religionslagstiftning skyddar alla religiösa uttryck så till den milda grad att det ibland kommer i konflikt med mänskosynen och öppenheten. Och det är det han vill komma bort ifrån.

Ateismens oväntade stöd till kristendomen, som jag ser det.

Stöttar varann.


Mänsklig samvaro är beroende av att vi välsignar varandra. Vi kan inte leva under förbannelse och hat. Då går vi under!

Vi kan kalla oss vad vi vill, och sätta etiketter på oss själva, men så länge resultatet av våra handlingar är KÄRLEK, då är vi på rätt väg.

Nu avslutar jag med att citera några underbara rader ur en okänd bok, om välsignelse:

    HERREN, DEN MÄKTIGE,
        ALLTINGS URSPRUNG OCH FULLBORDAN
          VÄLSIGNE DIG

    HAN LÅTE DIG FRODAS OCH VÄXA,
        LYCKAS I DINA FÖRHOPPNINGAR
           OCH VINNA FRUKT AV DIN MÖDA.

     HAN BEVARE DIG FRÅN ALLT ONT.
         HAN VARE DITT SKYDD I FARAN,
             DIN TILLFLYKT I ORON.

     HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
        SOM SOLEN ÖVER JORDEN GER VÄRME ÅT DET FRUSNA
           OCH GLÄDJE ÅT DET LEVANDE.

Gud välsignar, inte förbannar!


     HERREN VARE DIG NÅDIG
         NÄR SKULDEN TYNGER.
            HAN LÖSE DIG FRÅN SYNDEN OCH GÖRE DIG FRI.

     HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
         MÅ HAN  SE DIN PLÅGA
            OCH HÖRA DITT ROP, HELA OCH TRÖSTA DIG.

     HERREN GIV DIG SIN FRID,
        KROPPENS OCH SJÄLENS VÄLFÄRD,
            KÄRLEK OCH LYCKA. AMEN.

     DETTA VILL HERREN
        SOM ÄR FRÅN EVIGHET TILL EVIGHET.

     DETTA STÅR FAST EFTER HANS VILJA.
        OCH DET GÄLLER DIG.

Tack du okända.


Nu är väven vävd.
Trådarna är sammanflätade med sina olika inslag, med ett och samma syfte; att skapa förståelse, mod och klarhet.
Kanske har jag missat något. Kanske hänger någon tråd löst. I så fall får du höra av dig.

Men ingen av oss ska förbanna den andre. Välsigna!

Välsign, välsign!

De skönaste hälsningar från

Helene Sture Orangefelt,

- blomsterälskare och religionsdialogör...

Ståndaktiga!

onsdag 5 juli 2017

INTE ALLS LIKA VÄRDA... De förlorade sönerna


Olika värde. Olika väder.


Det är en stor framgång att uttrycket "Allas lika värde" har trängt ned i svenska folkets medvetande.
Det är en kompass och ett riktmärke för att genomskåda orättvisor och felaktigt bemötande.

Vi har en enastående förmåga att tillämpa detta på alla, som söker skydd hos oss.

Men det finns ett par rejäla glapp, som blir särskilt tydligt så här i sommartid.

Och det är alla våra gästarbetare - de polska, de thailändska och de från de baltiska länderna - de är inte alls lika mycket värda!

De arbetar för usla löner, under usla förhållanden. Vi borde skämmas.

Gästarbetarnas baracker från filmen, på riktigt i Mjällby.


I förra inlägget recenserade jag den fantastiska filmen Jordgubbslandet - som nu kommer att gå upp på SF's biografer, tack! - där det blev pinsamt tydligt hur vi svenskar leker översittare och feodalherrar över dessa moderna slavarbetare.

Det är pinsamt.

I jakten på effektiv profit går de fina värderingarna ut.
Girighetens snålvatten har runnit i allas munnar, även i min.

En krigsflykting från Syrien eller Afghanistan är mer värd än dessa gästarbetare.
De får bättre villkor på många sätt.

Och med denna inledning vill jag tala om De Förlorade Sönerna.I plural.

Giftiga bröder. Björnloka.


Denna vecka, i kyrkoåret, lever vi med berättelsen från Lukas evangelium, om den förlorade sonen, i singularis.
Du minns säkert hur den yngste sonen bad sin pappa om att få ut arvet i förtid.

Det är en oerhörd begäran! Att sälja hus och hem, djur och ägodelar, för att få ut värdet och så ge det till den unge mannen...

... som slösar bort förmögenheten i sus och dus och sexuella utsvävningar.
Han gick säkert på festivaler och åt och drack. Säkert åkte han karuseller och rökte och festade.

Den förlorade sonen tillhör i alla tider dem som lättar på trycket och släpper på spärrarna. De som antastar tjejerna och våldtar kvinnorna.

Förlorad respekt, förlorat för-stånd, förlorad mänskosyn.

Jag är mer värd än du.

Mina behov är viktigare än dina. Du får finna dig i att jag tar vad jag vill ha.
Du är till för att utnyttjas. Jag är rikare än du, då vinner jag, och du förlorar.

Vinnare. Förlorare.


Så håller det på.

Ända tills det inte går längre. När pengarna är slut. När magen hungrar.
Och ensamheten är det enda som återstår.

DÅ KOM HAN TILL BESINNING... Lukas kap 15:11-32.

När Lukas återger denna liknelse som Jesus berättade, då står det i grundtexten att den yngste sonen "kom till sig själv".

Han insåg äntligen vad han höll på med. Hur han hade förnedrat och nu var på väg att förnedra sig själv.
Vilken tur att han nyktrade till.

Ja, han var till och med beredd att börja jobba... som en gästarbetare, och vakta grisar...

HAN TOG TJÄNST HOS EN VÄLBÄRGAD MAN I DET LANDET, OCH DENNE SKICKADE UT HONOM PÅ SINA ÄGOR FÖR ATT VAKTA SVIN.

HAN HADE GÄRNA VELAT ÄTA ÄTA SIG MÄTT PÅ FRÖSKIDORNA SOM SVINEN ÅT, MEN INGEN LÄT HONOM FÅ NÅGOT.

Kan jag få äta lite?


Det här är annan mat än kebab, langos och festival-wok med stark sås.

Förstår du hur oerhört det är att falla så lågt att han var beredd att äta av de orena grisarnas mat...
Hur förlorad kan man bli?


Under tiden är hans äldre broder kvar hemma på gården. Han har det bra, åtminstone materiellt sett, men inom honom rasar ett krig.

Vi ser sällan själens kamp, vi tiger och lider. Förbittringen går då allt djupare, tills den börjar etablera sig som värk och sjukdom.

Hemma-stannaren. Kvar-sittaren. Fegisen? Eller den trofaste? Pappas pålitlige pojke. Den oerfarne...

Vilken känsla var hans?

Ja, inte var det då att han var en vinnare! Han var också förlorad.
Fast på ett annat sätt.

Jobbar hemma.


När Jesus målar upp den här liknelsen beskriver han skickligt två ytterligheter.
Lusten contra plikten. Begäret mot allvaret.
Nyfikenheten contra rädslan.

Och att man kan gå förlorad på två sätt. Minst.

Om plikten och lagrättfärdigheten orsakar så mycket vrede och avund, då är det inget vunnet. Då är den ordentlige lika förlorad som den andre.

Enda skillnaden är att han är mätt... Men själen är lika svart, om inte svartare.

Svart svärta tornar upp.


När den yngre sonen kommer till insikt så handlar det om en smärtsam medvetenhet om hur mycket ont han har gjort. Han ser sitt utnyttjande och sin otacksamhet. Bristerna blir tydliga för honom.

Det är detta som är en av kristendomens grundbultar:

Syndakännedom. Förkrosselse. Insikten att "det är slut".

Men, men!

Kristendomens nästa grundbult är att man vänder sig till Gud och ber om förlåtelse.

JAG GER MIG AV HEM TILL MIN FAR OCH SÄGER TILL HONOM:

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG. JAG ÄR INTE LÄNGRE VÄRD ATT KALLAS DIN SON... 

Krockad. Övergiven.


Något liknade sker inte med den äldre sonen. Han är kvar i sin förbittring. Ingen insikt här.


Som den goda pedagog Jesus är, låter han oss ana att Fadern är Gud.

REDAN PÅ LÅNGT HÅLL FICK FADERN SYN PÅ HONOM.
HAN FYLLDES AV MEDLIDANDE OCH SPRANG EMOT HONOM... 

Nu kommer nästa oerhörda situation.
En vuxen man i Mellanöstern springer inte... och absolut inte i förhållande till ett barn. Man håller på sin värdighet.

Men i kärlek försvinner alla konventioner.

Vi kan ana hur hans förtvivlan över sin slarver till son orsakat honom stor sorg och smärta. Nu när pojken är på väg hem igen, kan pappan inte hålla tillbaka sin längtan.

Svenska föräldrar hade dock låtit på ett annat sätt. Med arg röst hade vi klagat och brustit ut i arga anklagelser.

- Var har du varit?? Varför har du inte hört av dig?? Du kunde väl åtminstone ha sms'at!!

Var har du varit?? I Mjällby.


Den bibliska fadern gör inte så.

HAN SPRANG EMOT HONOM OCH OMFAMNADE HONOM OCH KYSSTE HONOM.

Inte ett hårt ord. Inga förebråelser. Ingen fördömelse. Bara kärlek.

Så sliskigt... curlande...

Nej, inte alls. Den förlorade sonen förstår nu på detta bemötande att han vågar ge sin bekännelse, det hade han inte gjort annars.

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG...

Pappan gav honom tid att förklara sig. Han slätade inte över, han lyssnade.
Och han hade sin plan klar. Han sa till sin tjänare:

- SKYNDA ER ATT TA FRAM MIN FINASTE DRÄKT, SÄTT EN RING PÅ HANS FINGER... OCH HÄMTA GÖDKALVEN...

Vilken kalv ska jag ta?


Jesus låter oss förstå att detta är den bibliska Guds-bilden:

En far som går sina barn tillmötes... även om det kostar honom allt!
Gud är som en far som låter sina barn vara ansvariga för vad de gör... och låter dem ta konsekvensen av sina handlingar.

Han straffar inte, dömer inte, anklagar inte.

Gud väntar.
På dig och på mig.
Låter livet ha sin gång. För att vi ska lära oss av våra misstag, vilket den äldre hemmavarande sonen inte fick.

Gud väntar.
Tills vi kommer till insikt.
Och när den dagen kommer, håller vi nästan på att dö av vad vår egen vilja har dragit oss iväg på!

Många gör misstaget att anklaga Gud i ett sådant läge. Som om Gud skulle ta ansvar för vad vi gör?!
Nej, fri vilja hör ihop med ansvar även för konsekvenserna.

Vill vi ha det ena, får vi ta det andra också.

Förlåt mig Gud... Förlåt mig, mig själv... Förlåt mig alla ni andra som jag sårat...

Förlåt.


Jesus låter oss också ana att vår himmelske Far inte har vänt ryggen mot oss, upptagen med annat.
Nej, han står vänd mot oss, mot det hållet vi försvann... och spanar och spejar, längtar och räknar dagar. Och år.

Innan vi är tillbaka.

Förlorade söner och döttrar.

Det är vi som har vänt oss bort. Inte Gud!
När vi upptäcker det, brister nästan hjärtat... att Gud har så stor kärlek!

Gud gör ingen skillnad. Alla är lika välkomna tillbaka.
Här gäller sannerligen Allas lika värde!!

Välkommen hem!


Men den äldre brodern, som sagt, surade och kände sig inte alls lika värd.

HÄR HAR JAG TJÄNAT DIG I ALLA DESSA ÅR OCH ALDRIG ÖVERTRÄTT NÅGOT AV DINA BUD, OCH DU HAR ALDRIG GETT MIG ENS EN KILLING ATT FESTA PÅ MED MINA VÄNNER.

MEN SÅ KOMMER HAN HEM, DIN SON SOM HAR LEVT UPP DIN EGENDOM TILLSAMMANS MED HOROR, DÅ SLAKTAR DU GÖDKALVEN!! 

Han spottar ut orden med sådan sarkasm att det stänker om munnen och ögonen är svarta av vrede.

Så kommer han hem... din son... Han talar inte om sin "bror", han håller kylig distans och talar om pappans son, som om det vore en främling.

Han känner sig fullständigt värdelös. Djupt orättvist behandlad. Kränkt.

Vad tjänar det då till att vara ordentlig och sköta sig, när man inte ens får några köttbullar att mumsa på? Va'??

Ingenting har jag fått.


Här skulle man ju frestas till att tänka:
- Strunta i buden. Skit i lagar och förordningar! Festa loss!

Men det är inte det som Jesus är ute efter i liknelsen.
Inte heller motsatsen:
- Stanna hemma och sköt dig så vinner du pappas gillande.

Alltså inte; skärp dig och uppfyll alla tio Guds bud så kommer du till himlen!
Suck. Det är inte kristen tro. Det är moralism. Och det leder bara till bitterhet.
Ett eget skapat vardagshelvete.


Stanna hemma och jobba.


Jesus låter pappan i liknelsen säga:

- MITT BARN, DU ÄR ALLTID HOS MIG, OCH ALLT MITT ÄR DITT.

Poängen är relationen.

Och där brast den äldre sonen. Han ville inte ha med familjen att göra.
Så sårad.
Om han kunnat skulle han säkert bytt efternamn.

Men pappans kärlek gäller även honom. Precis lika mycket!
Pojkarna är lika mycket värda, oavsett vad de gjort.

Ingen orättvisa. Inget fjäsk. Ingen klass-skillnad, inga gästarbetarlöner eller en snålbondes utlänningsfasoner.

MEN NU MÅSTE VI VARA GLADA, FÖR DIN BROR VAR DÖD OCH LEVER IGEN, HAN VAR  FÖRLORAD OCH ÄR ÅTERFUNNEN. 

Vi är glada!


Pappan, vår himmelske Far, återför oss in i relationen igen.
Familjen har kvar sina band, din bror, säger han.

Relation. Inte religion.

Jesus visar vilken oerhörd skatt vi har i försoningen!
Och det är Gud som tar initiativet. Och väntar. Tills vi är redo att ta emot.

Då blir det fest!

Med pizza, langos och älg-kebab! Och gärna en vildsvinsstek också! Med mycket stark sås!! Och en jordgubbe till efterrätt...

Polskplockade svenskbär.


De båda förlorade sönerna räddades tillbaka.
Prisa Gud!
Och de riktiga änglarna i himmelen jublar och dansar.


Mycket glada och återfunna hälsningar från

Helene Sture Lukasfelt,

- som älskar alla dessa liknelser, och som fotograferade i Mjällby på en cykeltur genom Listerlandet.